2558. Att med orden ’hon blev min hustru’ menas att det andliga sanna förbands med det himmelska med förnuftsverksamheten som medel framgår av det som ’Sarah’ i egenskap av Abrahams ’hustru’ förebildar som är det andliga sanna förbundet med det himmelska goda, behandlat i nr 2507, och av det som hon som ’syster’ förebildar som är det förnuftssanna, behandlat i nr 2508. Med att hon från att ha varit ’syster’ blev ’hustru’ innebär därför att det andliga sanna förbands med det himmelska med förnuftsverksamheten som medel. Hur allt detta skall förstås framgår av det som anförts strax ovan i nr 2557.

2557. Att orden ’min faders dotter, men inte med min moders dotter’ innebär att det förnuftiga avlades av det himmelska goda som fader, men inte av det andliga sanna som moder, framgår av det förnuftigas avlelse, det vill säga att den sker genom en inflytelse av det Gudomliga himmelska goda på böjelsen för kunskaper, behandlat i nr 1895, 1902, 1910. Två arkana föreligger här. Det första är att det förnuftiga hos människan avlas av det Gudomliga himmelska goda som fader och att något förnuftigt inte kan komma till på något annat sätt. Det andra är att det förnuftiga inte avlas av det andliga sanna som moder. Vad det första arkanum angår – att människans förnuftiga avlas av det Gudomliga himmelska goda som fader och att det inte finns något annat sätt på vilket det förnuftiga uppkommer – så kan man inse det av det som förut anförts i nr 1895, 1902, 1910, och dessutom av det som torde vara bekant för varje människa, om hon reflekterar över det.

[2] Ty det är bekant att människan föds utan någon kunskap och utan någon verklig förnuftighet, utan blott med förmågan att förvärva dessa. Vidare är bekant att hon efter födelsen lär sig och tillägnar sig allt detta gradvis och huvudsakligen genom hörsel- och synsinnet och att hon således blir förnuftig i samma mån som hon inhämtar kunskaper och tillägnar sig dem. Att detta sker med hjälp av kroppen vilket är en utvärtes väg, eftersom det sker genom hörseln och synen, är självklart. Men vad människan inte vet, därför att hon inte reflekterar över det, är att det ständigt inifrån inflyter något, som tar emot det som går in och plantas in genom hörseln och synen och bringar ordning i det. Det som flyter in, tar emot och ordnar allt detta är det Gudomliga himmelska goda, som kommer från Herren. Därifrån får allt som inhämtats liv, därifrån är ordningen samt därifrån – såsom tidigare anförts – de olika släktskapen mellan dem. Av vad nu här sagts torde framgå att det förnuftiga hos människan härrör från det Gudomliga himmelska goda som fader enligt orden i denna vers: ’hon är min faders dotter’.

[3] Vad det andra arkanum angår – att det förnuftiga inte avlas av det andliga sanna som moder – så framgår detta av vad redan anförts i nr 1902. Ty om det andliga sanna flöt in inifrån, liksom det goda, då skulle människan födas till all förnuftighet och på samma gång till all kunskap, så att hon inte behövde lära sig något mera. Då nu emellertid människan är så beskaffad att hon genom det ärftliga är under inflytande av allt slags ont, och således av allt slags falskt, och att hon, om själva sanningarna även skulle inflyta, skulle kränka och förfalska dem, och således gå evigt förlorad, så är det därför av Herrens försyn ombesörjt att inte något sant inflyter genom den invärtes människan, utan blott genom den utvärtes. Av vad här sagts står det klart att det förnuftiga hos människan inte är av det andliga sanna som moder, enligt orden i denna vers: ’men inte min moders dotter’. Det behagade Herren att Hans eget Förnuftiga likaså skulle danas enligt samma ordning, i syfte att Han av egen makt skulle göra det Mänskliga hos Sig Gudomligt och planta in det Gudomliga andliga Sanna i och förena det med det Gudomliga himmelska Goda och planta in det Gudomliga himmelska Goda i och förena det med det Gudomliga andliga Sanna.