Bible

 

1 Mosebok 20:2

Studie

       

2 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2500

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2500. Att orden ’Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet’ betecknar Herrens framsteg i den godhet och sanning som hör till tron kan man inse av det som förstås med ’att resa’ som är att göra framsteg, behandlat i nr 1457, och av det som förstås med ’Sydlandet’ som är det goda och sanna i tron, behandlat i nr 1458. Tidigare hette det i kapitel 12 om Abraham, när han kom till Egypten, att ’han begav sig till fots och färdades åt söder’, verserna 9, 10, varmed i den invärtes meningen avsågs att Herren som pojke gjorde framsteg i godhet och sanning vad gällde kunskapen om insikter, nr 1456, 1459. I detta kapitel sägs nu att han drog till Sydlandet, varmed menas ytterligare och mera inre förkovran, som gjordes vid denna tid i godhet och sanning med hänsyn till läran i tron. Det är därför som det här sägs ’Sydlandet’, ty ’land’ betyder i egentlig bemärkelse Kyrkan för vars skull läran finns till, nr 566, 662, 1066, 2117, 2118.

[2] Vad Herrens undervisning allmänt sett angår, så visar det sig av den invärtes meningen i detta kapitel tydligt hurdan denna undervisning var. Av denna mening är uppenbart att Han undervisades genom fortlöpande uppenbarelser och alltså genom Gudomliga förnimmelser och tankar från Honom Själv, det vill säga från Hans Gudomliga. Dessa förnimmelser och tankar plantade Han in i den Gudomliga förståndigheten och visheten, och detta tills dess att den fullkomliga föreningen av Hans Mänskliga med Hans Gudomliga hade åstadkommits. Denna väg att bli vis står aldrig öppen för någon människa, ty visheten hade sitt utflöde från själva det Gudomliga, vilket var Hans innersta, i det att det tillhörde Fadern, av vilken Han var avlad. Sålunda härrörde visheten från själva den Gudomliga Kärleken, som allena Herren hade, och som är sådan att Han ville frälsa hela människosläktet.

[3] Det är ett arkanum, som knappast är bekant för någon ännu, att visheten och förståndigheten innebor i själva kärleken. Men sådan som kärleken är, sådan är visheten och förståndigheten. Att visheten och förståndigheten har sitt säte i kärleken beror på att all inflytelse sker i kärleken, eller, vilket är detsamma, i det goda och alltså in i själva livet hos människan. Detta är hos änglarna källan till vishet och förståndighet som är outsäglig. Det är likaledes källan till visheten och förståndigheten hos de människor som låter sig styras av kärlek till Herren och av människokärlek mot nästan. Även om de inte skönjer någon sådan vishet och förståndighet hos sig medan de lever i kroppen, så kommer de dock till dem efter döden, därför att dessa innebor i själva kärleken och människokärleken, se nr 2494. Vad Herrens kärlek emellertid beträffar, så var den oändligt högre än den kärlek som finns hos änglarna, ty den var själva den Gudomliga Kärleken. Och Han hade därför inom Sig en omätlig högsta grad av all vishet och förståndighet. Eftersom Han var född som en mänsklig varelse och gjorde framsteg som en mänsklig varelse i enlighet med Gudomlig ordning, så införde Han sig likväl genom successiva grader i en sådan vishet och förståndighet att Han på detta sätt kunde förena Sitt Mänskliga med det Gudomliga och göra det Gudomligt, och detta av Sin egen makt.

  
/ 10837  
  

Bible

 

1 Mosebok 12

Studie

   

1 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

2 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.

3 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»

4 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.

5 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land

6 och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.

7 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.

8 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.

9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.

10 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.

11 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna.

12 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.

13 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»

14 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.

15 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.

16 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

17 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.

18 Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?

19 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.»

20 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.