2581. Att orden ’och Gud botade Abimelek’ betyder läran i oskadat skick med hänsyn till det goda är tydligt av det som förstås med ’att bota’ som är att bevara i oskadat skick, och av det som ’Abimelek’ förebildar som är läran i tron såvitt avser det förnuftsmässiga, nr 2510. Att det är med avseende på det goda framgår av att hans hustru likaså sägs ha blivit botad, varmed avses läran i oskadat skick vad beträffar det sanna. Ty när i Ordet en äkta man kallas ’äkta man’ (maritus) samt också när han nämns vid namn, då betecknar han det goda och hustrun det sanna. Men när en äkta man kallas ’man’ (vir), då betecknar han det sanna och hustrun det goda. Se också vad som sagts därom i nr 915, 1468, 2517.

2510. Att ’Abimelek’ är läran i tron, som har avseende på det förnuftsmässiga, kan man inse av att han betraktade Sarah inte som Abrahams hustru, utan som dennes syster, och med ’Sarah som dennes syster’ förstås det sanna i förnuftet, nr 2508. Detsamma framgår också av nästföljande vers, ty där behandlas frågan om huruvida läran i tron leder sitt ursprung från det förnuftsmässiga eller från det himmelska. ’Abimelek’ betecknar därför läran i tron som har avseende på det förnuftsmässiga. Läran sägs avse det förnuftsmässiga, när ingenting annat erkänns som sant i läran än det som kan fattas med förnuftet, så att när man överväger något som hör till läran då gör man det utifrån förnuftet. Men detta att läran i tron inte har sitt ursprung i förnuftet, utan har ett himmelskt ursprung, lärs i det följande i den invärtes meningen.