2288. Att orden ’Abraham vände tillbaka till sin ort’ betyder att Herren återgick till det tillstånd som Han hade varit i innan Han förnam detta är uppenbart av det som ’Abraham’ förebildar i detta kapitel som är Herren när det mänskliga tillståndet fanns hos Honom, och av det som förstås med ’ort’ som är tillstånd, behandlat i del 1, i nr 1273, 1378. ’Att vända tillbaka till sin ort’ innebär därför här i den invärtes meningen att återgå till det tillstånd som Han förut hade varit i. Att Herren hade två slag av tillstånd, när Han levde i världen – ödmjukelsetillståndet och härliggörelsetillståndet – har redan sagts och visats. Hans ödmjukelsetillstånd förelåg, då Han var i det mänskliga som Han hade i arv från modern, Hans härliggörelsetillstånd, då Han var i det Gudomliga som Han hade från Jehovah Sin Fader. Det förra tillståndet, det mänskliga från modern, avklädde Herren Sig fullständigt och iklädde Sig det Gudomliga Mänskliga, när Han gick ur världen och återvände till själva det Gudomliga, som hade varit Hans av evighet, Johan 17:5, tillika med det Mänskliga som hade gjorts Gudomligt, av vilka båda det Heliga utgåendet existerar som fyller hela himlen. Alltså styr Han hela universum från själva det Gudomliga och det Gudomliga Mänskliga genom det Heliga som utgår från dessa.

Om tillståndet hos små barn i livet efter detta