2157. Att orden ’om jag nu funnit nåd i dina ögon’ betecknar den vördnadsfulla aktning som blev ett utmärkande drag i Herrens tillstånd, när Han lade märke till denna förnimmelse, är uppenbart av den känsla av ödmjukhet som ligger i själva dessa ord och också i de som omedelbart följer: ’Så gå då, jag ber, ifrån ovan inte förbi din tjänare’, som också antyder ett tillstånd av ödmjukhet. Inom varje enskild del av Ordet finns såväl känsla som sakförhållande. De himmelska änglarna förnimmer Ordet sådant det är i den invärtes meningen med hänsyn till känslan, men de andliga änglarna sådant det är i den invärtes meningen med hänsyn till sakförhållandet där. De som förnimmer Ordet i den invärtes meningen med hänsyn till känslan fäster ingen uppmärksamhet vid orden, som är uttryck för sakförhållandet, utan bildar sig föreställningar på grund av känslan och de detaljer i denna som ordningsenligt följer på varandra, och detta med oändlig variation. När de exempelvis som här möter orden: ’Om jag funnit nåd i dina ögon, så gå då, jag ber, ifrån ovan inte förbi din tjänare’, förnimmer de Herrens ödmjukelsetillstånd i det Mänskliga, men då blott den känsla som framkallar ödmjukhet. Av denna känsla bildar de sig så med en variationsrikedom som är obeskrivlig himmelska föreställningar, som knappast kan kallas föreställningar. Snarare bör de kallas likaså många ’ljus’, frambringade av känslor och förnimmelser, som följer den ena på den andra i oavbruten följd i överensstämmelse med det flöde av känslor som strömmar genom de sakförhållanden som förekommer i Ordet när det läses.

[2] Av det sagda kan man inse att de himmelska änglarnas förnimmelse, tanke och tal är outsägligare och långt rikare än de andliga änglarnas förnimmelse, tanke och tal, eftersom de senare begränsas till sakförhållandet, allt efter ordningsföljden av de uttryck som förekommer. (Att de himmelska änglarnas tal är så beskaffat, se del 1, i nr 1647.) Detta förklarar varför dessa ord: ’Om jag nu funnit nåd i dina ögon’ i den himmelska meningen betecknar det vördnadsfulla i Herrens tillstånd, när Han märkte denna förnimmelse. ’Att finna nåd i dina ögon’ var för övrigt ett vanligt talesätt vid allt slags betygande av aktning, något som framgår av Labans aktningsfulla yttrande till Jakob:

Laban sade till honom: Om jag har funnit nåd i dina ögon. 1 Mosebok 30:27.

Och av Jakobs till Esau:

Jakob sade: Nej, jag ber, om jag funnit nåd i dina ögon. 1 Mosebok 33:10.

Liknande exempel förekommer på andra ställen i Ordet.