Bible

 

1 Mosebok 12

Studie

   

1 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

2 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.

3 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»

4 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.

5 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land

6 och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.

7 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.

8 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.

9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.

10 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.

11 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna.

12 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.

13 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»

14 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.

15 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.

16 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

17 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.

18 Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?

19 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.»

20 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.

   

Bible

 

1 Konungaboken 1:4

Studie

       

4 Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu konungen och betjänade honom, men konungen hade intet umgänge med henne.

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Revealed # 494

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 962  
  

494. And if anyone wants to harm them, fire will proceed from their mouth and devour their enemies. (11:5) This symbolically means that anyone who wishes to destroy these two essential elements perishes from a hellish love.

To want to harm the two witnesses means, symbolically, to wish to destroy the two essential elements of the New Church, namely, an acknowledgment of the Lord as being God of heaven and earth even as to His humanity, and a life in accordance with the Ten Commandments. To be shown that these are the two witnesses, see no. 490 above.

Fire's proceeding from their mouth means, symbolically, that hellish love will do so; and its devouring their enemies means, symbolically, that those who harm them will perish because of it. Here, however, it is not to be supposed that fire will issue from the mouth of the witnesses, but that it will do so from people who wish to destroy these two essential elements of the New Church, meant by the two witnesses (no. 490). The fire is the fire of hell; for people who do not live according to the Ten Commandments, and who do not turn to God, their Savior and Redeemer, cannot help but be caught up in a hellish love and perish.

[2] The case is the same as elsewhere in the Word where we are told that Jehovah sends fire that consumes the wicked, or that Jehovah does other things like that out of the fire of His wrath, anger, or fury, which mean not that they come from Jehovah, but that they do so from the hellish love of the wicked.

We read of instances like that in the Word because that is how they appear, and the Word in its literal sense was composed in terms of appearances and things that correspond.

Since we are told that fire proceeded from their mouth, and this means that it originated from people caught up in a hellish love, we will cite some passages where fire is said to issue from Jehovah:

The breath of Jehovah, like a stream of brimstone, will consume it. (Isaiah 30:33)

Smoke went up from His nostrils, and fire from His mouth...; coals were kindled by it. (Psalms 18:8)

(I will) pour out on them... the wrath of My anger; for all the earth shall be devoured in the fire of My zeal. (Zephaniah 3:8)

...behold, Jehovah will come with fire... for retribution in the wrath of His anger, and His rebuke in flames of fire. (Isaiah 66:15)

You will be visited by Jehovah... with the flame of devouring fire. (Isaiah 29:6, cf. 30:30)

And so on in many places elsewhere.

  
/ 962  
  

Many thanks to the General Church of the New Jerusalem, and to Rev. N.B. Rogers, translator, for the permission to use this translation.