Bible

 

1 Mosebok 1

Studie

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

6 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

8 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

9 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

12 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

14 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

15 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

17 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

18 och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

20 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste

21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

22 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden

23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

24 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

26 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden

27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden

29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

30 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

31 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

Komentář

 

Början

  
Photo by Jenny Stein

I Ordet betyder "början" inte bara början på något i tid. I den inre meningen betyder det den inledande fasen av ett andligt tillstånd.

Andligt händer "början" när vi först börjar ny tillväxt - nya nivåer av medvetenhet och vilja att ta emot varor och sanningar från Herren och använda dem.

(Odkazy: Apokalypsen förklarad 41, 229; Uppenbarelseboken uppenbarad 200, 888; Himmelska Hemligheter 16, 893, 1560, 5655, 6344)

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 41

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

41. Verse 8. I am the Alpha and the Omega, Beginning and End, signifies that He governs all things from firsts through ultimates, and thus all things of heaven to eternity. This is evident from the signification of "the Alpha and the Omega," as being the first and the last, or in firsts and in ultimates; and He who is in firsts and in ultimates also governs intermediates, thus all things. These things are said of the Lord's Divine Human, for they are said of Jesus Christ, by which name His Divine Human is meant (See above, n. 26). By means of this the Lord is in firsts and in ultimates. But that He governs all things from firsts through ultimates, is an arcanum that cannot as yet be perceived by man; for man knows nothing of the successive degrees into which the heavens are divided, and into which also the interiors of man are divided; and he scarcely knows that man as to flesh and bones is in his ultimates. Neither does he perceive how intermediates are governed from firsts through ultimates; and yet in order that He might thus govern all things, the Lord came into the world that even to ultimates, that is, even to flesh and bones, He might assume the Human and glorify it, that is, make it Divine. That the Lord put on such a Human, and took it with Him into heaven, is known in the church from this, that He left nothing of His body in the sepulcher; also from His own words to His disciples:

See My hands and My feet, that it is I Myself; handle Me and see, for a spirit hath not flesh and bones as ye behold Me having (Luke 24:39).

By this Human, therefore, the Lord is in ultimates; and by making even these ultimates Divine, He put Himself into the Divine power of governing all things from firsts through ultimates. If the Lord had not done this, the human race on this earth would have perished in eternal death. But this arcanum is not carried further because more must be known whereby an idea of the Divine government from firsts through ultimates may be formed and acquired. (Yet some thing may come into the understanding from what is shown in the Arcana Coelestia, namely, that interior things flow in successively into external things, even into what is extreme or ultimate, and that there they have existence and subsistence, n. 634, 6239, 6465, 9216-9217; that interior things not only flow in successively, but they also form what is simultaneous in the ultimate, and in what order, n. 5897, 6451, 8603, 10099; therefore, that all interior things are held together in connection, from what is first by means of what is ultimate n. 9828, and in the work on Heaven and Hell 297; that from this there is strength and power in ultimates, n. 9836; that from this also what is ultimate is more holy than what is interior, n. 9824; that from this "the first and last [or ultimate]" signify all things, n. 10044, 10329, 10335. On the successive degrees into which the heavens are divided, and into which also the interiors of man are divided, see the work on Heaven and Hell 38.) It is said also, that the Lord is "Beginning and End," and by this is meant that He is from eternity to eternity; but neither can this be explained to the apprehension further than has been done above n. 23 which see.

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.