5 Mosebok 4
1
Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter som jag vill lära eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra fäders Gud, vill giva eder.
2
I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.
3
I haven med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som följde efter Baal-Peor.
4
Men I som höllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla ännu i dag.
5
Se, jag har lärt eder stadgar och rätter såsom HERREN, min Gud, har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning.
6
I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de få höra alla dessa stadgar, skola säga: »I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.»
7
Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?
8
Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger eder?
9
Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och dina barnbarn:
10
vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid Horeb, då HERREN sade till mig: »Församla folket till mig, för att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn detsamma.»
11
Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln och töcken.
12
Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen ingen gestalt, I hörden allenast en röst.
13
Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två stentavlor.
14
Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.
15
Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på eder själva.
16
så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av man eller av kvinna.
17
eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad fågel som flyger under himmelen,
18
eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.
19
Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen, månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem åt alla folk under hela himmelen till deras del.
20
Men eder har HERREN tagit, och han har fört eder ut ur smältugnen, ur Egypten, för att I skullen bliva hans arvfolk, såsom nu har skett.
21
Och HERREN vredgades på mig för eder skull, och svor att jag icke skulle få gå över Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
22
Ty jag skall dö i detta land och icke gå över Jordan, men I skolen gå över den och taga detta goda land i besittning.
23
Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags bild.
24
Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.
25
Om nu så sker, när du har fått barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder något beläte, något slags bild, så att I gören vad som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och därmed förtörnen honom,
26
då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre leva där, utan skolen förvisso förgöras.
27
Och HERREN skall förströ eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall föra eder.
28
Och där skolen I tjäna gudar, gjorda av människohänder, gudar av trä och sten, som varken se eller höra eller äta eller lukta.
29
Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
30
När du är i nöd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, då skall du vända åter till HERREN, din Gud, och höra hans röst.
31
Ty HERREN, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han skall icke förgäta eller fördärva dig; han skall icke förgäta det förbund han har ingått med dina fäder och med ed bekräftat.
32
Ty fråga framfarna tider, dem som hava varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens ena ända till den andra om någonsin något så stort som detta har skett, eller om man har hört talas om något som är detta likt,
33
om något folk har hört Guds röst tala ur elden, såsom du har hört, och dock har blivit vid liv,
34
eller om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt sig ut från ett annat folk, genom hemsökelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm, och genom stora, fruktansvärda gärningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, inför dina ögon.
35
Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud, och ingen annan än han.
36
Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden.
37
Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur Egypten,
38
och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du, och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till arvedel, såsom nu har skett,
39
därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan;
40
och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig för all tid.
41
Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på östra sidan,
42
till vilka en dråpare skulle kunna fly, om han hade dräpt någon utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till honom; om han flydde till någon av dessa städer, skulle han få bliva vid liv.
43
De voro: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
44
Och detta är den lag som Mose förelade Israels barn,
45
dessa äro de vittnesbörd och stadgar och rätter som Mose föredrog för Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
46
på andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amoréernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, när de hade dragit ut ur Egypten.
47
Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amoréernas två konungars länder, på andra sidan Jordan, på östra sidan,
48
från Aroer vid bäcken Arnons strand ända till berget Sion, det är Hermon,
49
och hela Hedmarken på andra sidan Jordan på östra sidan, ända till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.
Apocalypse Explained # 179
179. Verse 28. And I will give him the morning star, signifies intelligence and wisdom from the Lord's Divine Human. This is evident from the signification of "stars," as being the knowledges of good and truth (See above, n. 72); and as they signify the knowledges of good and truth, they also signify intelligence and wisdom, for all intelligence and wisdom come by means of the knowledges of good and truth. It is evident also from the signification of "morning" as being the Lord in respect to His Divine Human, therefore "the morning star" means intelligence and wisdom from Him. "Morning" is often mentioned in the Word, and its signification varies according to the connection in the internal sense; in the highest sense it signifies the Lord, and also His coming; in the internal sense it signifies His kingdom and church, and their state of peace. Moreover, it signifies the first state of a new church, and also a state of love, and a state of illustration, consequently a state of intelligence and wisdom, and also a state of the conjunction of good and truth, the state in which the internal man is conjoined to the external. "Morning" has such various significations, because in the highest sense it signifies the Lord's Divine Human; it therefore also signifies all things that proceed from the Divine Human, for the Lord is in those things that proceed from Him, even so that it is He there.
[2] The Divine Human of the Lord in the highest sense is meant by "morning," because the Lord is the sun of the angelic heaven, and the sun of that heaven does not advance from morning to evening, or from rising to setting, as the sun of the world apparently does, but remains constantly in its place, in front above the heavens; consequently the sun is always in the morning there, and never in the evening. And since all the intelligence and wisdom that the angels have comes from the Lord as their sun, their state of love, and state of wisdom and intelligence, and in general their state of illustration is signified by "morning;" for these proceed from the Lord as a sun, and what proceeds from Him is Himself, for from the Divine nothing but what is Divine goes forth, and everything Divine is Himself. (That the Lord is the sun of the angelic heaven, and that from Him as a sun there exist all love, wisdom, and intelligence, and in general all illustration in respect to Divine truths, from which is wisdom, see in the work on Heaven and Hell 116-125, 126-143, 155, 156.)
[3] From this it can he seen why "morning" is so often mentioned in the Word when Jehovah or the Lord, His coming, His kingdom and church, and the goods thereof are treated of; as in the following passages, which I will cite by way of illustration. In the second book of Samuel:
The God of Israel said, the Rock of Israel spoke to me. He is as the light of the morning; the son riseth, a morning without clouds (2 Samuel 23:3, 4).
"The God of Israel" and "the Rock" is the Lord in respect to the Divine Human and Divine truth proceeding therefrom; "the God of Israel" because Israel is His spiritual church, and "the Rock" because His Divine in the spiritual church is Divine truth (See Arcana Coelestia 3720, 6426, 8581, 10580). As the Lord in the angelic heaven is a sun, and as all the light that angels have is therefrom, and as the sun there is continually in its morning, it is said, "He is as the light of the morning; the sun riseth, a morning without clouds."
[4] In David:
From the womb of the morning thou hast the dew of thy youth; thou art a priest forever, after the order of Melchizedek (Psalms 110:3, 4).
This is said of the Lord as about to come into the world; "from the womb of the morning thou hast the dew of thy youth" is conception from the Divine Itself, and the glorification of His Human thereby; "a priest forever after the order of Melchizedek," means that Divine good and Divine truth proceed from Him, for the Lord as priest is Divine good, and as king of holiness, who is, "Melchizedek," is Divine truth (See Arcana Coelestia 1725).
[5] In Ezekiel:
The cherubim stood at the east entrance of the gate of the house; the glory of the God of Israel was over them above (Ezekiel 10:19).
"Cherubim" signify the Lord in respect to providence and as to guard lest He be approached otherwise than by the good of love; "the east entrance of the gate of the house" signifies approach; "the house of God" is heaven and the church; the "east" is where the Lord appears as a sun, thus where He is continually as the morning; therefore it is said "the glory of the God of Israel was over them above."
[6] In the same:
The angel brought me to the gate that looketh towards the east; and behold, the glory of the God of Israel came from the way of the east; and the earth was enlightened by His glory. And the glory of Jehovah came into the house by the way of the gate whose face is toward the east (Ezekiel 43:1, 2, 4).
Here, in the internal sense, the influx of the Lord into those who are in His kingdom and church is described; "the God of Israel" is the Lord in respect to the Divine Human and the Divine truth proceeding therefrom; "the house of God" is His kingdom and the church; "glory" is Divine truth as it is in heaven; "to come by the way of the east into the house" means from the sun, where it is continually in its morning. (That "glory" is Divine truth as it is in heaven, see Arcana Coelestia 4809, 5922, 8267, 8427, 9429; that "the house of God" is heaven and the church in respect to good, and "temple" is the same in respect to truth, n. 3720; and that the "east," in the highest sense, is the Lord, because He is the sun of heaven, which is always in its rising and morning, consequently the "east" is the good of love from Him, see n. 3708, 5097, 9668)
[7] In the same:
The angel afterwards brought me back to the entrance of the house, where behold, waters issuing out from under the threshold of the house towards the east, they shall descend into the plain and come towards the sea, being sent forth into the sea that the waters may be healed; whence it comes to pass that every living soul that creeps, whithersoever the rivers come, shall live, whence there are exceeding many fishes, because these waters shall come thither, and they are healed, that everything may live whither the river shall come (Ezekiel 47:1, 8, 9).
Here also, the influx of the Lord from His Divine Human with those who are of His kingdom and church is described by pure correspondences. By "waters issuing out from under the threshold of the house towards the east," Divine truth proceeding from the Lord and flowing in with those that are in the east, that is, that are in the good of love to Him, is described. "The waters shall descend into the plain" and "into the sea," and "thereby the waters of the sea are healed," signifies influx into the natural man and into the knowledges which are therein; the "fishes therefrom" signifies many scientific truths in the natural man; that "everything shall live whither the river shall come" signifies that they should have life from Divine truth. That such thing are hereby signified there, no one can see except from the internal sense of the Word, yet every single expression therein involves arcana of man's regeneration by the Lord; but what is involved in each expression here will be disclosed in explainingRevelation 22:1, 2, of Revelation, where like things are mentioned.
[8] In David:
I have waited for Jehovah, my soul doth wait, my soul waiteth for the Lord more than the watchmen for the morning, the watchmen for the morning; for with Him is much redemption, and He will redeem Israel (Psalms 130:5-8).
Here the Lord's coming into the world, and His reception by those that are in the good of love are treated of. The Lord's coming is signified by "I have waited for Jehovah, my soul doth wait for the Lord, for with Him is much redemption, and He shall redeem Israel;" and His reception by those that are in the good of love is signified by "more than watchmen for the morning, the watchmen for the morning." Here "morning" in the highest sense signifies the Lord, and in the internal sense His kingdom and church; and "watchmen for the morning" signify those who wait for the Lord's coming, who are those that are in the good of love, since to those the Lord is "coming."
[9] That "morning" signifies the Lord's coming into the world and then a new church is evident from the following passages.
In Daniel:
Unto evening and morning, two thousand three hundred, then the holy (sanctum) shall be justified. The vision of the evening and the morning, which has been told, is truth (Daniel 8:14, 26). "Evening" signifies the last time of the former church, and "morning" the first time of the new church, thus the Lord's coming.
In Isaiah:
Crying to me from Seir, Watchman, 1 what of the night? watchman, what of the night? The watchman said, The morning cometh, and also the night (D an. Isaiah 21:11, 12).
Here also the Lord's coming is treated of; "night" is the last time of the former church, and "morning" the first of the new. (What is signified by "calling out of Seir," see Arcana Coelestia 4240, 4384.) In Ezekiel:
The end is come, the end is come, the morning is come upon thee, O inhabitant of the land; behold the day cometh, the morning is gone forth (Ezekiel 7:6, 7, 10).
Here likewise the Lord's coming and the end of the former church and the beginning of a new one are treated of. In Zephaniah, where similar things are meant:
Jehovah in the morning, in the morning, He shall bring His judgment to light, nor shall He fail (Zephaniah 3:5).
[10] As "morning" signifies the Lord, His coming, also His kingdom and church, as also the good of love from Him, what is meant by "morning" in the following passages can be seen.
In David:
Cause me to hear Thy mercy in the morning (Psalms 143:8).
In the same:
I will sing aloud of Thy mercy in the morning (Psalms 59:16).
In the same:
O satisfy us in the morning with Thy mercy; that we may sing aloud and be glad all our days (Psalms 90:14).
In the same:
O Jehovah, in the morning shalt Thou hear my voice; in the morning I will set myself in order for Thee (Psalms 5:3).
In the same:
God is in the midst of her; God shall help him 2 at the turning of the morning (Psalms 46:5).
In the same:
O God, my God, in the morning do I seek Thee (Psalms 63:1).
In Isaiah:
In the day shalt thou make thy plant to grow, and in the morning shalt thou make thy seed to blossom (Isaiah 17:11).
In the same:
Jehovah is 3 their arm every morning (Isaiah 33:2).
In the same :
Jehovah 4 hath given me the tongue of the learned; he hath awakened me every morning (Isaiah 50:4).
In Jeremiah:
I speak unto you every morning (Jeremiah 7:13; 11:7; 25:3, 4). From the signification of "morning" it can be seen what is meant by the following:
That manna fell in the morning (Exodus 16:12, 13, 21).
That Jehovah descended in the morning from Mount Sinai (Exodus 19:16);
That the priest kindled wood upon the altar every morning and placed thereon the whole burnt-offering (Leviticus 6:12). Also what is involved in the command respecting the sacrifice of the passover:
Thou shalt sacrifice the passover at the going down of the sun. Then thou shalt eat it; and thou shalt turn in the morning and go into thy tents (Deuteronomy 16:6, 7).
"They should sacrifice the passover when the sun went down," because "the setting of the sun" signified the last time of the church; that "they should turn in the morning," signified the establishment of a new church, thus the Lord's coming. These things are cited that it may be known what is signified by the "morning star," which the Son of man would give, namely wisdom and intelligence from the Lord's Divine Human. And as those who receive wisdom and intelligence from the Lord also receive Him, for the Lord is in the wisdom and intelligence that are from Him, even so that He is the wisdom and intelligence with them, the Lord Himself also is called "the Morning Star" in Revelation:
I am the root and the offspring of David, the bright and Morning Star (Revelation 22:16).
He is likewise called a Star (Numbers 24:17).
Poznámky pod čarou:
1. The Latin has "Watchman, watchman," the Hebrew has it only once.
2. In Hebrew: "help her" as found in Apocalypse Revealed 151; True Christian Religion 764; Coronis 5.
3. The Hebrew has "be Thou their arm," as also found in Arcana Coelestia 4933, 8211.
4. The Hebrew has "Lord Jehovih," as also found in Arcana Coelestia 3869[1-14].
