¹ Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden, när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand där över mig.

² Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt, var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.

³ Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.

⁴ Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den på slätten.

⁵ Och han sade till mig: »Du människobarn, lyft upp dina ögon mot norr.» När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där norr om altarporten, vid själva ingången.

⁶ Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de göra här? Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se ännu flera, större styggelser.»

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se ett hål i väggen.

⁸ Och han sade till mig: »Du människobarn, bryt igenom väggen.» Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.

⁹ Och han sade till mig: »Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva.»

¹⁰ När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.

¹¹ Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet.

¹² Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'»

¹³ Därefter sade han till mig: »Du skall få se ännu flera, större styggelser som dessa bedriva.»

¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.

¹⁵ Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa.»

¹⁶ Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster.

¹⁷ Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för näsan!

¹⁸ Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.»

¹ And he looked up, and saw the rich men casting their gifts into the treasury.

² And he saw also a certain poor widow casting in thither two mites.

³ And he said, Of a truth I say unto you, that this poor widow hath cast in more than they all:

⁴ For all these have of their abundance cast in unto the offerings of God: but she of her penury hath cast in all the living that she had.

⁵ And as some spake of the temple, how it was adorned with goodly stones and gifts, he said,

⁶ As for these things which ye behold, the days will come, in the which there shall not be left one stone upon another, that shall not be thrown down.

⁷ And they asked him, saying, Master, but when shall these things be? and what sign will there be when these things shall come to pass?

⁸ And he said, Take heed that ye be not deceived: for many shall come in my name, saying, I am Christ; and the time draweth near: go ye not therefore after them.

⁹ But when ye shall hear of wars and commotions, be not terrified: for these things must first come to pass; but the end is not by and by.

¹⁰ Then said he unto them, Nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom:

¹¹ And great earthquakes shall be in divers places, and famines, and pestilences; and fearful sights and great signs shall there be from heaven.

¹² But before all these, they shall lay their hands on you, and persecute you, delivering you up to the synagogues, and into prisons, being brought before kings and rulers for my name's sake.

¹³ And it shall turn to you for a testimony.

¹⁴ Settle it therefore in your hearts, not to meditate before what ye shall answer:

¹⁵ For I will give you a mouth and wisdom, which all your adversaries shall not be able to gainsay nor resist.

¹⁶ And ye shall be betrayed both by parents, and brethren, and kinsfolks, and friends; and some of you shall they cause to be put to death.

¹⁷ And ye shall be hated of all men for my name's sake.

¹⁸ But there shall not an hair of your head perish.

¹⁹ In your patience possess ye your souls.

²⁰ And when ye shall see Jerusalem compassed with armies, then know that the desolation thereof is nigh.

²¹ Then let them which are in Judaea flee to the mountains; and let them which are in the midst of it depart out; and let not them that are in the countries enter thereinto.

²² For these be the days of vengeance, that all things which are written may be fulfilled.

²³ But woe unto them that are with child, and to them that give suck, in those days! for there shall be great distress in the land, and wrath upon this people.

²⁴ And they shall fall by the edge of the sword, and shall be led away captive into all nations: and Jerusalem shall be trodden down of the Gentiles, until the times of the Gentiles be fulfilled.

²⁵ And there shall be signs in the sun, and in the moon, and in the stars; and upon the earth distress of nations, with perplexity; the sea and the waves roaring;

²⁶ Men's hearts failing them for fear, and for looking after those things which are coming on the earth: for the powers of heaven shall be shaken.

²⁷ And then shall they see the Son of man coming in a cloud with power and great glory.

²⁸ And when these things begin to come to pass, then look up, and lift up your heads; for your redemption draweth nigh.

²⁹ And he spake to them a parable; Behold the fig tree, and all the trees;

³⁰ When they now shoot forth, ye see and know of your own selves that summer is now nigh at hand.

³¹ So likewise ye, when ye see these things come to pass, know ye that the kingdom of God is nigh at hand.

³² Verily I say unto you, This generation shall not pass away, till all be fulfilled.

³³ Heaven and earth shall pass away: but my words shall not pass away.

³⁴ And take heed to yourselves, lest at any time your hearts be overcharged with surfeiting, and drunkenness, and cares of this life, and so that day come upon you unawares.

³⁵ For as a snare shall it come on all them that dwell on the face of the whole earth.

³⁶ Watch ye therefore, and pray always, that ye may be accounted worthy to escape all these things that shall come to pass, and to stand before the Son of man.

³⁷ And in the day time he was teaching in the temple; and at night he went out, and abode in the mount that is called the mount of Olives.

³⁸ And all the people came early in the morning to him in the temple, for to hear him.