Bible

 

Hesekiel 40

Studie

   

1 I det tjugufemte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, vid årets begynnelse, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom HERRENS hand över mig, och han förde mig ditbort.

2 I en syn från Gud förde han mig till Israels land och satte mig ned på ett mycket högt berg, och på detta var likasom en stad byggd söderut.

3 Och dit förde han mig, och se, där stod en man vilkens utseende var såsom koppar; han hade ett linnesnöre i sin hand, så ock en mätstång; och han stod vid porten.

4 Och mannen talade till mig: »Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron, och akta på allt som jag kommer att visa dig, ty du har blivit förd hit, för att jag skall visa dig det; förkunna för Israels hus allt vad du får se

5 Och jag såg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det. Och mätstången som mannen hade i sin hand var sex alnar lång, var aln en handsbredd längre än en vanlig aln. Och han mätte murbyggnadens bredd: den var en stång, och dess höjd: den var en stång.

6 Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg; och han mätte portens ena tröskel: den var en stång bred och sedan den andra tröskeln: den var en stång bred.

7 Och var vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttröskeln invid portens förhus på inre sidan mätte en stång.

8 Och han mätte upp portens förhus på inre sidan: det mätte en stång.

9 Han mätte upp portens förhus det höll åtta alnar, och dess murpelare: de höllo två alnar. Och portens förhus låg på inre sidan.

10 Och vaktkamrarna i porten mot öster voro tre på var sida, alla tre lika stora; och murpelarna på båda sidorna voro lika stora.

11 Och han mätte portöppningens bredd: den var tio alnar, och portens längd: den var tretton alnar.

12 Och framför vaktkamrarna var en avskrankning, som höll en aln; en aln höll ock avskrankningen på motsatta sidan; och var vaktkammare, på vardera sidan, höll sex alnar.

13 Och han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras: den var tjugufem alnar bred; och dörr låg mot dörr.

14 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill förgårdens murpelare sträckte sig porten runt omkring.

15 Och avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.

16 Och slutna fönster funnos till vaktkamrarna och till deras murpelare invändigt i porten runt omkring, och likaledes i förhusen; fönstren sutto runt omkring invändigt, och murpelarna voro prydda med palmer.

17 Och han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att där voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring förgården; trettio tempelkamrar voro uppbyggda på stengolvet.

18 Och stengolvet gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd; detta var det nedre stengolvet.

19 Och han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttre framsida: det var hundra alnar, både på östra sidan och på norra.

20 Sedan mätte han ock längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården.

21 Också den hade tre vaktkamrar på var sida och likaledes murpelare och förhus, lika stora som den förra portens; den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

22 Och fönstren, förhuset och palmerna däri voro lika stora som i den port som låg mot öster; och man steg upp till den på sju trappsteg, och dess förhus låg framför dessa.

23 Och en port till den inre förgården fanns mitt emot denna port, det var i norr såsom i öster; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra: det var hundra alnar.

24 Därefter lät han mig gå till södra sidan, och jag såg att också på södra sidan fanns en port. Och han mätte dess murpelare och förhus; de voro lika stora som de andra.

25 Och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

26 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess förhus låg framför dessa; och den var prydd med palmer på sina murpelare, på båda sidor.

27 Och en port till den inre förgården fanns ock på södra sidan; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan: det var hundra alnar.

28 Därefter förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Och han mätte den södra porten den var lika stor som de andra

29 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugu fem alnar bred.

30 Och förhus funnos runt omkring tjugufem alnar långa och fem alnar breda.

31 Och dess förhus låg utåt den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

32 Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där; den var lika stor som de andra.

33 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

34 Och dess förhus låg mot den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

35 Därefter förde han mig till den norra porten och mätte den; den var lika stor som de andra.

36 Så ock dess vaktkamrar, murpelare och förhus, och fönster funnos på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

37 Och dess murpelare stodo vid den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

38 Och en tempelkammare med sin ingång fanns vid murpelarna, i portarna; där skulle man skölja brännoffren.

39 Och i portens förhus stodo två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännoffers-, syndoffers- och skuldoffersdjuren.

40 Och vid den yttre sidovägg som låg norrut, när man steg upp till portens ingång, stodo två bord; och vid den andra sidoväggen på porten förhus stodo ock två bord.

41 Alltså stodo vid portens sidoväggar fyra bord på var sida, eller tillsammans åtta bord, på vilka man skulle slakta.

42 Och för brännoffret stodo där fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga; på dessa skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffers- och slaktoffersdjuren med.

43 Och dubbelkrokar, en handsbredd långa, voro fästa innantill runt om kring; och på borden skulle offerköttet läggas.

44 Och utanför den inre porten funnos för sångarna, på den inre gården, tempelkamrar, som lågo vid den norra portens sidovägg, med sin framsida åt söder; och en annan låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr.

45 Och han talade till mig: »Denna tempelkammare, vars framsida ligger mot söder, är för de präster som förrätta tjänsten inne i huset.

46 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr är för de präster som förrätta tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, vilka äro de av Levi barn, som få träda fram till HERREN för att göra tjänst inför honom.»

47 Och han mätte förgården; den var hundra alnar lång och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framför huset.

48 Sedan förde han mig till huset förhus. Och han mätte för husets murpelare: de höllo fem alnar var på sin sida, så ock porten bredd: den var på var sida tre alnar.

49 Förhuset var tjugu alnar lång och elva alnar brett, nämligen vid trappstegen på vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo pelare, en på var sida.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 69

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

69. Verse 15. And His feet like unto burnished brass, as if glowing in a furnace, signifies the ultimate of Divine order, which is the natural, full of Divine love. This is evident from the signification of "feet," as being the natural (See Arcana Coelestia 2162, 3147, 3761, 3986, 4280, 4938-4952); therefore, in reference to the Lord, as meaning the ultimate of Divine order, because that is the natural; also from the signification of "burnished brass," or brass polished, as being natural good (of which presently); and from the signification of "glowing," as being, in reference to the Lord, what is from Divine love (See n. 10055). It is said, "as if glowing in a furnace," in order that the Divine love in the greatest degree and in its fullness may be represented, for the Divine is in its fullness when it is in its ultimate, and the ultimate is the natural (See above, n. 66).

From this it is clear that by "His feet like unto burnished brass, as if glowing in a furnace," is signified the ultimate of Divine order, which is the natural, full of Divine love. These things, as well as the preceding, are described by comparisons; as that "His head and His hairs were white as white wool, as snow," and that "His feet were like unto burnished brass, as if glowing in a furnace;" but it is to be noted, that all comparisons in the Word are significative, for they are from correspondences in like manner as the things themselves (See Arcana Coelestia 3579, 4599, 8989).

[2] In reference to the Lord, "feet" signify the ultimate of Divine order, and this is the natural, because heaven is heaven from the Lord's Divine Human, and from this it is that heaven in the whole complex represents one man; and as there are three heavens, that the highest heaven represents the head, the middle heaven the body, and the lowest heaven the feet. The Divine that makes the highest heaven is called the celestial Divine, but the Divine that makes the middle heaven is called the spiritual Divine, and the Divine that makes the lowest heaven is called the natural Divine from the spiritual and celestial. This makes it evident why the Lord is here described in respect to His Divine Human, which is the Son of man seen in the midst of the lampstands, not only as regards His garments, but also as to His head, breast, and feet. (That the Son of man is the Lord as to His Divine Human, see above, n. 63; and that the "lampstands" are heaven, see n. 62, 63. But since these things are arcana hitherto unknown in the world, and yet must be understood in order that the internal sense of this and the following parts of this prophetical book may be comprehended, the particulars have been explained specifically in the work on Heaven and Hell; as

That the Divine Human of the Lord makes Heaven, n. 7-12, 78-86, seq.;

That on this account Heaven in the whole Complex represents one Man, n. 59-77;

That there are Three Heavens, and that the highest refers to the head, the middle to the body, and the lowest to the feet, n. Heaven and Hell 29-40.)

When this is understood it can be seen what is signified in the Word by "the feet of Jehovah" or "of the Lord," namely, the ultimate of Divine order, or the natural; and since the external of the church, of worship, and of the Word is the ultimate of Divine order in the church, and is the natural, this is specifically signified by "the feet of Jehovah" or "of the Lord."

[3] Because of this signification of "the feet of Jehovah" or "of the Lord," therefore when the Lord was seen as an Angel by the prophets elsewhere, He appeared in like manner.

Thus by Daniel:

I lifted up mine eyes, and looked, and behold a man clothed in linen, whose loins were girded with gold of Uphaz; His body was like the tarshish stone, and His eyes as lamps of fire, and His arms and His feet like the brightness of polished brass (Daniel 10:5-6).

In like manner the cherubs, by which is meant the Lord in respect to providence and protection (See Arcana Coelestia 9277, 9509, 9673), were seen by Ezekiel:

Their feet sparkled like the brightness of polished brass (Ezekiel 1:7).

The Lord was seen in like manner as an Angel as described further on in Revelation:

I saw an Angel coming down out of heaven, arrayed with a cloud, and a rainbow was about His head, and His face was as the sun, and His feet as pillars of fire (Revelation 10:1).

As the Lord appeared in this manner as to His feet, therefore under His feet there was seen by some of the sons of Israel:

As it were a work of sapphire stone, and as it were the substance of heaven for clearness (Exodus 24:10).

Their vision of the Lord was not as to the feet, but "under the feet," because they were not in, but under, the external of the church, of worship, and of the Word (See The Doctrine of the New Jerusalem 248).

[4] Since "the feet of Jehovah" or "of the Lord" signify the ultimate of Divine order, and this specifically is the external of the church, of worship, and of the Word, therefore this external is called in the Word "His footstool," as in Isaiah:

The glory of Lebanon shall come unto thee, to beautify the place of My sanctuary; I will make the place of My feet honorable. And they shall bow themselves down at the soles of thy feet (Isaiah 60:13-14).

In the same:

Heaven is My throne, and the earth is My footstool (Isaiah 66:1).

In Jeremiah:

God doth not remember His footstool in the day of anger (Lamentations 2:1).

In David:

Worship Jehovah at His footstool (Psalms 99:5).

We will go into His tabernacles; we will worship at His footstool (Psalms 132:7).

In Nahum:

Of Jehovah, the clouds are the dust of His feet (Nahum 1:3).

"Cloud" is the external of the Word, or the Word in respect to the letter (See above, n. 36). Because "cloud" is the external of the Word, it is also the external of the church and of worship; for the church and worship are from the Word. "Clouds" are called "dust of His feet," because those things that are in the sense of the letter of the Word, which is natural, appear scattered.

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.

Bible

 

Deuteronomy 8:9

Studie

       

9 a land in which you shall eat bread without scarceness, you shall not lack anything in it; a land whose stones are iron, and out of whose hills you may dig copper.