Bible

 

2 Mosebok 4

Studie

   

1 Mose svarade och sade: »Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan säga: 'HERREN har icke uppenbarat sig för dig'?»

2 Då sade HERREN till honom: »Vad är det du har i din hand

3 Han svarade: »En stav.» Han sade: »Kasta den på marken.» När han då kastade den på marken, förvandlades den till en orm; och Mose flydde för honom.

4 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand och tag honom i stjärten.» Då räckte han ut sin hand och grep honom; och han förvandlades åter till en stav i hans hand.

5 Och HERREN sade: »Så skola de. tro att HERREN, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.

6 Och HERREN sade ytterligare till honom: »Stick din hand i barmen.» Och han stack sin hand i barmen. När han sedan drog ut den, se, då var handen vit såsom snö av spetälska.

7 Åter sade han. »Stick din hand tillbaka i barmen.» Och han stack sin hand tillbaka i barmen. När han sedan drog ut den igen ur barmen, se, då var den åter lik hans övriga kropp.

8 Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro det andra tecknet.

9 Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

10 Då sade Mose till HERREN: »Ack I Herre, jag är ingen talför man; jag har icke varit det förut, och jag är det icke heller nu, sedan du har talat till din tjänare, ty jag har ett trögt målföre och en trög tunga.

11 HERREN sade till honom: »Vem har givit människan munnen, eller vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det icke jag, HERREN?

12 Så gå nu åstad, jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall tala

13 Men han sade: »Ack Herre, sänd ditt budskap med vilken annan du vill.»

14 Då upptändes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: »Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och han går nu åstad för att möta dig, och när han får se dig, skall han glädjas i sitt hjärta.

15 Och du skall tala till honom och lägga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lära eder vad I skolen göra.

16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud.

17 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall göra dina tecken

18 Därefter vände Mose tillbaka till sin svärfader Jeter och sade till honom: »Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten, för att se om de ännu leva.» Jetro sade till Mose: »Gå i frid.»

19 Och HERREN sade till Mose i Midjan: »Vänd tillbaka till Egypten, ty alla de män äro döda, som stodo efter ditt liv.»

20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand.

21 Och HERREN sade till Mose: »När du nu vänder tillbaka till Egyptense till, att du inför Farao gör alla de under som jag har givit dig makt att göra. Men jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket.

22 Och då skall du säga till Farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son,

23 och jag har sagt till dig: 'Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.' Men du har icke velat släppa honom. Därför skall jag nu dräpa din förstfödde son.

24 Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.

25 Då tog Sippora en skarp sten och skar bort förhuden på sin son och berörde honom därmed nedtill och sade: »Du är mig en blodsbrudgum.»

26 Så lät han honom vara. Då sade hon åter: »Ja, en blodsbrudgum till omskärelse.»

27 Och HERREN sade till Aron: »Gå åstad och möt Mose i öknen.» Då gick han åstad och träffade honom på Guds berg; och han kysste honom.

28 Och Mose berättade för Aron allt vad HERREN hade talat, när han sände honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att göra.

29 Sedan gingo Mose och Aron åstad och församlade alla Israels barns äldste.

30 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen inför folkets ögon.

31 Då trodde folket; och när de hörde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, böjde de sig ned och tillbådo.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 6983

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

6983. 'Neither since yesterday, nor since the day before' means that he has lacked it - the gift of speech - from eternity. This is clear from the meaning of 'since yesterday and since the day before' as from eternity. The reason why 'since yesterday and since the day before' means from eternity is that a period of time is meant by these words, in particular past time; but time spoken of in connection with the Lord or the Divine does not mean a period of time but what is eternal. There are two things proper to the natural order which have no existence in heaven, and even less in the Divine, namely space and time. For their non-existence in heaven and the existence of states instead - states of being instead of 'space', and states of coming-into-being or manifestation instead of 'time' - see 2625, 3938; and for the fact that areas of space and periods of time in heaven are states, 1274, 1382, 2625, 2788, 2837, 3254, 3356, 3387, 3404, 3827, 4321, 4814, 4882, 4901, 4916, 5605, 6110. But within the Divine which is above the heavens the absence of space and time is even more complete; for not even states exist within Him. Instead of space there is what is infinite, and instead of time what is eternal. These two are what periods of time or areas of space in the world correspond to, and are what states of being and of coming-into-being in the heavens correspond to.

[2] The fact that in the Word 'yesterday' and 'the day before' do not mean yesterday and the day before but past time in general is clear from places where those words are used, as in Joshua,

The waters of the Jordan returned to their place, and went as yesterday [and] the day before 1 over all its banks. Joshua 4:18.

In the first Book of Samuel,

It happened, when all who knew Saul from yesterday and the day before 2 saw that, behold, he prophesied with the prophets . . . 1 Samuel 10:11.

In the second Book of Samuel,

The tribes of Israel said to David, Both yesterday and the day before, 3 when Saul was king over us, you were the one bringing Israel out and back. 2 Samuel 5:1-2.

In these places and elsewhere 'yesterday [and] the day before' stands for previously or past time. Now since 'yesterday and the day before' means time past, and the subject in the highest sense is the Lord, who in respect of the Divine Law or Divine Truth is represented by 'Moses', it is evident that 'since yesterday and since the day before' means from eternity. Eternity, meant by 'yesterday', is described in David as follows,

A thousand years in Your eyes are but as yesterday when it is past. Psalms 90:4.

Poznámky pod čarou:

1. literally, as yesterday three days ago

2. literally, from yesterday and three days ago

3. literally, Both yesterday and three days ago

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4814

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4814. 'It happened at that time' means the state belonging to the things that follow. This is clear from the meaning of 'time' as state, dealt with in 2625, 2788, 2837, 3254, 3356, 3404, 3938. The state belonging to the things that follow is indeed the meaning of 'it happened at that time', because what happened next is recorded in the descriptions that follow. What is more, these descriptions carry on from the train of thought contained in the descriptions that go immediately before them. For the subject in the previous chapter is the sons of Jacob and their selling of Joseph. They were persuaded to sell him by Judah, of whom the previous chapter speaks as follows,

Judah said to his brothers, What profit' is there in our killing our brother and our concealing his blood? Come, and let us sell him to the Ishmaelites. Genesis 37:26-27.

The meaning there is that Divine Truth was alienated by the brothers, especially by Judah, who at that point means in the proximate sense the tribe of Judah, and in general the corrupt within the Church who are opposed to all good whatever, see 4750, 4751. A reference back to this is contained in the words 'at that time'. For now the subject is Judah, his sons by the Canaanite woman, and after these his sons by Tamar his daughter-in-law, all of which in the internal sense describes the tribe of Judah so far as things of the Church established among that tribe were concerned.

[2] As for 'time' meaning state, and 'it happened at that time' consequently meaning the state belonging to the things that follow, this is bound to appear quite strange, for the reason that no one can comprehend how the idea of a time can be turned into that of a state; that is, how when reading 'time' in the Word one has to understand something to do with some state. But it should be realized that angels' thoughts are not formed from anything having a temporal or a spatial origin, because they are in heaven. When they left the world they also left behind all idea of time and space and adopted ideas of state, that is, of the state in which good and truth exist. Therefore when a person reads the Word and from this thinks of a certain time and of the things taking place at that time, the angels present with him do not perceive anything to do with a certain time but instead the aspects of a state, to which those things also correspond.

Nor indeed with his interior thought does the reader conceive of a time, only with his exterior thought, as may be recognized from the state when a person's exterior thought lies dormant, that is, while he is asleep, as well as from many other kinds of experience.

[3] But it should be realized that in general there are two kinds of state - a state involving good and one involving truth. The former is called a state of being (esse), but the latter a state of manifestation (existere), for being is the essential characteristic of good, and the manifestation of this the essential characteristic of truth. Space corresponds to a state of being, time to a state of manifestation. From this it may be seen that when a person reads this statement 'and it happened at that time', the angels present with him cannot perceive these words at all in the way that the reader does. Similarly with every other statement, for whatever has been written in the Word is such that among angels it is converted into a corresponding meaning which cannot at all be seen in the sense of the letter; for that which is worldly belonging to the sense of the letter is converted into that which is spiritual belonging to the internal sense.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.