¹ Och Gud talade alla dessa ord och sade:

² Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

³ Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

⁴ Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden.

⁵ Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

⁶ men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

⁷ Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

⁸ Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.

⁹ Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

¹⁰ men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar.

¹¹ Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

¹² Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

¹³ Du skall icke dräpa.

¹⁴ Du skall icke begå äktenskapsbrott.

¹⁵ Du skall icke stjäla.

¹⁶ Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

¹⁷ Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

¹⁸ Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget; och när folket förnam detta, bävade de och höllo sig på avstånd.

¹⁹ Och de sade till Mose: »Tala du till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud Tala till oss, på det att vi icke må dö.»

²⁰ Men Mose sade till folket: »Frukten icke, ty Gud har kommit för att sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktan för ögonen, så att I icke synden.»

²¹ Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gick närmare till töcknet i vilket Gud var.

²² Och HERREN sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: I haven själva förnummit att jag har talat till eder från himmelen.

²³ I skolen icke göra eder gudar jämte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke göra åt eder.

²⁴ Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.

²⁵ Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, så oskärar du den.

²⁶ Icke heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på det att icke din blygd må blottas därinvid.

¹ "For the Kingdom of Heaven is like a man who was the master of a household, who went out early in the morning to hire laborers for his vineyard.

² When he had agreed with the laborers for a denarius a day, he sent them into his vineyard.

³ He went out about the third hour, and saw others standing idle in the marketplace.

⁴ To them he said, 'You also go into the vineyard, and whatever is right I will give you.' So they went their way.

⁵ Again he went out about the sixth and the ninth hour, and did likewise.

⁶ About the eleventh hour he went out, and found others standing idle. He said to them, 'Why do you stand here all day idle?'

⁷ "They said to him, 'Because no one has hired us.' "He said to them, 'You also go into the vineyard, and you will receive whatever is right.'

⁸ When evening had come, the lord of the vineyard said to his manager, 'Call the laborers and pay them their wages, beginning from the last to the first.'

⁹ "When those who were hired at about the eleventh hour came, they each received a denarius.

¹⁰ When the first came, they supposed that they would receive more; and they likewise each received a denarius.

¹¹ When they received it, they murmured against the master of the household,

¹² saying, 'These last have spent one hour, and you have made them equal to us, who have borne the burden of the day and the scorching heat!'

¹³ "But he answered one of them, 'Friend, I am doing you no wrong. Didn't you agree with me for a denarius?

¹⁴ Take that which is yours, and go your way. It is my desire to give to this last just as much as to you.

¹⁵ Isn't it lawful for me to do what I want to with what I own? Or is your eye evil, because I am good?'

¹⁶ So the last will be first, and the first last. For many are called, but few are chosen."