Arcana Caelestia # 2832
2832. Att orden ’med sina horn’ betecknar all dess makt vad avser sanningarna i tron är uppenbart av det som förstås med ’horn’. Horn nämns på många ställen i Ordet och står där för makten hos det sanna, som härrör från det goda, och i motsatt mening för makten hos det falska, som härrör från det onda. Här är innebörden att de andliga, här betecknade med ’väduren’, är insnärjda i naturlig kunskap med all dess makt beträffande det sanna med påföljd att de var berövade förmågan att fatta sanningarna. För ju mera någon rådfrågar enbart yttre kunskaper och då fäster hela sitt hjärta och förstånd (animus et mens) vid dessa vad angår sådant som hör till sanningarna i tron, desto mera förlorar han sanningens ljus. Och när han förlorar detta ljus förlorar han också sanningens liv. Var och en kan av erfarenhet veta detta, om han ger akt på och reflekterar över dem som säger att de inte kan tro något överhuvudtaget, om de inte genom sensorisk erfarenhet kan fatta att det förhåller sig så eller så eller med hjälp av kunskapsfakta. Om man tar reda på hur dessa människor verkligen är funtade, så skall man finna att de inte tror på någonting alls, och att för övrigt ingenting syns dem visare än att tillskriva naturens makter allt, smått som stort. Det finns också många som säger att de tror, fast de inte begriper. Men det oaktat resonerar de, liksom andra, i hemlighet inom sig utifrån sinnenas vittnesbörd och utifrån vad som är enbart kunskapsmässigt om trossanningarna, huruvida det förhåller sig på det eller det sättet. Dessa människor har antingen en sorts övertalelsetro ingiven dem av kärlek till sig själva och världen, eller också tror de inte alls på någonting. Hurdana de är framgår av deras sätt att leva. Båda kategorierna är väl i Herrens andliga Kyrka, men de är ändå inte medlemmar av Kyrkan. De människor däremot som lever ett det godas liv och sätter tro till sanningarna är medlemmar av Kyrkan. Men andliga människor sätter inte tro till andra sanningar än dem som präglats in hos dem från tidig barndom och vilka de sedan bestyrkt hos sig från läran eller från någon annan källa. Sådant är tillståndet hos dem som är andliga, ett tillstånd som här beskrivs med ’en vädur som fastnat med sina horn i ett snår’ – se strax ovan i nr 2831.
[2] Horn betecknar makten hos det sanna som härrör från det goda
Detta framgår av följande ställen.
Hos David:
Du är deras starkhets prydnad, och i Ditt välbehag skall Du upphöja vårt horn. Ty vår sköld tillhör Jehovah och vår konung Israels Helige. Min sanning och Min barmhärtighet skall vara med honom, och i Mitt namn skall hans horn bli upphöjt. Och Jag skall lägga havet under hans hand och floderna under hans högra hand. Psaltaren 89:18, 19, 25-26.
Här står ’vårt horn’ och ’hans horn’ för sanningens makt. Det handlar här om Herrens rike. ’Vår konung tillhör Israels Helige’ står för att det Gudomliga Sanna är Herrens – med ’konung’ förstås det sanna, och Herrens konungadöme är det Gudomliga Sanna, se nr 1672, 1728, 2015, 2069. ’Att lägga havet under hans hand och floderna under hans högra hand’ står för att styrka finns i kunskaper om och insikter i det sanna – med ’hand’ och ’höger hand’ förstås styrka, nr 878, och med ’hav’ och ’flod’ kunskaper och insikter, nr 28, 2702.
Hos samme författare:
Jag skall hålla Dig kär, Jehovah, min styrka, Jehovah, mitt hälleberg, min borg, och min räddare, min Gud, min klippa, som jag förtröstar på, min sköld och mitt frälsnings horn. Psaltaren 18:1-2; 22:2-3.
’Frälsnings horn’ står för det sanna med hänsyn till dess makt, ’styrka’, ’hälleberg’, ’borg’, ’Gud’, ’klippa’, ’sköld’ står andligt sett för sanningens makt.
[3] Hos samme författare:
I Sion skall Jag låta ett horn åt David skjuta upp, Jag skall reda till en lampa åt Min smorde. Hans fiender skall Jag klä med skam. Psaltaren 132:17-18.
Detta syftar på Herren, som är ’David’, nr 1888. ’Horn’ står för sanningens makt, ’lampa’ för sanningens ljus.
Hos Samuel:
Mitt hjärta har fröjdat sig i Jehovah, mitt horn har upphöjt sig i Jehovah, min mun är vidöppen mot mina fiender, ty Jag har glatt mig i Din frälsning. Jehovah skall ge styrka åt Sin konung och skall upphöja Sin smordes horn. 1 Samuelsboken 2:1, 10.
I denna profetia av Hanna står ’horn’ för sanningens makt.
[4] Hos Mose:
Ära åt den förstfödde bland hans tjurar, och hans horn är enhörningshorn. Med dem skall han stånga folken tillsammans till jordens ändar. 5 Mosebok 33:17.
I denna profetia av Mose om Josef står ’enhörningshorn’ för det sannas stora makt, något som också är uppenbart av förklaringen att ’med dem skall han stånga folken tillsammans till jordens ändar’. Likaledes hos David:
Du skall upphöja mitt horn som enhörningens. Psaltaren 92:11.
Hos samme författare:
Fräls mig, Jehovah, från lejonets gap och från enhörningens horn. Psaltaren 22:22.
Gudomliga sanningar kallas på grund av dessas höghet ’enhörningens horn’. Det är därför som hornet så ofta sägs upphöjas, ty med upphöjelse förstås makt, som härrör från det som är inre. Att det som är invärtes uttrycks med det som är högt, se nr 1735, 2148.
[5] Hos Jeremia:
Herren högg i sin vredes glöd av alla Israels horn. Han höll Sin högra hand tillbaka inför fienden. Klagovisorna 2:3.
’Att hugga av alla Israels horn’ står för att beröva någon det sanna, som har makt. Detta är också innebörden av ’att hålla tillbaka högra handen inför fienden’.
Hos Hesekiel:
På den tiden skall Jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och du skall få öppna din mun mitt ibland dem. Hesekiel 29:2.
’Att låta ett horn växa upp åt Israels hus’ står för att mångfaldiga sanningarna hos den andliga Kyrkan, betecknad med Israel, ’att få öppna munnen’ står för bekännelse av dessa sanningar.
[6] Hos Habackuk:
Gud skall komma från Teman, och den Helige från berget Paran. Hans ryktbarhet betäcker himlarna, och jorden är full av Hans lov. Och Hans strålglans skall vara lik ljuset. Han har horn som går ut från Hans hand, och där skall gömstället för Hans starkhet vara. Hab 3:3-4.
Detta syftar på Herren. ’Horn som går ut från Hans hand’ och ’där skall gömstället för Hans starkhet vara’ står, det är uppenbart, för det sannas makt. ’Berget Paran’ är det Gudomliga andliga eller Gudomliga Sanna hos Herrens Mänskliga – se nr 2714 – vilket ’strålglansen’ och ’ljuset’ också är.
[7] Det Gudomliga Sanna hos Herrens Mänskliga beskrivs hos Johannes sålunda:
Jag såg, och se, mitt för tronen och de fyra levande varelserna, stod ett Lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Och det hade sju horn, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. Uppenbarelseboken 5:6.
’Sju horn’ står för det heliga, eller för Gudomliga sanningar – med ’sju’ förstås det som är heligt, se nr 716, 881. Med ’sju andar sända ut över hela jorden’ är heliga förkunnanden av dessa sanningar.
[8] Altarenas horn betecknar inte någonting annat än det sanna, som äger makt, och vilka det talas om hos Mose, där det heter:
Du skall göra horn på altarets fyra hörn, dess horn skall vara i ett stycke med det. 2 Mosebok 27:2; 38:2.
Rökelsealtaren skulle på samma vis vara försett med horn, och det sägs att hornen skulle vara i ett stycke med altaret, 2 Mosebok 30:2; 37:25. Ty altaret var den förnämsta förebilden av Herren och dyrkan av Honom, se nr 921. ’Altaret’ var en förebild av Hans Gudomliga Goda, ’hornen’ /på altaret/ förebilder av Hans Gudomliga Sanna. Det sannas härledning från det goda förebildades med att hornen var utskjutande delar av det, det vill säga av altaret. Att inget annat sant finns än det som kommer från det goda, se nr 654, 1068, 1162, 1176, 2063, 2261, 2417. Av allt som här anförts är tydligt att med ’horn’ i ursprunglig mening avses makten hos det sanna, som härrör från det goda.
[9] Sanningar som kommer av det goda avses i följande fall:
När Aron och hans söner blivit invigda till sina ämbeten, skulle de ta av tjurens blod och stryka det med sina fingrar på altarets horn. 2 Mosebok 29:12; 3 Mosebok 8:15.
Aron skulle en gång om året bringa försoning på altarets horn.
När en präst syndade, skulle han offra en ungtjur och med något av blodet bestryka hornen på rökelsealtaret. 3 Mosebok 4:3, 7.
När en furste syndade, skulle han också bära fram ett brännoffer, och blodet skulle stänkas över hornen på brännofferaltaret.
Detsamma skulle göras om en /vanlig/ människa syndade – 3 Mosebok 4:27, 30, 34 – och också när altaret skulle rituellt renas.
Sanningar som kommer av det goda avses här, ty alla heliggöranden, invigningar och reningar skedde genom sanningar, därför att sanningar leder till det goda, nr 2830. Att ’altarets horn’ står för sanningar, som härrör från det goda, kan man även se hos Johannes:
Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret, som stod inför Gud. Uppenbarelseboken 9:13.
’Hornen på guldaltaret’ står tydligt för sanningar som härrör från det goda, ty det var från hornen som rösten kom. Med ’guld’ förstås det goda, nr 113, 1551, 1552, och mer speciellt så ’guldaltaret’.
[10] Hos Amos:
Den dag då Jag hemsöker Israel för dess överträdelser skall Jag hemsöka Betels altaren. Och altarets horn skall huggas av och falla till jorden. Amos 3:14.
’Hornen på altaret skall huggas av’ betecknar här att förebildningen av det sanna, som härrör från det goda, inte längre skulle komma att finnas kvar. Med ’Betel’ förstås det Gudomliga goda och kallas därför ’konungens helgedom’ och ’konungarikets hus’, hos Amos 7:13. Sedvanan att smörja konungar med olja ur horn, 1 Samuelsboken 16:1, 13; 1 Konungaboken 1:39, förebildade på liknande sätt sanning som kommer av det goda – ’olja’ är det goda, nr 886, men ’horn’ det sanna. ’Konungavärdigheten’ som sådan betecknar i invärtes mening ett sådant sant, nr 1782, 2015, som har makt.
[11] Med horn förstås i motsatt mening makten hos det falska, som härrör från det onda
Detta framgår av följande ställen.
Hos Amos:
Ni som gläder er över det som ingenting är värt och säger: Har vi inte av vår egen styrka skaffat oss horn? Amos 6:13.
’Horn’ står här för makten hos det falska.
Hos Sakarja:
Jag lyfte upp mina ögon och såg, och se, fyra horn! Och jag sade till ängeln som talade med mig. Vad är dessa? Och han sade till mig: Dessa är de horn som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem. – Och Jehovah lät mig se fyra smeder, och jag sade: I vilket ärende har dessa kommit? Och Han sade: Dessa är de horn som förskingrat Juda, så att ingen kunde lyfta upp sitt huvud, och de har kommit för att sprida skräck och för att slå ned hornen hos de folkslag som har lyft upp sina horn mot Judas land för att förskingra det. Sakaria 1:18–21.
’Horn’ står för falskhetens makt, som lägger Kyrkan öde.
Hos Hesekiel:
Ni stöter med sida och skuldra och stångar med era horn alla de svaga /fåren/, tills ni skingrat dem vida omkring. 34:21.
Detta står för fåraherdar, som förleder med olika slag av falskhet. ’Horn’ står för det falskas makt, ’skuldra’ för all den makt som de hade, nr 1085.
Hos Jeremia:
Jehovah har förstört och inte skonat. Och Han har låtit fienden glädjas över dig. Han har upphöjt dina ovänners horn. Klagovisorna 2:7.
Hos samme profet:
Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten.Jeremia 48:25.
’Horn’ står här för ett mäktigt falskt.
[12] Hos David:
Jag säger till de skrytsamma: Skryt inte, och till de ogudaktiga: Lyft inte upp hornet, lyft inte upp ert horn i höjden, tala inte så styvnackat. De ogudaktigas alla horn skall Jag hugga av, men den rättfärdiges horn skall bli upphöjda. Psaltaren 75:4-5, 10.
’Den ogudaktiges horn’ står för makten hos det falska, som härrör från det onda, ’den rättfärdiges horn’ för makten hos det sanna, som härrör från det goda.
[13] Hos Daniel:
Ett fjärde djur visade sig, förskräckligt, fruktansvärt och oerhört starkt. Det hade tänder av järn. Det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna. Det hade tio horn. Medan jag gav akt på hornen, fick jag se ett annat litet horn skjuta upp mellan dem, och tre av förstnämnda horn rycktes upp och av framför det. Och se, det hornet hade ögon lika människoögon och en mun som talade stora ord. Jag såg sedan på grund av ljudet från de stora orden att hornet talade. Jag ville veta sanningen om det fjärde djuret och de tio hornen, som fanns på dess huvud, och om det nya hornet, som sköt upp, och inför vilket tre av dem föll av, och om samma horn som hade ögon och en mun, som talade stora ord. Under det att jag stod och iakttog, började detta sistnämnda horn föra krig med de heliga och bli dem övermäktigt, till dess den Gamle av Dagar kom och rätt blev skipad åt de heliga. Och han sade: Det fjärde djuret betyder att det kommer att bli ett fjärde rike på jorden, som skall bli olikt alla andra riken, och som skall uppsluka hela jorden och förtrampa den och krossa den. Och de tio hornen betyder att tio konungar skall uppstå i det riket. Och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och han skall slå ned tre konungar. Och han skall upphäva sitt tal mot den Högste och utplåna de heliga. Därefter skall dom avkunnas. Daniel 7:7-8, 11, 19–26.
Detta syftar i den invärtes meningen på Kyrkans förvända tillstånd. Allt vad som här nämns och som Daniel såg – såsom djuret, järntänderna, hornet som det fanns ögon på och hornet som talade och som förde krig med de heliga och konungen som upphävde sin röst mot den Högste – betecknar ett tillstånd av falskt och av irrläror inom Kyrkan. Ty med ’horn’ menas här mäktigt och förhärskande falskt, något som man kan finna redan av uttalandet om att ’ögon’ – det vill säga förståndets makt, nr 2701 – tillskrevs dem, och att de till och med upphävde sin röst mot den Högste. Med ’konungariken’ och ’konungar’ förstås inte konungariken och konungar, utan läror som undervisar om det som är falskt, något som man kan inse av det som de betecknar i Ordet som läror om det som är sant, och i motsatt mening läror om det som är falskt, se nr 1672, 2015, 2069, 2547.
[14] På ett annat ställe hos Daniel, när denne såg en framför floden stående vädur, som hade två horn, och båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre hade skjutit sist upp:
Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut så att inget vilt djur kunde stå honom emot, och inte heller var det någon som befriade från hans hand. Därför gjorde han som han ville och gjorde sig stor. Och när jag så vidare gav akt fick jag se en getabock komma västerifrån över hela jordens yta, och getabocken hade ett horn mellan sina två ögon. Han närmade sig väduren med de två hornen och sprang emot honom i fullt raseri, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, och väduren hade inte någon kraft att stå emot honom. Därefter gjorde sig getabocken mäkta stor, men sedan han blivit som starkast, brast det stora hornet, och fyra andra horn sköt upp i dess ställe. Strax därefter gick så från ett av dem ut ett litet horn, och det växte ofantligt mot söder och mot öster och åt det härliga landet till. Och det växte ända upp till himlens härskara och kastade en del av denna härskara, och av stjärnorna, ned på jorden och trampade på dem. Väduren med de två hornen är konungarna i Medien och Persien, getabocken konungen i Grekland. De fyra hornen i stället för det ena är fyra konungariken av det folkslaget. Daniel 8:1–slutet.
Detta syftar i den invärtes meningen på tillståndet i den andliga Kyrkan, betecknad med ’väduren’, nr 2830. Det beskriver hur tillståndet i denna Kyrka gradvis försämrades och förvändes. ’Getabocken’ är de som skilt tron från människokärleken, eller det sanna från det goda, vilka börjar häva sig upp emot det som är gott och slutligen emot Herren. ’Vädurens horn’ är den andliga Kyrkans invärtes och utvärtes sanningar, som gradvis urartar till falskhet av olika slag. Med ’konungariken’ och ’konungar’ menas här inte konungariken och konungar utan sanningar och falskhet av olika slag, såsom nyss sades. Ty Herrens Ord handlar inte i sitt väsen om världsliga och jordiska ting, utan om andliga och himmelska.
[15] Hos Johannes:
Ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju diadem på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ned på jorden. Uppenbarelseboken 12:3-4.
Och på annat ställe i samma bok:
Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade sju huvuden och tio horn och på sina horn tio diadem och på sina huvuden hädiska namn. Det tilläts föra krig med de heliga och att besegra dem. Sedan såg jag ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som ett lamm. Uppenbarelseboken 13:1-2, 7, 11.
Återigen i samma bok:
Jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur fullt med hädiska namn. Det hade sju huvuden och tio horn. Hon var det stora Babylon. De sju huvudena är sju berg, som kvinnan sitter på, och de är sju konungar. De tio hornen är tio konungar. Uppenbarelseboken 17:3, 5, 7, 9-10, 12-13.
Med ’horn’ förstås här, liksom hos Daniel, uppenbarligen det falskas makt.
Arcana Caelestia # 2831
2831. Att orden ’bakom honom fastnad i ett snår’ betyder insnärjd i naturlig kunskap framgår av det som förstås med ’fastnad i’ som är insnärjd eller intrasslad i, och av det som ’snår’ eller det som är intrasslat betyder som är naturlig kunskap, varom följer. De som är andliga är snärjda eller fångade i naturlig kunskap vad rör sanningar i tron, och detta av följande orsak. De som är andliga har inte förnimmelse av det goda och det sanna, så som de har som är himmelska. I stället för förnimmelse har de samvete, som är danat av olika slag av godhet och sanning i tron, vilka de från tidig barndom inhämtat av föräldrar och lärare, och sedan av den troslära som de fötts till. De som inte har förnimmelse av det goda och sanna kan inte bestyrkas på annat sätt än av blotta kunskapsfakta. Var och en gör sig i varje fall någon föreställning om det som han lärt, ävenså av trons olika slag av godhet och sanning. Utan någon föreställning blir inte något kvar i minnet annat än som något utan innehåll. Allt som tjänar som bekräftelse – inhämtat ifrån andra insikter, och även ifrån det som är av blott kunskapsmässig natur – plussas till och gör föreställningen fylligare. Just detta att föreställningen bekräftats av åtskilligt gör att den inte bara blir kvar i minnet och därifrån kan framkallas i tanken, utan också att tron kan inges i den.
[2] Vad förnimmelsen allmänt sett angår, så skall här – därför att det är så få som vet vad förnimmelse är – följande anföras. Det finns förnimmelse av det som är gott och sant i himmelska och andliga ting, det finns förnimmelse av vad som är rätt och billigt i det offentliga livet och det finns förnimmelse av vad som är hedervärt i det privata livet. När det gäller förnimmelsen av gott och sant i himmelska och andliga ting, så är detta en förnimmelse som de mera inre änglarna har från Herren. Det var också den förnimmelse som människorna i den Fornäldsta Kyrkan hade, och det är den förnimmelse som himmelska människor har, som intas av kärlek till Herren. De vet ögonblickligen av en viss inre varseblivning om något är gott och om något är sant, ty Herren inger dem det, därför att de är genom kärlek förbundna med Herren. Men andliga människor har inte en sådan förnimmelse av gott och sant i himmelska och andliga ting. I stället för förnimmelse har de samvete, som förmanar. Samvetet är emellertid, som framhållits, bildat av insikter i vad som är gott och sant, som man har inhämtat av föräldrar och lärare och sedan genom egna studier av läran och Ordet. Och till dessa insikter sätter de sin tro, även om dessa kanske inte omfattar skilda slag av godhet och sanning i någon större utsträckning. Detta innebär att människor kan ha samvete som härrör ur vitt skilda läror. Även hedningarna har enligt sin religion något som liknar samvete.
[3] Det faktum att de som är andliga inte har förnimmelse av det goda och sanna i tron, utan säger och tror det vara sant som de har lärt sig och begripit, kan man klart inse, när man vet att var och en brukar säga att just hans trossatser är de som är sanna – ja kättare mer än andra – och när man också vet att de inte kan se, än mindre erkänna, det egentligen sanna, även om tusen skäl talar för det. Var och en kan ju pröva sig själv, om han från någon annan källa kan förnimma om något är sant och om han inte, när den klaraste sanning läggs fram för honom, ändå inte erkänner den. Som exempel kan här nämnas den som gör tron och inte kärleken till det väsentliga för frälsningen. Även om allt det lästes för honom som Herren har talat om rörande kärleken och människokärleken, se nr 2371, och även om han från Ordet kände till att hela Lagen och Profeterna går ut på kärlek till Herren och människokärlek mot nästan, så skulle han ändå envist hålla fast vid föreställningen om tron och säga att den allena frälser. Det förhåller sig helt annorlunda med dem som är i himmelsk och andlig förnimmelse.
[4] Men vad förnimmelsen angår om vad som är rätt och billigt i det offentliga livet, så har de i världen som är förnuftiga detta tillsammans med förnimmelsen av vad som är hederligt i det privata43 livet. Vad rör dessa två typer av förnimmelser, så skiljer sig den ena människan från den andra. Men detta medför ingalunda att dessa människor har förnimmelse av det goda och sanna i tron, därför att detta slag av förnimmelse är en högre eller mera inre förnimmelse och flyter från Herren in genom den innersta förnuftsdelen.
[5] En ytterligare orsak till att andliga människor inte har förnimmelse av det goda och sanna i tron är att det goda och sanna inte är plantat in i viljedelen av deras sinnen såsom hos himmelska människor, utan in i förståndsdelen av deras sinne, se nr 863, 875, 927, 1023, 1043, 1044, 2256. Med detta följer att andliga människor inte kan komma till den första graden av det ljus som himmelska människor befinner sig i, nr 2718, utan befinner sig i jämförelse med dem i dunkel, nr 1043, 2708, 2715. Detta medför att de som är andliga är insnärjda i naturlig kunskap i vad avser sanningarna i tron.
[6] Vad det beträffar att ’ett snår’ eller ’en insnärjning’ i den invärtes meningen betyder naturlig kunskap, det vill säga kunskapsfakta som får fäste blott i det yttre minnet, så kan även detta läsas ut av andra ställen i Ordet.
Hos Hesekiel:
Se, Assyrien var en ceder på Libanon med skönt lövverk och skuggrik krona och av ståtlig höjd och med sin stam bland hoptrasslade grenar. 31:3.
Detta har avseende på ’Egypten’, som står för kunskap, nr 1164, 1165, 1186, 1462. ’Assyrien’ står för det förnuftiga, nr 119, 1186, som i Ordet också är ’en ceder’ och också ’Libanon’. ’Bland intrasslade grenar’ står för bland kunskapsfakta, ty det mänskliga förnuftiga grundas på de kunskapsfakta som det känner till och som det råder över.
[7] Hos samme profet:
Så sade Herren Jehovih: Eftersom du är så upplyftad i höjden, och han har rest sin stam upp bland ett insnärjt grenverk och har förhävt sig i sitt hjärta över att vara så hög, så skall främlingar, de våldsamma bland folkslagen, utrota honom, och de skall fördriva honom. 31:10, 12.
Detta syftar på Egypten. ’Att resa sin stam upp bland ett insnärjt grenverk’ står för att hålla sig uteslutande till kunskapsfakta och utifrån dessa fakta betrakta andliga, himmelska och Gudomliga ting.
Hos samme profet:
Det är så för att inget bland alla träd som växer vid vattnen skall förhäva sig i sin höjd och resa sin stam bland insnärjda grenar, och för att ingen som dricker vatten skall nå över dem i sin höjd, ty alla de skall ges åt döden, till den lägre jorden i mitten av människors söner till dem som går ner i gropen. Hesekiel 31:4.
Detta syftar på dem som genom resonemang, grundade på kunskapsfakta, vill tränga in i trons mysterier. Sådana människor förblindar sig fullständigt, se nr 215, 232, 233, 1072, 1911, 2196, 2203, 2568, 2588. Resonemang som förs med stöd uteslutande av kunskaps- eller minnesfakta är ’att resa sin stam upp bland insnärjda grenar’.
Hos samme profet:
Den hade starka skott, lämpliga till härskarspiror, och höjde sig upp bland insnärjda grenar. Hesekiel 19:1.
Här är innebörden densamma.
[8] Hos samme profet:
De slagna i Israel mitt ibland deras avgudabilder, runt omkring deras altaren, och under varje grönt träd och under varje snårig ek. 6:13.
Detta syftar på en dyrkan som de tänker ut åt sig som har en tro på sig själva, således på det som de kläcker ut på grundval av kunskapsfakta. ’En snårig ek’ står för kunskapsfakta, så som de förekommer i detta särskilda tillstånd, med ’ek’ förstås förnimmelser som uppkommer ur kunskapsfakta, se nr 1442, 1443, 2144. Detsamma förekommer även på andra ställen hos samme profet:
De såg varje hög kulle och varje träd med snårigt grenverk, och de offrade där sina slaktoffer. 20:28.
’Träd med snårigt grenverk’ står för sådant som Ordet inte föreskriver, utan för det egna vetandet. Att gudstjänsten brukade äga rum i lunder och för sin innebörd var beroende av hur träden var beskaffade, se nr 2722.
[9] Hos Jesaja:
Ty ondskan skall brinna som en eld, den skall förtära törne och tistel och skogens hopsnärjda grenverk. 9:18.
’Törne och tistel’ står för falskhet och onda begär, ’hopsnärjda grenverk’ för det kunskapsmässiga.
Hos samme profet:
Jehovah Sebaot skall hugga ned skogens hopsnärjda grenverk med en yxa, och Libanon skall falla för den väldige. 10:34.
’Skogens hopsnärjda grenverk’ står för det kunskapsmässiga, ’Libanon’ för förnuftsbegrepp.
Hos Jeremia:
Res upp ett banér emot Sion, ty Jag skall låta ont komma från norr, och en stor förstörelse. Ett lejon har rest sig upp ur sitt snår, en folkslagens fördärvare har brutit upp, och gått ut ur sin boning för att göra ditt land till en ödemark. Dina städer kommer att förstöras och lämnas utan invånare. Jeremia 4:6-7.
’Fram ur sitt snår’ står för det blott kunskapsmässiga, och det som ’reser sig upp’ ur detta och försöker tränga in i Gudomliga arkana ’gör landet till en ödemark’, det vill säga lägger Kyrkan öde.
[10] Orsaken till att kunskapsfakta i Ordet kallas ’snår’ är att kunskapsfakta till sin beskaffenhet liknar snår, i synnerhet när egenkärlekens och världskärlekens begärelser och falska grundsatser utövar inflytande på dem. Himmelsk och andlig kärlek är en kärlek som bringar i ordning de kunskapsfakta som hör till det utvärtes minnet, medan egenkärleken och världskärleken kastar ordningen över ända och bringar oreda i allt där. Detta märker inte människan, därför att hon uppfattar som ordning det som i själva verket är oordning, som gott det som i själva verket är ont och som sant det som i själva verket är falskt. På detta sätt befinner sig allt detta liksom ’i ett snår’. Inte heller märker hon detta, därför att allt som hör till det utvärtes minnet, där kunskapsfakta har sitt säte, i jämförelse med det som hör till det invärtes minnet, där förnuftsbegreppen har sitt säte, befinner sig liksom i ett snår, eller i en dyster skogstrakt. Hur skuggigt, dystert och mörkt det jämförelsevis är där kan människan inte veta så länge hon lever i kroppen, ty hon menar då att all vishet och förståndighet härrör från kunskapsfakta. Men hon kommer att få veta det, när hon i livet efter detta kommit i det som hör till det invärtes minnet. I det utvärtes minnet, som är säreget för människan medan hon lever i världen, är det inte något som det råder mer brist på än ljus av vishet och förståndighet. Men att allt där är jämförelsevis mörkt, oordnat och snårigt, se nr 2469–2494.
