Arcana Caelestia # 2832
2832. Att orden ’med sina horn’ betecknar all dess makt vad avser sanningarna i tron är uppenbart av det som förstås med ’horn’. Horn nämns på många ställen i Ordet och står där för makten hos det sanna, som härrör från det goda, och i motsatt mening för makten hos det falska, som härrör från det onda. Här är innebörden att de andliga, här betecknade med ’väduren’, är insnärjda i naturlig kunskap med all dess makt beträffande det sanna med påföljd att de var berövade förmågan att fatta sanningarna. För ju mera någon rådfrågar enbart yttre kunskaper och då fäster hela sitt hjärta och förstånd (animus et mens) vid dessa vad angår sådant som hör till sanningarna i tron, desto mera förlorar han sanningens ljus. Och när han förlorar detta ljus förlorar han också sanningens liv. Var och en kan av erfarenhet veta detta, om han ger akt på och reflekterar över dem som säger att de inte kan tro något överhuvudtaget, om de inte genom sensorisk erfarenhet kan fatta att det förhåller sig så eller så eller med hjälp av kunskapsfakta. Om man tar reda på hur dessa människor verkligen är funtade, så skall man finna att de inte tror på någonting alls, och att för övrigt ingenting syns dem visare än att tillskriva naturens makter allt, smått som stort. Det finns också många som säger att de tror, fast de inte begriper. Men det oaktat resonerar de, liksom andra, i hemlighet inom sig utifrån sinnenas vittnesbörd och utifrån vad som är enbart kunskapsmässigt om trossanningarna, huruvida det förhåller sig på det eller det sättet. Dessa människor har antingen en sorts övertalelsetro ingiven dem av kärlek till sig själva och världen, eller också tror de inte alls på någonting. Hurdana de är framgår av deras sätt att leva. Båda kategorierna är väl i Herrens andliga Kyrka, men de är ändå inte medlemmar av Kyrkan. De människor däremot som lever ett det godas liv och sätter tro till sanningarna är medlemmar av Kyrkan. Men andliga människor sätter inte tro till andra sanningar än dem som präglats in hos dem från tidig barndom och vilka de sedan bestyrkt hos sig från läran eller från någon annan källa. Sådant är tillståndet hos dem som är andliga, ett tillstånd som här beskrivs med ’en vädur som fastnat med sina horn i ett snår’ – se strax ovan i nr 2831.
[2] Horn betecknar makten hos det sanna som härrör från det goda
Detta framgår av följande ställen.
Hos David:
Du är deras starkhets prydnad, och i Ditt välbehag skall Du upphöja vårt horn. Ty vår sköld tillhör Jehovah och vår konung Israels Helige. Min sanning och Min barmhärtighet skall vara med honom, och i Mitt namn skall hans horn bli upphöjt. Och Jag skall lägga havet under hans hand och floderna under hans högra hand. Psaltaren 89:18, 19, 25-26.
Här står ’vårt horn’ och ’hans horn’ för sanningens makt. Det handlar här om Herrens rike. ’Vår konung tillhör Israels Helige’ står för att det Gudomliga Sanna är Herrens – med ’konung’ förstås det sanna, och Herrens konungadöme är det Gudomliga Sanna, se nr 1672, 1728, 2015, 2069. ’Att lägga havet under hans hand och floderna under hans högra hand’ står för att styrka finns i kunskaper om och insikter i det sanna – med ’hand’ och ’höger hand’ förstås styrka, nr 878, och med ’hav’ och ’flod’ kunskaper och insikter, nr 28, 2702.
Hos samme författare:
Jag skall hålla Dig kär, Jehovah, min styrka, Jehovah, mitt hälleberg, min borg, och min räddare, min Gud, min klippa, som jag förtröstar på, min sköld och mitt frälsnings horn. Psaltaren 18:1-2; 22:2-3.
’Frälsnings horn’ står för det sanna med hänsyn till dess makt, ’styrka’, ’hälleberg’, ’borg’, ’Gud’, ’klippa’, ’sköld’ står andligt sett för sanningens makt.
[3] Hos samme författare:
I Sion skall Jag låta ett horn åt David skjuta upp, Jag skall reda till en lampa åt Min smorde. Hans fiender skall Jag klä med skam. Psaltaren 132:17-18.
Detta syftar på Herren, som är ’David’, nr 1888. ’Horn’ står för sanningens makt, ’lampa’ för sanningens ljus.
Hos Samuel:
Mitt hjärta har fröjdat sig i Jehovah, mitt horn har upphöjt sig i Jehovah, min mun är vidöppen mot mina fiender, ty Jag har glatt mig i Din frälsning. Jehovah skall ge styrka åt Sin konung och skall upphöja Sin smordes horn. 1 Samuelsboken 2:1, 10.
I denna profetia av Hanna står ’horn’ för sanningens makt.
[4] Hos Mose:
Ära åt den förstfödde bland hans tjurar, och hans horn är enhörningshorn. Med dem skall han stånga folken tillsammans till jordens ändar. 5 Mosebok 33:17.
I denna profetia av Mose om Josef står ’enhörningshorn’ för det sannas stora makt, något som också är uppenbart av förklaringen att ’med dem skall han stånga folken tillsammans till jordens ändar’. Likaledes hos David:
Du skall upphöja mitt horn som enhörningens. Psaltaren 92:11.
Hos samme författare:
Fräls mig, Jehovah, från lejonets gap och från enhörningens horn. Psaltaren 22:22.
Gudomliga sanningar kallas på grund av dessas höghet ’enhörningens horn’. Det är därför som hornet så ofta sägs upphöjas, ty med upphöjelse förstås makt, som härrör från det som är inre. Att det som är invärtes uttrycks med det som är högt, se nr 1735, 2148.
[5] Hos Jeremia:
Herren högg i sin vredes glöd av alla Israels horn. Han höll Sin högra hand tillbaka inför fienden. Klagovisorna 2:3.
’Att hugga av alla Israels horn’ står för att beröva någon det sanna, som har makt. Detta är också innebörden av ’att hålla tillbaka högra handen inför fienden’.
Hos Hesekiel:
På den tiden skall Jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och du skall få öppna din mun mitt ibland dem. Hesekiel 29:2.
’Att låta ett horn växa upp åt Israels hus’ står för att mångfaldiga sanningarna hos den andliga Kyrkan, betecknad med Israel, ’att få öppna munnen’ står för bekännelse av dessa sanningar.
[6] Hos Habackuk:
Gud skall komma från Teman, och den Helige från berget Paran. Hans ryktbarhet betäcker himlarna, och jorden är full av Hans lov. Och Hans strålglans skall vara lik ljuset. Han har horn som går ut från Hans hand, och där skall gömstället för Hans starkhet vara. Hab 3:3-4.
Detta syftar på Herren. ’Horn som går ut från Hans hand’ och ’där skall gömstället för Hans starkhet vara’ står, det är uppenbart, för det sannas makt. ’Berget Paran’ är det Gudomliga andliga eller Gudomliga Sanna hos Herrens Mänskliga – se nr 2714 – vilket ’strålglansen’ och ’ljuset’ också är.
[7] Det Gudomliga Sanna hos Herrens Mänskliga beskrivs hos Johannes sålunda:
Jag såg, och se, mitt för tronen och de fyra levande varelserna, stod ett Lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Och det hade sju horn, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. Uppenbarelseboken 5:6.
’Sju horn’ står för det heliga, eller för Gudomliga sanningar – med ’sju’ förstås det som är heligt, se nr 716, 881. Med ’sju andar sända ut över hela jorden’ är heliga förkunnanden av dessa sanningar.
[8] Altarenas horn betecknar inte någonting annat än det sanna, som äger makt, och vilka det talas om hos Mose, där det heter:
Du skall göra horn på altarets fyra hörn, dess horn skall vara i ett stycke med det. 2 Mosebok 27:2; 38:2.
Rökelsealtaren skulle på samma vis vara försett med horn, och det sägs att hornen skulle vara i ett stycke med altaret, 2 Mosebok 30:2; 37:25. Ty altaret var den förnämsta förebilden av Herren och dyrkan av Honom, se nr 921. ’Altaret’ var en förebild av Hans Gudomliga Goda, ’hornen’ /på altaret/ förebilder av Hans Gudomliga Sanna. Det sannas härledning från det goda förebildades med att hornen var utskjutande delar av det, det vill säga av altaret. Att inget annat sant finns än det som kommer från det goda, se nr 654, 1068, 1162, 1176, 2063, 2261, 2417. Av allt som här anförts är tydligt att med ’horn’ i ursprunglig mening avses makten hos det sanna, som härrör från det goda.
[9] Sanningar som kommer av det goda avses i följande fall:
När Aron och hans söner blivit invigda till sina ämbeten, skulle de ta av tjurens blod och stryka det med sina fingrar på altarets horn. 2 Mosebok 29:12; 3 Mosebok 8:15.
Aron skulle en gång om året bringa försoning på altarets horn.
När en präst syndade, skulle han offra en ungtjur och med något av blodet bestryka hornen på rökelsealtaret. 3 Mosebok 4:3, 7.
När en furste syndade, skulle han också bära fram ett brännoffer, och blodet skulle stänkas över hornen på brännofferaltaret.
Detsamma skulle göras om en /vanlig/ människa syndade – 3 Mosebok 4:27, 30, 34 – och också när altaret skulle rituellt renas.
Sanningar som kommer av det goda avses här, ty alla heliggöranden, invigningar och reningar skedde genom sanningar, därför att sanningar leder till det goda, nr 2830. Att ’altarets horn’ står för sanningar, som härrör från det goda, kan man även se hos Johannes:
Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret, som stod inför Gud. Uppenbarelseboken 9:13.
’Hornen på guldaltaret’ står tydligt för sanningar som härrör från det goda, ty det var från hornen som rösten kom. Med ’guld’ förstås det goda, nr 113, 1551, 1552, och mer speciellt så ’guldaltaret’.
[10] Hos Amos:
Den dag då Jag hemsöker Israel för dess överträdelser skall Jag hemsöka Betels altaren. Och altarets horn skall huggas av och falla till jorden. Amos 3:14.
’Hornen på altaret skall huggas av’ betecknar här att förebildningen av det sanna, som härrör från det goda, inte längre skulle komma att finnas kvar. Med ’Betel’ förstås det Gudomliga goda och kallas därför ’konungens helgedom’ och ’konungarikets hus’, hos Amos 7:13. Sedvanan att smörja konungar med olja ur horn, 1 Samuelsboken 16:1, 13; 1 Konungaboken 1:39, förebildade på liknande sätt sanning som kommer av det goda – ’olja’ är det goda, nr 886, men ’horn’ det sanna. ’Konungavärdigheten’ som sådan betecknar i invärtes mening ett sådant sant, nr 1782, 2015, som har makt.
[11] Med horn förstås i motsatt mening makten hos det falska, som härrör från det onda
Detta framgår av följande ställen.
Hos Amos:
Ni som gläder er över det som ingenting är värt och säger: Har vi inte av vår egen styrka skaffat oss horn? Amos 6:13.
’Horn’ står här för makten hos det falska.
Hos Sakarja:
Jag lyfte upp mina ögon och såg, och se, fyra horn! Och jag sade till ängeln som talade med mig. Vad är dessa? Och han sade till mig: Dessa är de horn som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem. – Och Jehovah lät mig se fyra smeder, och jag sade: I vilket ärende har dessa kommit? Och Han sade: Dessa är de horn som förskingrat Juda, så att ingen kunde lyfta upp sitt huvud, och de har kommit för att sprida skräck och för att slå ned hornen hos de folkslag som har lyft upp sina horn mot Judas land för att förskingra det. Sakaria 1:18–21.
’Horn’ står för falskhetens makt, som lägger Kyrkan öde.
Hos Hesekiel:
Ni stöter med sida och skuldra och stångar med era horn alla de svaga /fåren/, tills ni skingrat dem vida omkring. 34:21.
Detta står för fåraherdar, som förleder med olika slag av falskhet. ’Horn’ står för det falskas makt, ’skuldra’ för all den makt som de hade, nr 1085.
Hos Jeremia:
Jehovah har förstört och inte skonat. Och Han har låtit fienden glädjas över dig. Han har upphöjt dina ovänners horn. Klagovisorna 2:7.
Hos samme profet:
Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten.Jeremia 48:25.
’Horn’ står här för ett mäktigt falskt.
[12] Hos David:
Jag säger till de skrytsamma: Skryt inte, och till de ogudaktiga: Lyft inte upp hornet, lyft inte upp ert horn i höjden, tala inte så styvnackat. De ogudaktigas alla horn skall Jag hugga av, men den rättfärdiges horn skall bli upphöjda. Psaltaren 75:4-5, 10.
’Den ogudaktiges horn’ står för makten hos det falska, som härrör från det onda, ’den rättfärdiges horn’ för makten hos det sanna, som härrör från det goda.
[13] Hos Daniel:
Ett fjärde djur visade sig, förskräckligt, fruktansvärt och oerhört starkt. Det hade tänder av järn. Det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna. Det hade tio horn. Medan jag gav akt på hornen, fick jag se ett annat litet horn skjuta upp mellan dem, och tre av förstnämnda horn rycktes upp och av framför det. Och se, det hornet hade ögon lika människoögon och en mun som talade stora ord. Jag såg sedan på grund av ljudet från de stora orden att hornet talade. Jag ville veta sanningen om det fjärde djuret och de tio hornen, som fanns på dess huvud, och om det nya hornet, som sköt upp, och inför vilket tre av dem föll av, och om samma horn som hade ögon och en mun, som talade stora ord. Under det att jag stod och iakttog, började detta sistnämnda horn föra krig med de heliga och bli dem övermäktigt, till dess den Gamle av Dagar kom och rätt blev skipad åt de heliga. Och han sade: Det fjärde djuret betyder att det kommer att bli ett fjärde rike på jorden, som skall bli olikt alla andra riken, och som skall uppsluka hela jorden och förtrampa den och krossa den. Och de tio hornen betyder att tio konungar skall uppstå i det riket. Och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och han skall slå ned tre konungar. Och han skall upphäva sitt tal mot den Högste och utplåna de heliga. Därefter skall dom avkunnas. Daniel 7:7-8, 11, 19–26.
Detta syftar i den invärtes meningen på Kyrkans förvända tillstånd. Allt vad som här nämns och som Daniel såg – såsom djuret, järntänderna, hornet som det fanns ögon på och hornet som talade och som förde krig med de heliga och konungen som upphävde sin röst mot den Högste – betecknar ett tillstånd av falskt och av irrläror inom Kyrkan. Ty med ’horn’ menas här mäktigt och förhärskande falskt, något som man kan finna redan av uttalandet om att ’ögon’ – det vill säga förståndets makt, nr 2701 – tillskrevs dem, och att de till och med upphävde sin röst mot den Högste. Med ’konungariken’ och ’konungar’ förstås inte konungariken och konungar, utan läror som undervisar om det som är falskt, något som man kan inse av det som de betecknar i Ordet som läror om det som är sant, och i motsatt mening läror om det som är falskt, se nr 1672, 2015, 2069, 2547.
[14] På ett annat ställe hos Daniel, när denne såg en framför floden stående vädur, som hade två horn, och båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre hade skjutit sist upp:
Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut så att inget vilt djur kunde stå honom emot, och inte heller var det någon som befriade från hans hand. Därför gjorde han som han ville och gjorde sig stor. Och när jag så vidare gav akt fick jag se en getabock komma västerifrån över hela jordens yta, och getabocken hade ett horn mellan sina två ögon. Han närmade sig väduren med de två hornen och sprang emot honom i fullt raseri, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, och väduren hade inte någon kraft att stå emot honom. Därefter gjorde sig getabocken mäkta stor, men sedan han blivit som starkast, brast det stora hornet, och fyra andra horn sköt upp i dess ställe. Strax därefter gick så från ett av dem ut ett litet horn, och det växte ofantligt mot söder och mot öster och åt det härliga landet till. Och det växte ända upp till himlens härskara och kastade en del av denna härskara, och av stjärnorna, ned på jorden och trampade på dem. Väduren med de två hornen är konungarna i Medien och Persien, getabocken konungen i Grekland. De fyra hornen i stället för det ena är fyra konungariken av det folkslaget. Daniel 8:1–slutet.
Detta syftar i den invärtes meningen på tillståndet i den andliga Kyrkan, betecknad med ’väduren’, nr 2830. Det beskriver hur tillståndet i denna Kyrka gradvis försämrades och förvändes. ’Getabocken’ är de som skilt tron från människokärleken, eller det sanna från det goda, vilka börjar häva sig upp emot det som är gott och slutligen emot Herren. ’Vädurens horn’ är den andliga Kyrkans invärtes och utvärtes sanningar, som gradvis urartar till falskhet av olika slag. Med ’konungariken’ och ’konungar’ menas här inte konungariken och konungar utan sanningar och falskhet av olika slag, såsom nyss sades. Ty Herrens Ord handlar inte i sitt väsen om världsliga och jordiska ting, utan om andliga och himmelska.
[15] Hos Johannes:
Ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju diadem på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ned på jorden. Uppenbarelseboken 12:3-4.
Och på annat ställe i samma bok:
Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade sju huvuden och tio horn och på sina horn tio diadem och på sina huvuden hädiska namn. Det tilläts föra krig med de heliga och att besegra dem. Sedan såg jag ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som ett lamm. Uppenbarelseboken 13:1-2, 7, 11.
Återigen i samma bok:
Jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur fullt med hädiska namn. Det hade sju huvuden och tio horn. Hon var det stora Babylon. De sju huvudena är sju berg, som kvinnan sitter på, och de är sju konungar. De tio hornen är tio konungar. Uppenbarelseboken 17:3, 5, 7, 9-10, 12-13.
Med ’horn’ förstås här, liksom hos Daniel, uppenbarligen det falskas makt.
Arcana Caelestia # 2702
2702. Att orden ’och hon fick syn på en vattenbrunn’ betecknar Herrens Ord, ur vilket sanningarna hämtas, är uppenbart av det som förstås med ’en vattenbrunn’ och med ’en källa’ som är Ordet, ävensom läran ur Ordet, följaktligen också det sanna, om vilket strax följer, och likaså av det som förstås med ’vatten’ som är det sanna. Att ’en brunn’, som det finns vatten i, och ’en källa’ betecknar Herrens Ord, ävensom läran ur Ordet, och följaktligen själva det sanna, framgår av flera ställen. Eftersom det här handlar om den andliga Kyrkan, så sägs det ’brunn’ och inte källa i de följande verserna i detta kapitel:
Abraham gjorde Abimelek förebråelser angående den vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom. Vers 25.
Och i Första Moseboken, kapitel 26:
Alla de brunnar som Isaks faders tjänare hade grävt i Abrahams, hans faders dagar, täppte filistéerna igen. Och Isak vände tillbaka och grävde åter de vattenbrunnar som grävts i Abrahams, hans faders, dagar, ty filistéerna hade täppt till dem efter Abrahams död. Och Isaks tjänare grävde i dalen och fann en brunn med levande vatten. Och de grävde ytterligare en brunn och kivades om den också. Och de begav sig därifrån och grävde åter en brunn. Om den tvistade de inte. Och det hände den dagen att Isaks tjänare kom och för honom tillkännagav orsakerna till brunnen, som de hade grävt – och de sade till honom: Vi har funnit vattnen. Verserna 1 Mosebok 26:15, 18–22, 25, 32.
I dessa verser avses med ’brunnar’ inte någonting annat än lärosatser – både dem som de tvistade om och dem som de inte tvistade om. Annars hade inte deras grävning av brunnar och deras många dispyter om dem haft den vikt att det förtjänade omnämnande i det Gudomliga Ordet.
[2] ’Brunnen’ som omnämns hos Mose betecknar på samma sätt Ordet eller läran:
De reste till Beer. Om brunnen där var det som Jehovah sade till Mose: Samla folket, och Jag vill ge dem vatten. Då sjöng Israel denna sång: Spring upp, du brunn! Svara från den! Brunnen som furstarna grävde, som de villiga av folket grävde, såsom ledda av lagstiftaren, med sina stavar. 4 Mosebok 21:16–18.
Eftersom ’en brunn’ står för Ordet, och läran hämtad ur det och själva det sanna, så fanns därför denna profetiska sång i Israel, en sång i vilken läran om det sanna är det inre ledmotivet, något som tydligt framgår av vartenda ord i den invärtes meningen. Därav härrör namnet Beer och namnet Beer-Seba som i den invärtes meningen betyder läran som sådan.
[3] Men en lära som inte innehåller några sanningar kallas grop, eller brunn som det inte finns något vatten i, såsom hos Jeremia:
Stormännen sände de små efter vatten. De kom till groparna. De fann inget vatten. De återvände med tomma kärl. Jeremia 14:3.
Här står ’vatten’ för sanningar, ’gropar som de inte fann något vatten i’ för en lära som det inte finns något sant i.
Hos samme profet:
Mitt folk har begått en dubbel synd. Mig har de övergivit, en källa av levande vatten, och de har gjort sig gropar, spruckna gropar, som inte kan hålla något vatten. Jeremia 2:13.
Också här står ’gropar’ för läror som inte är sanna, ’spruckna gropar’ för lärosatser som blivit förödda.
[4] Att ’källa’ står för Ordet, alltså för läran och följaktligen för det sanna, är tydligt hos Jesaja:
De betryckta och nödställda söker efter vatten, och det finns inget, deras tunga försmäktar av törst. Jag, Jehovah, skall bönhöra dem, Jag, Israels Gud, skall inte överge dem. Jag skall öppna strömmar på bergens sluttningar och källor mitt i dalarna. Jag skall göra öknen till en vattendamm och det torra landet till strömmar av vatten. 41:17-18.
I första rummet handlar det om förödelse av det sanna, vilket avses med förklaringen att ’de betryckta och nödställda söker efter vatten, och där finns inget’ och att ’deras tunga försmäktar av törst’. Sedan syftar det, såsom i dessa verser i Första Moseboken, där det handlar om Hagar, på trösten, vederkvickelsen och undervisningen som följer på förödelsen, något som avses med löftet att ’Jehovah skall öppna strömmar på bergens sluttningar och källor mitt i dalarna, göra öknen till en vattendamm och det torra landet till strömmar av vatten’, vilket allt har att göra med läran om det sanna och med böjelsen som ett resultat av detta.
[5] Hos Mose:
Israel bodde i trygghet, allena vid Jakobs källa, i ett land med säd och druvmust. Även dess himlar dryper av dagg. 5 Mosebok 33:28.
’Jakobs källa’ står för Ordet och läran om det sanna hämtad ur Ordet. Det var på grund av att Jakobs källa betecknade Ordet och läran om det sanna, hämtad ur det, som Herren, när Han kom till Jakobs källa, talade med en kvinna från Samarien och undervisade om vad som förstås med källa och vatten. Händelsen beskrivs hos Johannes såsom följer:
Jesus kom till en stad i Samarien som hette Sykar. Jakobs källa fanns där. Jesus som var trött efter vandringen satte sig därför ned vid källan. En samarisk kvinna kom för att hämta upp vatten. Jesus sade till henne: Ge Mig att dricka. Jesus sade: Om de visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge Mig något att dricka, då skulle du ha bett Honom att ge dig levande vatten. Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen, men den som dricker det vatten Jag ger honom han skall aldrig törsta. Det vatten Jag ger blir en källa av vatten i honom, med ett flöde som ger evigt liv. Johan 4:5–7, 10, 13-14.
Eftersom ’Jakobs källa’ betecknar Ordet, ’vatten’ det sanna och ’Samarien’ den andliga Kyrkan, såsom fallet är på många ställen i Ordet, så talar därför Herren till den samariska kvinnan och lärde att läran om det sanna är från Honom och att den, då den nu är från Honom, eller, vilket är detsamma, från Ordet, är ’en källa av vatten med ett flöde som ger evigt liv’ – att alltså själva det sanna är ’levande vatten’.
[6] Liknande ord förekommer i samma evangelium:
Jesus sade: Om någon törstar, så kom till Mig och drick. Den som tror på Mig, ur hans inre skall, såsom skriften säger, flyta strömmar av levande vatten. Johan 7:37-38.
Och i uppenbarelseboken:
Lammet som står mitt i tronen skall vara deras Herde och leda dem fram till levande källor av vatten, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon. Uppenbarelseboken 7:17.
I samma bok:
Jag skall låta den som törstar fritt dricka ur källan med levande vatten. Uppenbarelseboken 21:6.
’Strömmar med levande vatten’ och ’levande källor med vatten’ står för sanningar som kommer från Herren, det vill säga från Hans Ord, ty Herren är Ordet. Det goda i kärleken och människokärleken, vilket blott är från Herren, avser det sannas liv. ’Den som törstar’ har avseende på den som är gripen av kärlek till och böjelse för det sanna – ty ingen annan kan törsta så.
[7] Dessa sanningar kallas också ’källor till frälsningen’ hos Jesaja:
Med fröjd skall ni ösa vatten ur källor till frälsningen, och ni skall på den tiden säga: Bekänn Jehovah, åkalla Hans namn. 12:3-4.
Att ’källa’ står för Ordet, eller läran hämtad ur Ordet, framgår också klart hos Joel:
På den dagen skall det ske att bergen dryper av druvsaft och höjderna flödar av mjölk och alla bäckar i Juda flödar av vatten. Och en källa skall rinna upp i Jehovahs hus och vattna Acaciedalen. Joel 3:18.
Här står ’vatten’ för sanningar, ’en källa /som rinner upp/ i Jehovahs hus’ för Herrens Ord.
[8] Hos Jeremia:
Se, Jag skall föra dem från nordlandet, och Jag skall församla dem från jordens yttersta ända – bland dem både blinda och halta. Under gråt skall de komma, och där de går bedjande fram skall Jag leda dem till källor av vatten, på en rak stig, där de ej skall stappla. Jeremia 31:8-9.
’Källor av vatten på en rak stig’ står för lärosatser om det sanna. ’Nordlandet’ står för okunnighet och förödelse med hänsyn till det sanna, ’gråt och bedjande’ för deras tillstånd av smärta och förtvivlan. ’Att ledas till källor av vatten’ står för vederkvickelse och undervisning i sanningar, liksom det i detta kapitel i Första Moseboken handlar om Hagar och hennes son.
[9] Om samma spörsmål heter det hos Jesaja som följer:
Öknen och det förbrända landet skall glädja sig, och ödemarken skall fröjdas och blomstra som en lilja. Den skall blomstra ymnigt och fröjda sig, ja, jubla och sjunga. Libanons härlighet har blivit den given, Karmels och Sarons majestät. De skall få se Jehovahs härlighet, vår Guds majestät. Stärk de maktlösa händerna, ge kraft åt vacklande knän. De blindas ögon skall öppnas och de dövas öron upplåtas. Vatten skall bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken, och av förbränt land skall bli en vattendamm och av torr mark källsprång av vatten. 35:1–3, 5–7.
Här står ’öken’ för förödelse av det som är sant. ’Vatten’, ’strömmar’, ’en vattendamm’, ’källsprång av vatten’ står för sanningar som är till vederkvickelse och fröjd för dem som undergått ödeläggelse och vilkas fröjd på många sätt beskrivs här.
[10] Hos David:
Jehovah lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg. De skall vattna markens alla vilda djur, vildåsnorna skall släcka sin törst. Han vattnar bergen från Sina salar. Psaltaren 104:10-11, 13.
’Källor’ står för sanningar, ’berg’ för kärlek till det goda och sanna, ’att vattna’ för att undervisa, ’markens vilda djur’ för dem som lever av denna undervisning, se nr 774, 841, 908, ’vildåsnor’ för dem som inte har annat sant än förnuftssant, nr 1949–1951.
[11] Hos Mose:
Sonen till en fruktbärande är Josef, sonen till en fruktbärande vid en källa. 1 Mosebok 49:22.
’En källa’ står för läran från Herren.
Hos densamme:
Jehovah, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett land där floder, vatten, källor och djupa vatten flödar fram i dalar och på berg. 5 Mosebok 8:7.
’Land’ står för Herrens rike och Kyrkan, nr 662, 1066, 1067, 1262, 1413, 2571, vilket land kallas ’det goda’ på grund av det goda i kärleken och människokärleken. ’Floder’, ’vatten’, ’källor’ och ’djupa vatten’ står för sanningar som kommer från detta goda.
Hos densamme:
Landet Kanaan, ett land med berg och dalar, vid regn från himlen dricker det vatten. 5 Mosebok 11:11.
[12] Att ’vatten’ betecknar sanningar, såväl andliga som förnuftsmässiga och kunskapsmässiga, är tydligt av följande ställen.
Hos Jesaja:
Se, Herren Jehovih Sebaot tar bort från Jerusalem och Juda all stav av bröd och all stav av vatten. 3:1.
Hos samme profet:
Ge åt den törstige vatten och gå den flyende till mötes med hans bröd. 21:14.
Hos samme profet:
Sälla är ni som sår vid alla vattnen. 32:20.
Hos samme profet:
Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är skall bo på höjderna. Han skall få sitt bröd, och hans vatten skall vara pålitligt. 33:15-16.
Hos samme profet:
Då skall de inte törsta, i ödemarken skall Han leda dem. Han skall låta vatten strömma fram ur klippan åt dem. Och Han klyver sönder klippan, och vattnet flödar fram. 48:21; 2 Mosebok 17:1–8; 4 Mosebok 20:11, 13.
Hos David:
Han klöv sönder klipporna i öknen och fick dem att dricka rikligen, likt djupen. Rinnande bäckar lät Han springa fram ur klippan och fick vattnen att flyta ned som strömmar. Psaltaren 78:15-16.
Här står ’klippa’ för Herren, ’vatten, strömmar och djupen’ för sanningar från Honom.
[13] Hos densamme:
Han gjorde floden till öken, källsprång till torr mark. Han gjorde öken till en vattenrik sjö och torrt land till strömmar av vatten. Psaltaren 107:33, 35.
Hos densamme:
Jehovahs röst är över vattnen. Jehovah är över de många vattnen. Psaltaren 29:3.
Hos densamme:
Det finns ett vattendrag, vars flöden skall ge glädje åt Guds stad, den heliga platsen för den Högstes boningar. Psaltaren 46:5.
Hos densamme:
Genom Jehovahs ord gjordes himlarna, och all deras här genom Hans muns anda. Han samlar havets vatten som i en hög. Han lägger djupen i deras förvaringsrum. Psaltaren 33:6-7.
Hos densamme:
Du hemsöker jorden och finner nöje i det. Du berikar det i ymnigt mått. Guds flod är full av vatten. Psaltaren 65:10.
Hos densamme:
Vattnen har sett Dig, o Gud, vattnen har sett Dig. Djupen darrade, molnen göt ut strömmar av vatten. I havet var Din väg, och Din stig i de många vattnen. Psaltaren 77:17-18, 20.
Det står klart för var och en att med ’vatten’ här inte menas vatten och att ’djupen darrade’ och ’Jehovahs väg var i havet och Hans stig i vattnen’ inte är att fatta bokstavligt, utan att det här är fråga om andliga vatten, det vill säga ting av andligt slag som hör till det sanna. Om så inte var fallet skulle allt bara vara en hop meningslösa ord.
Hos Jesaja:
Upp, alla ni som törstar, kom till vattnen, och den som inte har pengar, kom, köp! 55:1.
Hos Sakarja:
Och det skall ske på den dagen att levande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften till östra havet och andra hälften till västra havet. Sakaria 14:8.
[14] När det i Ordet vidare handlar om Kyrkan, som skall grundas eller har grundats, och den beskrivs med ett paradis, en trädgård, en lund eller med träd, då brukar den också beskrivas med vatten eller floder som flyter igenom, varmed betecknas det som är av andligt, förnuftsmässigt eller kunskapsmässigt slag, något som hör till det sanna. Paradiset som exempelvis beskrivs i 1 Mosebok 2:8-9, är där också beskrivet med floder, verserna 10–14, med vilka sådant betecknas som tillskrivs vishet och förståndighet, se nr 107–121. Liknande exempel förekommer på många andra ställen i Ordet, såsom hos Mose:
Som dalar som är planterade, som trädgårdar vid ett vattendrag, som aloeträd planterade av Jehovah, som cedrar invid vatten. Vatten skall flöda ur hans ämbar, och hans säd skall vara i många vatten. 4 Mosebok 24:6-7.
Hos Hesekiel:
Han tog litet grand av landets frö och sådde det i en sädesåker, han sådde det invid många vatten. Det växte upp och blev till ett vittgrenat vinträd. 17:5-6.
’Vinträd’ och ’vingård’ står för den andliga Kyrkan, se nr 1069.
Hos samme profet:
Din moder var i likhet med dig som ett vinträd planterat vid vattnen, fruktsamt och fullt med grenar på grund av många vatten. 19:10.
Hos samme profet:
Se, Assyrien /var en ceder/ i Libanon. Vattnen fick den att växa, djupen gjorde den hög, med sina strömmar omflöt den platsen där den var planterad. Och den sände ut sina akvedukter till alla träd på fältet. 31:3-4.
[15] Hos samme profet.
Se, på flodens strand fanns en stor mängd träd, på båda sidor. Han sade till mig: Dessa vatten flyter fram mot östra gränsen och rinner ned över slätten och vidare ned mot havet och sänds så vidare ut i havet, och vattnen är sunda. Och det skall vara att alla levande varelser som krälar, på varje plats dit de två floderna kommer, skall leva. Och där skall finnas en stor myckenhet av fisk, ty dessa vatten kommer dit, och de blir sunda, så att allt skall leva dit floden når. Dess gölar och träsk saneras inte, de kommer att utlämnas åt saltet. 47:7–9, 11.
Det syftar på det Nya Jerusalem eller Herrens andliga rike. ’Vattnen flyter fram mot den östra gränsen’ står för ting som är andliga, vilka flyter fram från dem som är himmelska, eller sanningar av himmelskt ursprung, det vill säga tro som kommer av kärlek och människokärlek, nr 101, 1250. Med ’rinner ned över slätten’ förstås lärosatser som hör till förnuftsområdet, nr 2418, 2450. ’Rinner ned mot havet’ betecknar till det som är kunskapsmässigt, varvid med ’hav’ menas en samling därav, nr 28. Med ’levande varelser som krälar’ betecknas det nöje som dessa kunskaper skänker, nr 746, 909, 994, vilket får sitt liv från ’flodens vatten’, det vill säga från andliga ting som kommer från en himmelsk källa. ’Stor myckenhet av fisk’ står för överflöd av tillämpliga kunskapsfakta, nr 40, 991, medan ’gölar och träsk’ står för sådana som är otillämpliga och orena. ’Att utlämnas åt saltet’ står för att ödeläggas, nr 2455.
Hos Jeremia:
Välsignad är den man som förtröstar på Jehovah. Han är lik ett träd som är planterat vid vattnen och som sträcker ut sina rötter utmed bäcken. Jeremia 17:7-8.
Hos David:
Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket ger sin frukt i sin tid. Psaltaren 1:3.
Hos Johannes:
Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär tolv frukter. Uppenbarelseboken 22:1-2.
[16] Då nu ’vatten’ betecknar sanningar i den invärtes meningen av Ordet, så var det därför i den Judiska Kyrkan anbefallt – för förebildningens skull inför änglarna, som betraktade ritualhandlingarna på ett andligt sätt – att prästerna och leviterna skulle tvätta sig med vatten när de gick fram för att tjänstgöra. Och vidare att detta skulle ske med vatten i det tvättkar som stod mellan tältet och altaret, och längre fram i tiden med vatten från bronskaret och alla övriga tvättkar runt omkring tältet, vilka fanns där i stället för en källa. Likaså var det för förebildningarnas skull stadgat om syndvatten eller reningsvatten, som skulle stänkas över leviterna, 4 Mosebok 8:7, och också om avsöndringsvatten, som bereddes av askan efter den röda kon, 4 Mosebok 19:2–19, samt dessutom att bytet från medianiterna skulle renas genom vatten, 4 Mosebok 31:19–26.
[17] Vattnet som gavs ur klippan, 2 Mosebok 17:1–8; 4 Mosebok 20:1–13, förebildade och betecknade överflöd på andliga ting, det vill säga på sanningar i tron från Herren. De bittra vattnen, som gjordes drickbart med hjälp av en visst sorts trä, 2 Mosebok 15:22–25, förebildade och betecknade sanningar, som från att ha varit obehagliga blev behagliga och glädjebringande tack vare det goda, det vill säga av böjelse för det – varvid med ’trä’ menas det goda som bildar böjelsen eller viljan, nr 643. Av vad här anförts kan man inse vad som förstås med ’vatten’ i Ordet och följaktligen vad som förstås med vattnet i dopet, varom Herren säger hos Johannes:
Den som inte blivit född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Johan 3:5.
Det vill säga att ’vatten’ betecknar den andliga beståndsdelen i tron och ’ande’ den himmelska beståndsdelen i den, således att dopet är en symbol för människans pånyttfödelse av Herren genom de olika slag av sanning och godhet som ingår i tron. Inte så att en människas pånyttfödelse sker genom dopet, utan genom det liv som dopet betecknar, och vilket liv de kristna – som har trons sanningar därför att de har Ordet – måste träda in i.
