2798. Att orden ’Abraham tog veden till brännoffret’ står för rättfärdighetens förtjänst är tydligt av det som anförts och visats ovan i nr 2784, varför någon ytterligare förklaring inte behövs.

/2798a/. Att orden ’och lade den på Isak /sin son/’ betyder att den, det vill säga rättfärdighetens förtjänst, fogades till det Gudomliga Förnuftiga framgår av det som ’Isak’ förebildar som är Herrens Gudomliga Förnuftiga, redan behandlat flera gånger, och av det som menas med ’att lägga på honom’ som är att bifoga. Det sägs ’sin son’, därför att Herrens Gudomliga Mänskliga inte blott avlades utan också föddes av Jehovah. Att Herren avlades av Jehovah är till fullo känt från Herrens Ord, och Han kallades därför ’den Högstes Son’, ’Guds Son’ och ’den Enfödde av Fadern’, Matteus 2:15; 3:16-17; 16:13–17; 17:5; 27:43, 54; Markus 1:11; 9:7, 9; 14:61-62; Lukas 1:31-32, 35; 3:21-22; 9:35; 10:22; Johan 1:14, 18, 49; 3:13, 16–18; 5:20–27; 6:69; 9:34-35, 38; 10:35-36; 20:30-31, och dessutom på många andra ställen, där Han kallar Jehovah Sin Fader.

[2] Det är också bekant att Han föddes av jungfru Maria, men dock likt en annan människa. Men när Han föddes ånyo, det vill säga blev Gudomlig, så var det av Jehovah, som var i Honom och som var Han Själv med hänsyn till livets själva Vara (Esse). Föreningen av det Gudomliga Väsendet och det Mänskliga Väsendet skedde inbördes och ömsesidigt, så att Han förenade det Gudomliga Väsendet med det Mänskliga Väsendet och det Mänskliga Väsendet med det Gudomliga Väsendet, se nr 1921, 1999, 2004, 2005, 2018, 2025, 2083, 2508, 2523, 2618, 2628, 2632, 2728, 2729. Av det sagda kan man inse att Herren av egen makt gjorde det Mänskliga inom Sig Gudomligt och därmed blev Rättfärdighet. Det som fogades till det Gudomliga Förnuftiga, när Han undergick de innersta frestelserna var rättfärdighetens förtjänst. Och det var från det Gudomliga Förnuftiga Han stred och som de onda genierna samtidigt stred emot, ända till dess Han förhärligade detta Gudomliga Förnuftiga också. Det är detta som i den invärtes meningen förstås med att Abraham lade veden till brännoffret på Isak sin son, och det är detta som änglarna förnimmer, när dessa ord läses.