2799. Att orden ’men själv tog han elden och kniven’ betecknar det goda i kärleken och det sanna i tron är uppenbart av det som förstås med ’elden’ som är det goda i kärleken, behandlat i nr 934, och av det som förstås med ’kniven’ som är det sanna i tron. Att kniven som användes när offret slaktades vid offerceremonien står för det sanna i tron kan man inse av det som menas med ’ett svärd’ eller ’ett litet svärd’ i Ordet, ty i stället för ’en kniv’ sägs där i stället ’ett litet svärd’. Båda har samma innebörd, med den skillnaden emellertid att ’en kniv’ som används vid slakten av offerdjuren betecknar det sanna i tron, medan ’ett svärd’ betecknar det sanna som strider. Eftersom nu ’en kniv’ sällan förekommer i Ordet och detta av en hemlig orsak om vilken skall talas nedan, så skall här visas vad ’ett svärd’ står för. I den invärtes meningen förstås med ’ett svärd’ det sanna i tron som strider, och också ödeläggelse av sant. I motsatt mening betecknar det det falska som strider, och bestraffning av det falska.

[2] I Ett svärd betecknar det sanna i tron som är invecklat i strid. Detta framgår av följande ställen.

Hos David:

Omgjorda Dina höfter med Ditt svärd, O Du Mäktige, var lyckosam i Din härlighet och ära, rid på Din sannings svärd, och Din högra hand skall lära Dig underbara ting. Psaltaren 45:4-5.

Detta syftar på Herren. ’Svärd’ står för det sanna som är invecklat i strid.

Hos densamme:

De barmhärtiga skall jubla i härlighet, de skall sjunga på sina viloläger, Guds lov skall vara i deras mun35 och ett ytterst skarpt svärd i deras hand. Psaltaren 149:5-6.

Hos Jesaja:

Jehovah kallade Mig, när Jag ännu var i moderlivet, Han nämnde Mitt namn, medan Jag låg i Min moders sköte. Och Han gjorde Min mun lik ett skarpt svärd, och gjorde Mig till en blank pil. 49:1-2.

’Ett skarpt svärd’ står för det sanna som är invecklat i strid, ’en blank pil’ för det sanna i läran, se nr 2686, 2709.

Hos samme profet:

Assyrien skall falla för ett svärd,inte en mans; ett svärd,inte en människas, skall förtära honom; och han skall fly för svärdet, och hans unga män skall bli trälar. Jes 31:8.

’Assyrien’ står för att resonera om Gudomliga ting, nr 119, 1186, ’ett svärd inte en mans’ och ’inte en människas’ står för falskhet. ’Svärdet för vilket han flyr’ står för sanningen som är invecklad i strid.

[3] Hos Sakarja:

Så vänd då åter till ert fäste, ni hoppets fångar. Också idag förkunnar Jag att Jag skall ge er dubbelt igen – Jag som har böjt Juda som Min båge, uppfyllt Efraim, uppeggat dina söner, du Sion, mot dina söner, Du Javan. Och Jag skall göra dig lik den mäktiges svärd, och Jehovah skall synas över dem, och Hans pil skall fara ut lik en blixt. Sakaria 9:12–14.

’Den mäktiges svärd’ står för det sanna, som är invecklat i strid.

Hos Johannes:

Mitt ibland lampställen höll någon som var lik Människosonen i Sin högra hand sju stjärnor, och ur Hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och Hans ansikte var som solen, när den lyser i sin fulla kraft. Uppenbarelseboken 1:13, 16.

Och vidare:

Så säger Han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag skall mycket snart komma till dig och strida mot dem med Min muns svärd. Uppenbarelseboken 2:12, 16.

’Det skarpa, tveeggade svärdet’ står alldeles tydligt för det sanna som är invecklat i strid, vilket därför förebildades med ’ett svärd som utgick ur Hans mun’.

[4] I samma bok:

Ut ur munnen på Honom som satt på den vita hästen kom ett skarpt svärd, och med detta skall Han slå folkslagen. Och de dödades med svärdet tillhörigt Honom som satt på hästen och vilket utgick ur Hans mun. Uppenbarelseboken 19:15, 21.

Här är det uppenbart att ’svärdet som utgick ur Hans mun’ betyder det sanna som var invecklat i strid. Den som ’satt på den vita hästen’ är Ordet och således Herren, som är Ordet, se ovan nr 2760–2763. Detta förklarar det som Herren säger hos Matteus:

Tro inte att Jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred, utan med svärd. Matteus 10:34.

Och hos Lukas:

Den som har en penningpung skall ta den med sig, och likaledes en ränsel. Men den som inte har någon skall sälja sina kläder och köpa sig ett svärd. De sade till Honom: Se, Herre, här är två svärd. Och Jesus sade: Det är nog. Lukas 22:36–38.

Med ’ett svärd’ förstås här inte något annat än det sanna med hjälp av vilket och för vilket de skall strida.

[5] Hos Hosea:

Jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med fältets vilda djur och med fåglarna under himlen och med allt som kryper på marken. Och Jag skall avskaffa36 bågen och svärdet och kriget i landet. Och Jag skall låta dem vila tryggt. Hosea 2:18.

Här handlar det om Herrens rike. Med ’att avskaffa bågen, svärdet och kriget’ förstås att där inte kommer att finnas någon strid överhuvudtaget om läran och det sanna.

Hos Josua:

Josua lyfte upp sina ögon och fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Han sade till Josua: Jag är anföraren över Jehovahs här. Och Josua föll då ned på jorden på sitt ansikte. Jos 5:13-14.

Dessa ord syftar på det tillfälle då Josua tillsammans med Israels barn hade gått in i landet Kanaan, något som betecknar deras inträde i Herrens rike som har tro. Med ’det dragna svärdet i handen på anföraren över Jehovahs här’ förstås det sanna som är invecklat i strid, en strid som är Kyrkans.

[6] Men att med ’små svärd’ eller ’knivar’ menas det sanna som hör till tron framgår av att de användes inte bara vid offerceremonierna utan också vid omskärelsen. De som användes vid omskärelsen var tillverkade av flinta och kallades ’flintans svärd’, som syns hos Josua:

Jehovah sade till Josua: Gör dig små svärd av flinta och omskär åter Israels barn, för andra gången. Och Josua gjorde sig små svärd av flinta och omskar Israels barn på förhudarnas kulle.

Jos 5:2-3.

’Omskärelsen’ var en förebildning av rening från kärlek till sig själv och världen, se nr 2039, 2632. Och eftersom en sådan rening uppnås med hjälp av sanningarna i tron, så användes för den skull ’små svärd av flinta’, nr 2039 (slutet), 2046 (slutet).

[7] II Ett svärd betecknar ödeläggelsen av sant

Detta framgår av följande ställen.

Hos Jesaja:

Dessa två olyckor skall drabba dig – och vem visar dig medlidande? Ödeläggelse och förstöring, hunger och svärd – vem skall trösta dig? Dina söner försmäktade, de låg vid alla gatuhörn. 51:19-20.

’Hunger’ står för ödeläggelse på gott och ’svärd’ för ödeläggelse på sant. ’Att ligga vid alla gatuhörn’ står för att berövas allt sant. Med ’gator’ förstås sant, nr 2336, och vad ödeläggelse är, se nr 301–304, 407, 408, 410, 411.

Hos samme profet:

Jag skall bestämma37 er för svärdet, och ni alla skall få böja er ner till att slaktas, därför att när Jag kallade svarade ni inte, och när Jag talade hörsammade ni inte. 65:12.

[8] Hos samme profet:

Med eld skall Jehovah döma, och med svärd, allt kött, och många skall de vara som blir slagna av Jehovah. 66:16.

’Att bli slagna av Jehovah’ står för dem som har undergått ödeläggelse.

Hos Jeremia:

Över alla kullar i öknen har de kommit som framkallat ödeläggelse, ty Jehovahs svärd förtär allt från den ena ändan av landet till den andra. Det finns ingen frid för något kött. De har sått vete och skördat tistel. Jeremia 12:12-13.

’Jehovahs svärd’ står alldeles tydligt för ödeläggelse av det som är sant.

Hos samme profet:

De har ljugit på Jehovah och sagt: Det är inte Han, och inget ont skall komma över oss, svärd och hunger skall vi inte se. Och profeterna skall vara som vind, och något tal är inte i dem. Jeremia 5:12-13.

[9] Hos samme profet:

Jag hemsöker dem. De unga männen skall dö genom svärd. Deras söner och deras döttrar skall dö genom hunger. Jeremia 11:12.

Hos samme profet:

När de offrar brännoffer och spisoffer, så har Jag inget behag i dessa, ty Jag förtär dem med svärd, hungersnöd och pest. Och jag sade: Ack, Herre Jehovih, se, profeterna säger till dem: Ni skall inte se svärdet, inte heller skall hungersnöd drabba er. Jeremia 14:12-13.

Hos samme profet:

Staden har getts i de kaldéers hand som strider emot den, inför svärd, hungersnöd och pest. Jeremia 32:24, 36.

Hos samme profet:

Jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till dess att de blir utrotade från marken Jag gav åt dem och deras fäder. Jeremia 24:10.

[10] På dessa ställen beskrivs ödeläggelse genom ’svärd, hungersnöd och pest’. ’Svärd’ beskriver ödeläggelse på sant, ’hungersnöd’ ödeläggelse på gott och ’pest’ härjning ända till förstörelse.

Hos Hesekiel:

Människoson, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och för det över ditt huvud och ditt skägg. Tag dig så en vågskål och dela det avrakade håret. En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, en tredjedel skall du slå med svärd runt omkring den och en tredjedel skall du strö ut för vinden, och Jag skall med Mitt svärd dra ut efter dem. En tredjedel skall dö av pest och förgås av hunger i mitten av dig, en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel skall Jag strö ut för alla vindar, och Mitt svärd skall Jag dra ut efter dem. Hesekiel 5:1-2, 12, 17.

Detta syftar på ödeläggelsen på naturligt sant.

Hos samme profet:

Svärdet är därute, och pest och hunger är därinne. Den som är ute på marken skall dö genom svärdet, och den som är i staden, honom förtär hungersnöd och pest. Hesekiel 7:15.

[11] Hos samme profet:

Säg till Israels land: Så säger Jehovah: Se, Jag är emot dig, och Jag skall dra ut Mitt svärd ur skidan, och Jag skall utrota ur dig både den rättfärdige och den ogudaktige. Eftersom Jag skall utrota ur dig den rättfärdige och den ogudaktige, därför skall Jag dra ut Mitt svärd ur skidan mot allt kött från söder till norr, och allt kött skall erfara att Jag, Jehovah, har dragit ut Mitt svärd ur skidan, och det skall inte mer stickas in igen. Så sade Jehovah: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd är draget för att förtära, eftersom det är putsat för att flamma som blixten – medan de skådar tomhet för dig, medan de spår lögnaktiga spådomar för dig. Hesekiel 21:3–5, 8–10, 28-29.

Här står ’ett svärd’ för ingenting annat än ödeläggelse, något som framgår av varje detalj i den invärtes meningen.

[12] Hos samme profet:

Konungen i Babel skall riva ner dina murar med sina svärd. Hans hästar är så många att dammet skall överhölja dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans åkdon och vagnar skall dina murar darra. Med sina hästars hovar skall han trampa sönder alla dina gator. 26:9–11.

Vad ’Babel’ är, se nr 1326, och att det åstadkommer ödeläggelse, nr 1327.

Hos David:

Om man inte omvänder sig, skall Gud vässa Sitt svärd, spänna Sin båge och göra Sig redo. Psaltaren 7:12.

Hos Jeremia:

Jag sade: Ack Herre, Du har i sanning svårt bedragit detta folk och Jerusalem, då Du sade: Ni skall ha frid. Men svärdet har nått ända till själen. Jeremia 4:10.

[13] Hos samme profet:

Förkunna i Egypten, och kungör i Migdol: Stå upp och gör dig redo, ty svärdet skall frossa runt omkring dig. Jeremia 46:14.

Hos samme profet:

Må ett svärd komma över kaldéerna och över Babels invånare, över dess härskara och vise män! Må ett svärd komma över storskrytarna, och de skall bli som galna! Må ett svärd komma över dess mäktige män, och de skall bli bestörta! Må ett svärd komma över dess hästar och vagnar och över hela den blandade skaran i dess mitt, och de skall bli som kvinnor! Må ett svärd komma över dess skatter, och de skall bli tagna som byte! Må torka komma över dess vatten, och de skall bli uttorkade! Jeremia 50:35–38.

’Ett svärd’ står här tydligt för ödeläggelse på sant, ty det sägs ’att ett svärd skall komma över vise män, över storskrytare, över mäktige män, över hästar och vagnar, över skatter, och att det skall komma torka över vattnen och att dessa skall bli uttorkade’.

[14] Hos samme profet:

Vi gav handen åt Egypten, åt Assur för att få bröd att mätta oss med. Slavar hade herraväldet över oss, det finns ingen som rycker oss ur deras hand. Med fara för våra själar hämtar vi vårt bröd, i åsynen av öknens svärd. Klagovisorna 5:6, 8-9.

Hos Hosea:

Han skall inte vända tillbaka till Egyptens land, och Assur skall vara hans konung, därför att de inte velat vända tillbaka till Mig. Och svärdet skall komma ned över hans städer och förtära dess bommar och uppsluka på grund av deras rådslag. Hosea 11:5-6.

Hos Amos:

Jag sände pest till er på Egyptens väg. Jag dräpte era unga män med svärd och lät era hästar bli tagna som byte. Amos 4:10.

’På Egyptens väg’ står för det uteslutande kunskapsmässiga, som är det som förorsakar ödeläggelse, när man på grundval av detta resonerar om Gudomliga ting. ’Hästar tagna som byte’ står för ett förstånd, som berövats sina grundläggande egenskaper.

[15] III Ett svärd betecknar i motsatt mening det falska som är invecklat i strid

Detta är uppenbart hos David:

Med min själ ligger jag mitt ibland lejon, som hetsar upp människors söner, deras tänder är lans och kastspjut och deras tungor är ett skarpt svärd. Psaltaren 57:4.

Hos samme författare:

Se, de ropar upp med sina munnar, svärd är på deras läppar – ty vem hör? Psaltaren 59:7.

Hos Jesaja:

Du är utkastad ur din grav lik en avskyvärd trädstam, du ligger där överhöljd av dräpta, de svärdslagna män, som går ned till gropens stenar likt ett förtrampat kadaver. 14:19.

Detta syftar på Lucifer.

Hos Jeremia:

Förgäves har jag slagit era söner. De tog inte någon rättelse. Ert eget svärd håller på att förtära era profeter, som ett förhärjande lejon. Du släkte, ge akt på Jehovahs Ord. Har Jag då varit en öken för Israel? Jeremia 2:30-31.

[16] Hos samme profet:

Gå inte ut på marken, och vandra inte på vägen, ty fienden bär på svärd. Skräck från alla håll! Jeremia 6:25-26.

Hos samme profet:

Tag denna kalk med vredesvinet och få alla folkslag, till vilka Jag sänder dig, att dricka. Och de skall dricka och ragla och bli galna inför svärdet som Jag skall sända ibland dem. Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna stå upp vid åsynen av svärdet. Jeremia 25:15-16, 27.

Hos samme profet:

Dra ditupp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Må de mäktige män tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänner. Och detta är Herren Jehovihs dag, en hämndedag. Och svärdet skall frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Jeremia 46:9-10.

[17] Hos Hesekiel:

De skall slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad. Och de skall gadda samman en folkhop mot dig, och man skall stena dig med sten och genomborra dig med sina svärd. 16:39-40.

Detta syftar på Jerusalems vederstyggligheter.

Hos Sakarja:

Ve över den ovärdige herde, som överger sin hjord. Svärdet skall träffa hans arm och hans högra öga. Hans arm skall alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund. Sakaria 11:17.

Hos Hosea:

De tänker det som är ont emot Mig. Deras furstar skall falla för svärd på grund av deras tungas våldsamma vrede. Detta skall bli deras åtlöje i Egyptens land. Hosea 7:15-16.

[18] Hos Lukas:

Stor nöd skall komma över jorden, och vrede skall drabba detta folk, ty de skall falla för svärdsegg, och de skall föras bort som fångar bland alla hednafolk, och slutligen skall Jerusalem trampas ner av hedningarna. Lukas 21:23-24.

Herren talar här om tidevarvets slut – i bokstavsmeningen om judarnas förskingring och Jerusalems förstöring, men i den invärtes meningen om kyrkans sista tillstånd. ’Att falla för svärdsegg’ betyder att det inte längre fanns något sant, idel falskt. ’Med alla hednafolk, eller folkslag’, menas alla slag av ondska, bland vilka de skall tas tillfånga. Med ’hedningarna’ – eller ’folkslagen’ – förstås alla slags ondska, se nr 1259, 1260, 1849, 1868, och med ’Jerusalem’ förstås kyrkan, nr 2117, som skall ’trampas ner’ av dem.

[19] IV Ett svärd betecknar även bestraffning av det falska

Detta framgår hos Jesaja:

På den dagen skall Jehovah med Sitt svärd, det hårda, det stora och starka, hemsöka Leviatan, den långlagda ormen38 , och Leviatan den hopringlade ormen, och Han skall dräpa vidundren som finns i havet. 27:1.

Detta har avseende på dem som genom resonemang, grundade på de yttre sinnenas erfarenhet och på kunskapsfakta, söker träda in i trons mysterier. ’Det hårda, det stora och starka svärdet’ står för bestraffning av det falska som dessa resonemang för med sig.

20. När man läser om att ibland dem som ges till spillo och dräps genom svärdsegg stundom inräknas ’både män och kvinnor, unga och gamla, liksom får och åsnor’, så förstås med detta i den invärtes meningen straffet, som består i att det falska fördöms, såsom hos Jos 6:21; 8:24-25; 10:28, 30, 37, 39; 11:10–12, 14; 13:22; 19:47; Domarboken1:8, 25; 4:15-16; 18:27; 20:37; 1 Sam 15:8; 2 Konungaboken 10:25, och på andra ställen. Detta förklarar varför det befalldes ’att den stad som dyrkade andra gudar skulle slås med svärd och i grunden förstöras och brännas upp i eld och bli till en grushög för evig tid’, 5 Mosebok 13:12–18. ’Svärdet’ står för bestraffning av det som är falskt, ’eld’ för bestraffning av det som är ont. Jehovahs ängel som stod på stigen med draget svärd, riktat mot Bileam, 4 Mosebok 22:22, 31, betecknar det sanna som stod hindrande i vägen för det falska, som Bileam var behäftad med. Av denna orsak var det att också han dräptes med svärd, 4 Mosebok 31:8.

21. Att ’ett svärd’ i ursprunglig mening betecknar det sanna som är invecklat i strid, och i motsatt mening det falska som är invecklat i strid, och också ödeläggelse på sant liksom bestraffning av det falska har sitt ursprung i de förebildningar som förekommer i livet efter detta. Ty när någon där talar det som han vet är falskt, då faller genast ned över honom liksom dolkar och framkallar fasa, medan det sanna som är invecklat i strid förebildas med sådant som är uddvasst som svärdsspetsar. Ty det sannas natur utan gott är så beskaffad, men om det existerar tillsammans med det goda, då är det runt och lent. Då nu den ursprungliga innebörden av svärd var denna, så föresvävar därför änglarna det kämpande sanna, så snart kniv, lans, litet svärd eller svärd nämns.

22. Att en kniv knappast alls omnämns i Ordet beror på att det i det andra livet finns andar som kallas ’knivare’. De ser ut att bära på knivar som hänger vid höfterna på dem. Orsaken till detta är att de har en sådan vilddjursnatur att de vill sticka ihjäl varenda en med kniv. Det är därför som knivar inte omnämns, utan små svärd och svärd, ty dessa, som brukliga i drabbningar, framkallar föreställningen om krig, följaktligen om det sanna som är invecklat i strid.

23. Eftersom det var bekant för de gamle att ett litet svärd, en lans och en kniv betecknade det sanna, så blev det bland hedningarna, som detta bruk spred sig till, genom tradition en sedvänja att vid offerceremonierna ända till blodsutgjutelse sticka och sarga sig med små svärd, lansar eller knivar, vilket står att läsa om Baals präster:

Baals präster ropade med hög röst och ristade sig, som deras sed var, med svärd och lansar, så att blodet välvde fram. 1 Konungaboken 18:28.

Att alla krigsvapen i Ordet betecknar sådant som hör till andlig strid, och att vart och ett av dem betecknar något specifikt, se nr 2686.

6832. 'In a flame of fire from the middle of a bramble bush' means God's love present in true factual knowledge. This is clear from the meaning of 'a flame of fire' as God's love, dealt with below; and from the meaning of 'a bramble bush' as true factual knowledge. The reason why 'a bramble bush' means true factual knowledge is that all shrubs of every kind mean factual knowledge, whereas actual plantations of trees, being larger, mean cognitions and perceptions. Because it produces flower and berries 'a bramble bush' means true factual knowledge. True factual knowledge that the Church possesses consists in nothing else than the Word as it exists in the sense of the letter and also every one of the Church's representative forms and meaningful signs that existed among the descendants of Jacob. These in the external form they take are called true factual knowledge; but in their internal form they are spiritual truths. But truths in their internal or spiritual form could not be made visible to those descended from Jacob, for the reason that they were interested solely in things of an external nature and had no wish whatever to know about anything internal. Therefore the Lord appeared in a bramble bush (when the Lord appears to people He does so in a way suited to the kind of people they are, for a person cannot receive the Divine in any way other than that which is a way suited to the kind of person he is); and therefore also, when the Lord appeared on Mount Sinai He appeared to the people' as a fire burning even to the heart of heaven, and as darkness, cloud, and pitch darkness', Deuteronomy 4:11; 5:22-25; also Exodus 19:18. He would have appeared in an altogether different way if the people below the mountain who beheld Him had not been the kind of people they were. And because those people were interested solely in things of an external nature, when Moses went in to the Lord on Mount Sinai, it is said that he went into the cloud, Exodus 20:21; 24:2, 18; 34:2-5, 'the cloud' being the external aspect of the Word, see Preface to Genesis 18, and 4060, 4391, 5922, 6343 (end), and also consequently representatives in the Church which are seen in outward form.

[2] The truth that the Lord appears to each individual person in a way suited to the kind of person he is may be recognized from the consideration that the Lord appears to those in the inmost or third heaven as the Sun from which light beyond description radiates, the reason being that those there are governed by the good of love to the Lord. He appears to those in the middle or second heaven as the Moon, the reason being that there they are governed by love to the Lord in a more remote and obscure way; for they are governed by love towards the neighbour. But the Lord does not appear to those in the lowest or first heaven either as the Sun or the Moon, only as Light, a light far more brilliant than light in the world. And since the Lord appears to each in a way suited to the kind of person he is, He cannot appear to those in hell as anything other than dark cloud and pitch darkness. For as soon as the light of heaven which comes from the Lord shines into any hell, darkness and thick darkness are produced there. From all this one may now recognize that the Lord appears to each individual person in a way suited to the kind of person he is, for this is suited to the way he receives the Lord. And since the descendants of Jacob were interested solely in things of an external nature, the Lord appeared to Moses in a bramble bush, and also in a cloud when Moses went in to the Lord on Mount Sinai.

[3] The reason why 'a flame' is God's love is that love in its earliest origin is nothing other than fire or flame from the Lord as the Sun. The fire or flame of this sun is what supplies each individual person with the being (esse) of his life; it is that life-giving fire which fills a person's interiors with warmth, as one may recognize from what happens with love. To the extent that love increases in a person he warms up; but to the extent that it diminishes he cools off. This explain s why, when the Lord appeared in a vision, He appeared as fire and flame, as in Ezekiel,

The appearance of the four living creatures (who were cherubs) was like burning coals of fire, like the appearance of lamps. It was moving between the living creatures as a bright fire, and out of the fire went forth lightning. Above the firmament that was over their heads, in appearance like a sapphire stone, there was the likeness of a throne, and over the likeness of a throne there was a likeness as the appearance of a man upon it, above. And I saw the shape of burning coals, as the shape of fire, within it round about, from the appearance of His loins and upwards. But from the appearance of His loins and downwards I saw as it were the appearance of fire, whose brightness was round about it. Ezekiel 1:13, 26-28.

[4] Nobody can deny that all the several details of this vision are signs that represent aspects of the Divine; but unless one knows what is meant by 'the cherubs', 'the burning coals of fire, like the appearance of lamps', 'a throne', 'the appearance of a man upon it', 'his loins from which fire emanated upwards and downwards, and the brightness radiating from the fire', one can have no knowledge of the real holiness hidden within all those several details. 'The cherubs' are the Lord's Providence, see 308; 'the throne' is heaven, or - to be exact - Divine Truth that emanates from the Lord to form heaven, 5313; 'the appearance of a man upon the throne above' is plainly the Lord's Divine Human; and 'loins' are conjugial love and all heavenly love that derives from it, 3021, 4277, 4280, 4575, 5050, 5062. This love was represented by 'the shape of burning coal, as the shape of fire, whose brightness was round about it'.

[5] In Daniel,

I saw, until thrones had been placed, and the Ancient of Days was seated. His clothing was white as snow, and the hair of His head like pure wool. His throne was a flame of fire; His wheels were burning fire. A river of five issued and came forth from before Him. Daniel 7:9-10.

The Divine Good of the Lord's Divine Love was seen in this vision too as a flame of fire. In John,

He who sat on the white horse, His eyes were like aflame of fire. Revelation 19:11-12.

'He who sat on the white horse' is the Lord in respect of the Word, as is explicitly stated in verses 13, 16, of that chapter. Thus 'the flame of fire' is Divine Truth contained in the Word, which radiates from the Lord's Divine Goodness. In the same book,

In the midst of the seven lampstands one like the Son of Man, clothed with a long robe. His head and hair were white, like white wool, like snow; but His eyes were like a flame of fire. Revelation 1:13-14.

Here also 'eyes like a flame of fire' is Divine Truth emanating from the Lord's Divine Goodness.

[6] The meaning of 'a flame of fire' as Divine Truth emanating from the Lord is also evident in David,

The voice of Jehovah falls like a flame of fire. Psalms 29:7.

'The voice of Jehovah' stands for Divine Truth. In order that Divine Truth emanating from the Lord's Divine Good might be represented, the people were commanded to make a lampstand of pure gold with seven lamps and to place it in the tent of meeting by the table where the loaves of the presence were, and to keep the lamps burning unceasingly before Jehovah, Exodus 25:31-end; 37:17-24; 40:24-25; Leviticus 24:4; Numbers 8:2; Zechariah 4:2. The lampstand with its seven lamps served to represent Divine Truth emanating from the Lord's Divine Good.

[7] In order also that Divine Good itself might be represented they were commanded to have perpetual fire on the altar,

Fire shall burn on the altar and not be put out; the priest shall kindle pieces of wood on it at every dawn. Fire shall burn unceasingly on the altar and not be put out. Leviticus 6:12-13.

The fact that the ancients were very well acquainted with the use of fire to represent Divine Love may be recognized from the spread of that representative from the Ancient Church even to nations far away whose worship was idolatrous and who, as is well known, established an everlasting sacred fire and placed in charge of it virgins, who were called the vestal virgins.

[8] In the contrary sense 'fire' and 'flame' mean filthy kinds of love, such as those of vengeance, cruelty, hatred, and adultery, and in general the cravings that spring from self-love and love of the world. This too is clear from very many places in the Word, of which let just the following be quoted: In Isaiah,

Behold, they have become as stubble, the fire has burned them; they do not save themselves from the power of the flame. ¹ There will be no coal to be warmed by [nor] fire to sit in front of. Isaiah 47:14.

In Ezekiel,

Behold, I will kindle in you a five, which will devour in you every green tree and every dry tree. The blazing flame ² will not be put out, and all faces from south to north will be scorched by it. Ezekiel 20:47.

Here 'fire' and 'flame' mean desires for what is evil and false which annihilate everything good and true in the Church, and thereby lay it waste.

[9] In Luke,

The rich man said to Abraham, Father Abraham, have mercy on me, and send Lazarus to dip the end of his finger in water and cool my tongue, for I am tormented in this flame. Luke 16:24.

People who do not know that a person's vital heat has a different origin from that which is the source of elemental fire cannot possibly do anything else but think that by hell fire is meant fire like that found in the world. In the Word however this latter kind of fire is not meant but the fire of love, thus the fire of a person's life, emanating from the Lord as a Sun. And when this fire comes among those engrossed in pursuits contrary to it, it is turned into the fire of evil desires which, as stated above, belong to vengeance, hatred, and cruelty, and which well up from self-love and love of the world. This is the fire that torments those who are in hell, for when the restraint placed on their evil desires is relaxed, one sets upon another and they torment one another in dreadful and indescribable ways. For each has the wish for supremacy and wants to take from the other the things he has by hidden or open devices. When one or two have such desires hatreds consequently develop within the group, and these lead to the savage deeds that are performed, especially by the use of devices involving magic and the use of figments of the imagination, devices which are countless and totally unknown in the world.

[10] People who do not believe in the existence of spiritual things, especially those who worship nature, cannot at all be led to believe that the warmth present in living persons, which constitutes the actual life within them, has a different origin from that which is the source of worldly heat. For they are not even aware, let alone able to acknowledge, that there is a heavenly fire radiating from the Lord as a Sun, and that this Fire is pure love. Consequently they are unaware of countless instances in the Word in which no other kind of fire is meant; nor are they aware of countless manifestations of it in the human being, who is an organ made to receive that fire.

Poznámky pod čarou: