Bible

 

2 Samuelsboken 11

Studie

   

1 Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält, sände David åstad Joab och med honom sina tjänare och hela Israel; och de härjade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.

2 Då hände sig en afton, när David hade stått upp från sitt läger och gick omkring på konungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skåda.

3 David sände då åstad och förfrågade sig om kvinnan, och man sade: »Det är Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru

4 sände David några män med uppdrag att hämta henne, och hon kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade helgat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.

5 Men kvinnan blev havande; hon sände då åstad och lät underrätta David därom och säga: »Jag är havande

6 sände David till Joab detta bud: »Sänd till mig hetiten Uria.» Så sändeJoab Uria till David.

7 Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket, och huru kriget gick.

8 Därefter sade David till Uria: »Gå nu ned till ditt hus och två dina fötter.» När då Uria gick ut ur konungens hus, sändes en gåva från konungen efter honom.

9 Men Uria lade sig till vila vid ingången till konungshuset, jämte hans herres alla andra tjänare, och gick icke ned till sitt eget hus.

10 Detta berättade man för David och sade: »Uria har icke gått ned till sitt hus.» Då sade David till Uria: »Du kommer ju från resan; varför har du då icke gått ned till ditt hus

11 Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare äro lägrade ute på marken: skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Så sant du lever, så sant din själ lever: jag vill icke göra så.»

12 Då sade David till Uria: »Stanna här också i dag, så vill jag i morgon sända dig åstad.» Så stannade då Uria i Jerusalem den dagen och den följande.

13 Och David inbjöd honom till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig på sitt läger tillsammans med sin herres tjänare, och gick icke ned till sitt hus.

14 Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria.

15 I brevet skrev han så: »Ställen Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dragen eder sedan tillbaka från honom, så att han bliver slagen till döds.»

16 Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen funnos.

17 Och männen i staden gjorde ett utfall och gåvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föllo; också hetiten Uria dödades.

18 sände Joab och lät berätta för David allt vad som hade hänt under striden.

19 Och han bjöd budbäraren och sade: »När du har omtalat för konungen allt vad som har hänt under striden,

20 då upptändes kanske konungens vrede, och han säger till dig: 'Varför gingen I under striden så nära intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrån muren?

21 Vem var det som slog ihjäl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned på honom från muren, så att han dödades, där i Tebes? Varför gingen I då så nära intill muren?' Men då skall du säga: 'Din tjänare Uria, hetiten, är ock död.'»

22 Budbäraren gick åstad och kom och berättade för David allt vad Joab hade sänt honom att säga;

23 budbäraren sade till David: »Männen blevo oss övermäktiga och drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända till stadsporten.

24 Då sköto skyttarna uppifrån muren på dina tjänare, så att flera av konungens tjänare dödades; din tjänare Uria, hetiten, är ock död

25 Då sade David till budbäraren: »Så skall du säga till Joab: 'Låt icke detta förtryta dig, ty svärdet förtär än den ene, än den andre; fortsatt med kraft stadens belägring och förstör den.' Och intala honom så mod.»

26 Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man.

27 Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.

   

Komentář

 

Född

  
Visit at the Nursery, by Jean-Honoré Fragonard

I allmän mening representerar det att vara "född" i Bibeln ett andligt tillstånd som producerar ett annat, vanligtvis någon form av kärlek eller tillgivenhet som producerar eller "föder" sanning eller önskningar för gott. Detta är inte svårt att se: Om du älskar någon, ger kärleken naturligtvis idéer om hur man ska vara bra mot den personen och göra honom eller henne lycklig. Därför representerar söner och döttrar i Bibeln riktiga idéer och önskningar för gott.

På en högre nivå representerar dock födelsen det som skrifterna kallar "förnyelse", eller den livslånga processen för att skjuta upp våra naturliga tankar och önskningar och omfamna det andliga livet från Herren. Det här är vad Bibeln betyder när det talar om att vi är "födda på nytt" - om vi lever våra liv från Herren kommer han så småningom att ta bort våra onda önskningar så att vi kan "födas" som änglar i himlen, fria från onda önskningar. och mörka tankar.

Naturligtvis är dessa två nivåer av mening verkligen en: Herren är kärleken själv, och om vi anpassar oss till honom blir vi former av kärlek och sanning själva, uttryck för hans kärlek precis som önskan att göra något gott kan vara uttrycket för din kärlek till en vän.

(Odkazy: Apokalypsen förklarad 28; Himmelska Hemligheter 1803, 2048, 2628, 3860, 4610, 5160, 5348, 8982, 9454; Apokalypsen förklarad 710 [2], 721 [2])

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 28

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

28. The Firstborn from the dead, signifies from whom is all good in heaven. This is evident from the signification of the "firstborn," as being, in reference to the Lord, Divine good in heaven, thus all good there. The "firstborn" signifies this, because by generations, in general and in particular, spiritual generations are signified, which are the generations of good and truth or of love and faith; from this it is, that by "father," "mother," "sons," "daughters," "sons-in-law," "daughters-in-law," and "son's sons," are signified goods and truths which generate and are generated in their order (Arcana Coelestia 10490), for in heaven there are no other nativities. This being so, by "firstborn" is not meant the firstborn, but the good of heaven and of the church, because this is in the first place. And since it is the Lord from whom all good in heaven is, He is called the "Firstborn." He is called "the Firstborn from the dead," because, when He arose from the dead, He made His Human to be Divine good by union with the Divine that was in Him from conception.

[2] This is why He is called "the Firstborn from the dead," and says of Himself in David:

I will make Him the Firstborn, high above the kings of the earth (Psalms 89:27).

What is meant by His being "high above the kings of the earth" will be seen in a subsequent article.

(That the Lord, when He departed from the world, made His Human Divine good, see Arcana Coelestia 3194, 3210, 6864, 7499, 8724, 9199, 10076; thus that He came forth from the Father and returned to the Father, n. 3194, 3210; and that after the union, the Divine truth, which is the Comforter, the Spirit of Truth, proceeds from Him, n. 3704, 3712, 3969, 4577, 5704, 7499, 8127, 8241, 9199, 9398, 9407. But this arcanum may be seen more fully explained in the small work on The Doctrine of the New Jerusalem 293-295; and in the passages there cited from the Arcana Coelestia 303-305.)

As the Lord in respect to the Divine Human is called "the Firstborn," for the reason that all good proceeds from Him, so all the firstborn in the Israelitish church were holy to Jehovah; so also the Levites were received in place of all the firstborn in Israel; for by the sons of Levi were represented those of the church who are in the good of charity: therefore also a double portion of inheritance was allotted to the firstborn; all this for the reason that the firstborn signified the good that is from the Lord, and in the highest sense, the Lord Himself in respect to the Divine Human from which is all good. For all things that were commanded in the Israelitish church were representative of Divine things, spiritual and celestial.

[3] That all the firstborn in the Israelitish church were holy to Jehovah appears from Moses, in the following passages:

Sanctify unto Me all the firstborn, whatsoever openeth the womb among the sons of Israel, both of man and of beast: it is Mine (Exodus 13:2).

Thou shalt cause to pass over unto Jehovah all that openeth the womb, and every firstling that cometh of a beast, as many as thou hast, the males shall be Jehovah's (Exodus 13:12).

Thou shalt not delay to offer the firstfruits of thy produce, and the firstfruits of thy wine. The firstborn of thy sons shalt thou give unto Me. Likewise shalt thou do with thine oxen and with thy sheep; seven days it shall be with its dam: on the eighth day thou shalt give it Me. And ye shall be men of holiness unto Me (Exodus 22:29-31).

They were to give also the firstborn of beasts, because these, too, were representative; and because they represented they were also made use of in burnt-offerings and sacrifices.

(What the various beasts in these services represented, see Arcana Coelestia 1823, 3519, 9280, 9980, 10042. Why the Levites were accepted in place of all the firstborn in Israel, see Numbers 3:12, 13, 41, 45; 8:15-20, was, as was said above, because the "sons of Levi" represented, and therefore signified, the good of charity, and "Levi," in the highest sense, signified the Lord as to that good, see Arcana Coelestia 3875, 3877, 4497, 4502, 4503, 10017. A double portion of the inheritance was given to the firstborn, Deuteronomy 21:17, because a "double portion" signified the good of love, Arcana Coelestia 720, 1686, 5194, 8423)

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.