2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Imibhalo yaphansi:

7083. Calor et lux in mundo naturali existunt ex sole mundi; at spiritualis calor et spiritualis lux, seu amor et fides, existunt ex sole caeli; sol caeli est Dominus, calor qui ab Ipso ut sole venit est amor, et lux quae ab Ipso ut Sole venit est fides; quod Dominus sit lux, constat apud Johannem, Jesus dixit, Ego sum lux mundi; qui Me sequitur non ambulabit in tenebris, sed habebit lucem vitae, 8:12: et quod Dominus sit sol, constat apud Matthaeum, Cum Jesus transformatus est, splenduit facies Ipsius sicut sol, et vestimenta Ipsius facta sunt sicut lux, 17:2.

3481. In sermone ¹ fueram saepius cum Judaeis qui in altera vita; apparent antrorsum in terra inferiore sub plano sinistri pedis, et semel quoque de Verbo, de terra Canaane, et de Domino: de Verbo quod arcanissima ibi sint quae non patent coram hominibus; hoc affirmabant; dein quod omnia arcana quae ibi, agant de Messia et Ipsius regno; hoc quoque volebant; sed cum dicerem quod Messias in Hebraea lingua sit idem ac Christus in Graeca, non audire volebant: iterum cum dicerem quod Messias sit sanctissimus, et quod Jehovah in Ipso, et quod non alius per Sanctum Israelis et per Deum Jacobi intelligatur, et quia Ille sanctissimus, quod non in regno Ipsius possint esse nisi qui sancti sunt non externa forma sed interna, ita ² qui non in amore sordido mundi, inque elatione contra alias gentes, et in odiis ³ inter se, hoc non potuerunt audire: postea quod Messiae regnum secundum prophetias erit ⁴ aeternum, et qui cum illo, etiam in aeternum hereditabunt terram;

[2] si regnum ⁵ foret ex mundo, et illi in terram Canaanem introducerentur, quod foret pro paucis annis qui sunt vitae hominis, praeter quod omnes illi qui mortui sunt postquam expulsi e terra Canaane, non fruerentur tali beatitudine; et quod inde scire potuissent quod per terram Canaanem repraesentatum ⁶ sit et significatum regnum caeleste, et eo magis cum illi nunc sciunt quod in altera vita sint, et in ⁷ aeternum victuri, ita quod ⁸ pateat ut Messias ibi Suum regnum habeat; et si loqui illis detur cum angelis, quod scire possint quod universum caelum angelicum sit Ipsius regnum;

[3] praeter quod per novam terram, novam Hierosolymam, et per novum templum apud Ezechielem,

non aliud significari queat quam tale regnum Messiae ⁹ ; ¹⁰ ad haec non potuerunt respondere, solum quod qui introducendi in terram Canaanem a Messia, si post tam paucos annos morerentur, et beatitudinem illam quam ibi habituri, relinquerent, acerbe lacrimarent.

Imibhalo yaphansi: