¹ Om Moab. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, ty det är förstört! Kirjataim har kommit på skam och är intaget, fästet har kommit på skam och ligger krossat.

² Moabs berömmelse är icke mer. I Hesbon förehar man onda anslag mot det: »Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk.» Också du, Madmen, skall förgöras, svärdet skall följa dig i spåren.

³ Klagorop höras från Horonaim, förödelse och stort brak.

⁴ Ja, Moab ligger förstört; högljutt klaga dess barn.

⁵ Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt, och på vägen ned till Horonaim höras ångestfulla klagorop över förstörelsen.

⁶ Flyn, rädden edra liv, och bliven som torra buskar i öknen.

⁷ Ty därför att du förlitar dig på dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall gå bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.

⁸ Och en förhärjare skall komma över var stad, så att ingen stad skall kunna rädda sig; dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd, såsom HERREN har sagt.

⁹ Given vingar åt Moab, ty flygande måste han fly bort. Hans städer skola bliva mark, och ingen skall bo i dem.

¹⁰ Förbannad vare den som försumligt utför HERRENS verk, förbannad vare den som dröjer att bloda sitt svärd.

¹¹ I säkerhet har Moab levat från sin ungdom och har legat i ro på sin drägg; han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat, icke vandrat bort i fångenskap; därför har hans smak behållit sig, och hans lukt har ej förvandlats.

¹² Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall sända till honom vintappare, som skola tappa honom och tömma hans kärl och krossa hans krukor.

¹³ Då skall Moab komma på skam med Kemos, likasom Israels hus kom på skam med Betel, som det förlitade sig på.

¹⁴ Huru kunnen I säga: »Vi äro hjältar och tappra män i striden»?

¹⁵ Moab skall ändå bliva förstört, dess städer skola gå upp i rök, och dess utvalda unga manskap måste ned till att slaktas; så säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.

¹⁶ Snart kommer Moabs ofärd, och hans olycka hastar fram med fart.

¹⁷ Ömken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som kännen hans namn. Sägen: »Huru sönderbruten är icke den starka spiran, den präktiga staven!»

¹⁸ Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs förhärjare drager upp mot dig och förstör dina fästen.

¹⁹ Ställ dig vid vägen och spela omkring dig, du Aroers folk; fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig, säg: »Vad har hänt?»

²⁰ Moab har kommit på skam, ja, det är krossat; jämren eder och ropen Förkunnen vid Arnon att Moab är förstört.

²¹ Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,

²² över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,

²³ över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,

²⁴ över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligga fjärran eller nära.

²⁵ Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.

²⁶ Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN; ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till åtlöje, också han.

²⁷ Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig? Blev han då ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, så ofta du talar om honom?

²⁸ Övergiven edra städer och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina nästen bortom klyftans gap.

²⁹ Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans stolthet, högmod och högfärd och hans hjärtas förhävelse.

³⁰ Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet, hans lösa tal och opålitliga handlingssätt.

³¹ Därför måste jag jämra mig för Moabs skull; över hela Moab måste jag klaga. Över Kir-Heres' män må man sucka.

³² Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig, du Sibmas vinträd, du vars rankor gingo över havet och nådde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinbärgning har ju en förhärjare slagit ned.

³³ Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten och från Moabs land. På vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under skördeskri, skördeskriet är intet skördeskri mer.

³⁴ Från Hesbon, jämmerstaden, ända till Eleale, ända till Jahas upphäver man rop, och från Soar ända till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty också Nimrims vatten bliva torr ökenmark.

³⁵ Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN, att ingen mer frambär offer på offerhöjden och ingen mer tänder offereld åt sin gud.

³⁶ Därför klagar mitt hjärta såsom en flöjt över Moab, ja, mitt hjärta klagar såsom en flöjt över Kir-Heres' män: vad de hava kvar av sitt förvärv går ju förlorat.

³⁷ Ty alla huvuden äro skalliga och alla skägg avskurna; på alla händer äro sårmärken och omkring länderna säcktyg.

³⁸ På alla Moabs tak och på dess torg höres allenast dödsklagan, ty jag har krossat Moab såsom ett värdelöst kärl, säger HERREN.

³⁹ Huru förfärad är han icke! I mån jämra eder. Huru vänder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett åtlöje och en skräck för alla dem som bo däromkring.

⁴⁰ Ty så säger HERREN: Se, en som liknar en örn svävar fram och breder ut sina vingar över Moab.

⁴¹ Keriot bliver intaget, bergfästena bliva erövrade. Och Moabs hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är barnsnöd.

⁴² Ja, Moab skall förgöras så att det icke mer är ett folk, ty det har förhävt sig mot HERREN.

⁴³ Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I Moabs inbyggare, säger HERREN.

⁴⁴ Om någon flyr undan faran, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år komma över dem, över Moab, säger HERREN.

⁴⁵ I Hesbons skugga stanna de, det är ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sihons land; och den förtärde Moabs tinning, hjässan på stridslarmets söner.

⁴⁶ Ve dig, Moab! Förlorat är Kemos' folk. Ty dina söner äro tagna till fånga, och dina döttrar förda bort i fångenskap.

⁴⁷ Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Moab, säger HERREN. Så långt om domen över Moab.

¹ "Woe to the rebellious children," says Yahweh, "who take counsel, but not from me; and who make an alliance, but not with my Spirit, that they may add sin to sin,

² who set out to go down into Egypt, and have not asked my advice; to strengthen themselves in the strength of Pharaoh, and to take refuge in the shadow of Egypt!

³ Therefore the strength of Pharaoh will be your shame, and the refuge in the shadow of Egypt your confusion.

⁴ For their princes are at Zoan, and their ambassadors have come to Hanes.

⁵ They shall all be ashamed because of a people that can't profit them, that are not a help nor profit, but a shame, and also a reproach."

⁶ The burden of the animals of the South. Through the land of trouble and anguish, of the lioness and the lion, the viper and fiery flying serpent, they carry their riches on the shoulders of young donkeys, and their treasures on the humps of camels, to an unprofitable people.

⁷ For Egypt helps in vain, and to no purpose; therefore have I called her Rahab who sits still.

⁸ Now go, write it before them on a tablet, and inscribe it in a book, that it may be for the time to come forever and ever.

⁹ For it is a rebellious people, lying children, children who will not hear the law of Yahweh;

¹⁰ who tell the seers, "Don't see!" and to the prophets, "Don't prophesy to us right things. tell us pleasant things. Prophesy deceits.

¹¹ Get out of the way. Turn aside from the path. Cause the Holy One of Israel to cease from before us."

¹² Therefore thus says the Holy One of Israel, "Because you despise this word, and trust in oppression and perverseness, and rely on it;

¹³ therefore this iniquity shall be to you like a breach ready to fall, swelling out in a high wall, whose breaking comes suddenly in an instant.

¹⁴ He will break it as a potter's vessel is broken, breaking it in pieces without sparing, so that there won't be found among the broken piece a piece good enough to take fire from the hearth, or to dip up water out of the cistern."

¹⁵ For thus said the Lord Yahweh, the Holy One of Israel, "You will be saved in returning and rest. Your strength will be in quietness and in confidence." You refused,

¹⁶ but you said, "No, for we will flee on horses;" therefore you will flee; and, "We will ride on the swift;" therefore those who pursue you will be swift.

¹⁷ One thousand will flee at the threat of One. At the threat of five, you will flee until you are left like a beacon on the top of a mountain, and like a banner on a hill.

¹⁸ Therefore Yahweh will wait, that he may be gracious to you; and therefore he will be exalted, that he may have mercy on you, for Yahweh is a God of justice. Blessed are all those who wait for him.

¹⁹ For the people will dwell in Zion at Jerusalem. You will weep no more. He will surely be gracious to you at the voice of your cry. When he hears you, he will answer you.

²⁰ Though the Lord may give you the bread of adversity and the water of affliction, yet your teachers won't be hidden anymore, but your eyes will see your teachers;

²¹ and when you turn to the right hand, and when you turn to the left, your ears will hear a voice behind you, saying, "This is the way. Walk in it."

²² You shall defile the overlaying of your engraved images of silver, and the plating of your molten images of gold. You shall cast them away as an unclean thing. You shall tell it, "Go away!"

²³ He will give the rain for your seed, with which you will sow the ground; and bread of the increase of the ground will be rich and plentiful. In that day, your livestock will feed in large pastures.

²⁴ The oxen likewise and the young donkeys that till the ground will eat savory provender, which has been winnowed with the shovel and with the fork.

²⁵ There shall be brooks and streams of water on every lofty mountain and on every high hill in the day of the great slaughter, when the towers fall.

²⁶ Moreover the light of the moon will be like the light of the sun, and the light of the sun will be seven times brighter, like the light of seven days, in the day that Yahweh binds up the fracture of his people, and heals the wound they were struck with.

²⁷ Behold, the name of Yahweh comes from far away, burning with his anger, and in thick rising smoke. His lips are full of indignation, and his tongue is as a devouring fire.

²⁸ His breath is as an overflowing stream that reaches even to the neck, to sift the nations with the sieve of destruction; and a bridle that leads to ruin will be in the jaws of the peoples.

²⁹ You will have a song, as in the night when a holy feast is kept; and gladness of heart, as when one goes with a flute to come to Yahweh's mountain, to Israel's Rock.

³⁰ Yahweh will cause his glorious voice to be heard, and will show the descent of his arm, with the indignation of his anger, and the flame of a devouring fire, with a blast, storm, and hailstones.

³¹ For through the voice of Yahweh the Assyrian will be dismayed. He will strike him with his rod.

³² Every stroke of the rod of punishment, which Yahweh will lay on him, will be with the sound of tambourines and harps. He will fight with them in battles, brandishing weapons.

³³ For his burning place has long been ready. Yes, for the king it is prepared. He has made its pyre deep and large with fire and much wood. Yahweh's breath, like a stream of sulfur, kindles it.