341. Att oskulden är ett mottag för allt som tillhör himlen, och att barnens oskuld sålunda är en grundval för alla böjelser för det goda och det sanna, kan vara tydligt av det som förut (nr 276-283) är visat om änglarnas oskuld i himlen, nämligen att oskuld är att vilja bliva ledd av Herren och inte av sig själv, följaktligen att människan är i samma mån i oskuld som hon är avlägsnad från det egna jaget. Och i den mån människan är avlägsnad från vad som är hennes eget, i samma mån är hon i det som är Herrens eget. Herrens eget är vad som kallas Herrens rättfärdighet och förtjänst. Men barnens oskuld är inte äkta oskuld, eftersom den ännu är utan vishet. Den äkta oskulden är vishet, ty i den mån någon är vis, i samma mån älskar han att ledas av Herren eller, vad som är detsamma, i den mån någon ledes av Herren, i samma mån är han vis. Barnen ledas alltså fram från den yttre oskuld i vilken de först äro, och som kallas barndomens oskuld, till den inre oskuld som är vishetens oskuld. Denna oskuld är ändamålet med all deras undervisning och utveckling. När de komma till vishetens oskuld, förbindes därför med dem barndomens oskuld, som under tiden tjänat dem till ett underlag.

Hur beskaffad barnens oskuld är, har blivit förebildat för mig genom något liknande trä nästan utan liv, som blir levande, allt eftersom de fullkomnas genom kunskaper om det sanna och böjelser för det goda. Hur beskaffad den äkta oskulden är, förebildades därefter genom ett det vackraste barn, fullt av liv och naket. De oskuldsfulla själva, som är i den innersta himlen och sålunda närmast Herren, synas nämligen inför andra änglars ögon inte annat än som barn, och somliga ¹ nakna, ty oskuld förebildas genom en nakenhet, för vilken man inte rodnar av blygsel, såsom man läser om den första människan med sin hustru i paradiset (1 Mosebok 2:25) När deras tillstånd av oskuld gått förlorat, blygdes de därför även över nakenheten och gömde sig (1 Mosebok 3:7, 10-11) Med ett ord, ju visare änglarna äro, desto oskuldsfullare är de, och ju oskuldsfullare de äro, desto mer synas de sig själva som barn. Härav kommer det, att barndom i Ordet betecknar oskuld (se ovan nr 278).

脚注: