¹ Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.

² När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden

³ och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.

⁴ Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.

⁵ Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»

⁶ Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»

⁷ Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.

⁸ Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.

⁹ Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade: »Därinne i tältet.»

¹⁰ Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.

¹¹ Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.

¹² Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»

¹³ Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'

¹⁴ Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»

¹⁵ Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»

¹⁶ Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.

¹⁷ Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?

¹⁸ Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.

¹⁹ Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.»

²⁰ Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;

²¹ därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

²² Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.

²³ Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?

²⁴ Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?

²⁵ Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?»

²⁶ HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.»

²⁷ Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.»

²⁸ Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»

²⁹ Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.»

³⁰ Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.»

³¹ Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.»

³² Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.»

³³ Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.

¹ When Abram was ninety-nine years old, Yahweh appeared to Abram, and said to him, "I am God Almighty. Walk before me, and be blameless.

² I will make my covenant between me and you, and will multiply you exceedingly."

³ Abram fell on his face. God talked with him, saying,

⁴ "As for me, behold, my covenant is with you. You will be the father of a multitude of nations.

⁵ Neither will your name any more be called Abram, but your name will be Abraham; for I have made you the father of a multitude of nations.

⁶ I will make you exceedingly fruitful, and I will make nations of you. Kings will come out of you.

⁷ I will establish my covenant between me and you and your seed after you throughout their generations for an everlasting covenant, to be a God to you and to your seed after you.

⁸ I will give to you, and to your seed after you, the land where you are traveling, all the land of Canaan, for an everlasting possession. I will be their God."

⁹ God said to Abraham, "As for you, you will keep my covenant, you and your seed after you throughout their generations.

¹⁰ This is my covenant, which you shall keep, between me and you and your seed after you. Every male among you shall be circumcised.

¹¹ You shall be circumcised in the flesh of your foreskin. It will be a token of the covenant between me and you.

¹² He who is eight days old will be circumcised among you, every male throughout your generations, he who is born in the house, or bought with money from any foreigner who is not of your seed.

¹³ He who is born in your house, and he who is bought with your money, must be circumcised. My covenant will be in your flesh for an everlasting covenant.

¹⁴ The uncircumcised male who is not circumcised in the flesh of his foreskin, that soul shall be cut off from his people. He has broken my covenant."

¹⁵ God said to Abraham, "As for Sarai your wife, you shall not call her name Sarai, but her name will be Sarah.

¹⁶ I will bless her, and moreover I will give you a son by her. Yes, I will bless her, and she will be a mother of nations. Kings of peoples will come from her."

¹⁷ Then Abraham fell on his face, and laughed, and said in his heart, "Will a child be born to him who is one hundred years old? Will Sarah, who is ninety years old, give birth?"

¹⁸ Abraham said to God, "Oh that Ishmael might live before you!"

¹⁹ God said, "No, but Sarah, your wife, will bear you a son. You shall call his name Isaac. I will establish my covenant with him for an everlasting covenant for his seed after him.

²⁰ As for Ishmael, I have heard you. Behold, I have blessed him, and will make him fruitful, and will multiply him exceedingly. He will become the father of twelve princes, and I will make him a great nation.

²¹ But my covenant I establish with Isaac, whom Sarah will bear to you at this set time next year."

²² When he finished talking with him, God went up from Abraham.

²³ Abraham took Ishmael his son, all who were born in his house, and all who were bought with his money; every male among the men of Abraham's house, and circumcised the flesh of their foreskin in the same day, as God had said to him.

²⁴ Abraham was ninety-nine years old, when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

²⁵ Ishmael, his son, was thirteen years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

²⁶ In the same day both Abraham and Ishmael, his son, were circumcised.

²⁷ All the men of his house, those born in the house, and those bought with money of a foreigner, were circumcised with him.