圣经文本

 

Hesekiel第16章

学习

   

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

2 Du människobarn, förehåll Jerusalem dess styggelser

3 och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land stammar du, och där är du född; din fader var en amoré och din moder en hetitisk kvinna.

4 Och vid din födelse gick det så till. När du föddes, skar ingen av din navelsträng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej heller ingniden med salt och lindad.

5 Ingen såg på dig med så mycken ömkan, att han villa göra något sådant med dig eller visa dig någon misskund, utan man kastade ut dig på öppna fältet den dag du föddes; så ringa aktade man ditt liv.

6 Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: »Du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod.» Ja, jag sade till dig: »Du skall få bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod;

7 ja, jag skall föröka dig till många tusen, såsom växterna äro på marken.» Och du sköt upp och blev stor och mycket fager; dina bröst hade höjt sig, och ditt hår hade växt, men du var ännu naken och blottad.

8 Då gick jag åter förbi där du var och fick se att din tid var inne, din älskogstid; och jag bredde min mantel över dig och betäckte din blygd. Och så gav jag dig min ed och ingick förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.

9 Och jag tvådde dig med vatten och sköljde blodet av dig, och smorde dig med olja,

10 och klädde på dig brokigt vävda kläder och satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av silke.

11 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband på dina armar och en kedja om din hals,

12 jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en härlig krona på ditt huvud.

13 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder voro av fint linne, av siden och av tyg i brokig vävnad. Fint mjöl, honung och olja fick du äta. Du blev övermåttan skön, och så vart du omsider en drottning.

14 Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader som jag hade satt på dig, säger Herren, HERREN.

15 Men du förlitade dig på din skönhet och bedrev otukt, sedan du nu hade fått sådant rykte; du slösade din otukt på var och en som gick där fram: det vore ju något för honom.

16 Och du tog dina kläder och gjorde dig med dem brokiga offerhöjder och bedrev på dessa otukt, sådana gärningar som eljest aldrig någonsin hava förekommit, ej heller mer skola göras.

17 Och du tog dina härliga smycken, det guld och silver som jag hade givit dig, och gjorde dig så mansbilder, med vilka du bedrev otukt.

18 Och du tog dina brokigt vävda kläder och höljde dem i dessa; och min olja och min rökelse satte du fram för dem.

19 Och det bröd som jag hade givit dig -- ty fint mjöl, olja och honung hade jag ju låtit dig få att äta -- detta satte du fram för dem till en välbehaglig lukt; ja, därhän kom det, säger Herren, HERREN.

20 Och du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dessa åt dem till spis. Var det då icke nog att du bedrev otukt?

21 Skulle du också slakta mina söner och giva dem till pris såsom offer åt dessa?

22 Och vid alla dina styggelser och din otukt tänkte du icke på din ungdoms dagar, då du var naken och blottad och låg där sprattlande i ditt blod.

23 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! säger Herren, HERREN --

24 byggde du dig kummel och gjorde dig höjdaltaren på alla öppna platser.

25 I alla gathörn byggde du dig höjd altaren och lät din skönhet skända och spärrade ut benen åt alla som gingo där fram; ja, du bedrev mycken otukt.

26 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora köttet, ja, mycken otukt till att förtörna mig.

27 Men se, då uträckte jag min hand mot dig och minskade ditt underhåll och gav dig till pris åt dina fiender, filistéernas döttrar, som blygdes över ditt skändliga väsende.

28 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade ännu icke blivit mätt; ja, du bedrev otukt med dem och blev ändå icke mätt.

29 Du gick med din otukt ända bort till krämarlandet, kaldéernas land; men icke ens så blev du mätt.

30 Huru älskogskrankt var icke ditt hjärta, säger Herren, HERREN, eftersom du gjorde allt detta, sådana gärningar som allenast den fräckaste sköka kan göra.

31 Med dina döttrar uppförde du åt dig kummel i alla gathörn och höjdaltaren på alla öppna platser. Men däri var du olik andra skökor, att du försmådde skökolön,

32 du äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade tog andra män till dig.

33 Åt alla andra skökor måste man giva skänker, men här var det du som gav skänker åt alla dina älskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig.

34 Så gjorde du vid din otukt tvärt emot vad andra kvinnor göra; efter dig lopp ingen för att bedriva otukt, men du gav skökolön, utan att själv få någon skökolön; du gjorde tvärt emot andra.

35 Hör därför HERRENS ord, du sköka.

36 säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig med din skam och blottat din blygd i otukt med din älskare, därför, och för alla dina vederstyggliga eländiga avgudars skull och för dina söners blods skull, dina söners, som du gav åt dessa,

37 se, därför skall jag församla alla dina älskare, dem som du har varit till behag, ja, alla dem som du har älskat mer eller mindre; dem skall jag församla mot dig från alla håll och blotta din blygd inför dem, så att de få se all din blygd.

38 Och jag skall döma dig efter den lag som gäller för äktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall låta dig bliva ett blodigt offer för min vrede och nitälskan.

39 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola slå ned dina kummel och bryta ned dina höjdaltaren, och slita av dig kläderna och taga ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad.

40 Och de skola sammankalla en församling mot dig, och man skall stena dig och hugga sönder dig med svärd;

41 och dina hus skall man bränna upp i eld. Så skall man hålla dom över dig inför många kvinnors ögon. Och så skall jag göra slut på din otukt, och du skall icke mer kunna giva någon skökolön.

42 Och jag skall släcka min vrede på dig, så att min nitälskan kan vika ifrån dig, och så att jag får ro och slipper att mer förtörnas.

43 Eftersom du icke tänkte på din ungdoms dagar, utan var avog mot mig i allt detta, se, därför skall också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, på det att du icke mer må lägga sådan skändlighet till alla dina andra styggelser.

44 Se, alla som bruka ordspråk skola på dig tillämpa det ordspråket: »Sådan moder, sådan dotter.»

45 Ja, du är din moders dotter, hennes som övergav sin man och sina barn; du är dina systrars syster deras som övergåvo sina män och sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en amoré.

46 Din större syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norrut från dig; och din mindre syster, som bodde söderut från dig, var Sodom med sina döttrar.

47 Men du nöjde dig icke med att vandra på deras vägar och att göra efter deras styggelser; inom kort bedrev du värre ting än de, på alla dina vägar.

48 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: din syster Sodom och hennes döttrar hava icke gjort vad du och dina döttrar haven gjort.

49 Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.

50 Tvärtom blevo de högfärdiga och bedrevo vad styggeligt var inför mig; därför försköt jag dem, när jag såg detta.

51 Ej heller Samaria har syndat hälften så mycket som du. Du har gjort så många flera styggelser än dessa, att du genom alla de styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas rättfärdiga.

52 Så må också du nu bara din skam, du som nu kan lända dina systrar till ursäkt; ty därigenom att du har bedrivit ännu vederstyggligare synder än de, stå nu såsom rättfärdiga i jämförelse med dig. Ja, blygs och bär din skam över att du så har kommit dina systrar att synas rättfärdiga.

53 Därför skall jag ock åter upp rätta dem, Sodom med hennes döttrar och Samaria med hennes döttrar. Dig skall jag ock åter upprätta mitt ibland dem,

54 för att du må bära din skam och skämmas för allt vad du har gjort, och därmed bliva dem till tröst.

55 Och med dina systrar skall så ske: Sodom och hennes döttrar skola åter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes döttrar skola åter bliva vad de fordom voro Också du själv och dina döttrar skolen åter bliva vad I fordom voren.

56 Men om du förr icke ens hördes nämna din syster Sodom, under din höghetstid,

57 innan ännu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- såsom den blev på den tid då du vart till smälek för Arams döttrar och för alla de kringboende filistéernas döttrar, som hånade dig på alla sidor --

58 Så måste du nu själv bära på din skändlighet och dina styggelser, säger HERREN.

59 Ty så säger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina gärningar, ty du hade ju föraktat eden och brutit förbundet.

60 Men jag vill nu tänka på det förbund som jag slöt med dig i din ungdoms dagar, och upprätta med dig ett evigt förbund.

61 Då skall du tänka tillbaka på dina vägar och skämmas, när du får taga till dig dina systrar, de större jämte de mindre; ty jag skall giva dem åt dig till döttrar, dock icke för din trohet i förbundet.

62 Men jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall förnimma att jag är HERREN;

63 och så skall du tänka därpå och blygas, så att du av skam icke mer kan upplåta din mun, då när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, HERREN.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#9167

学习本章节

  
/10837  
  

9167. '[To see] whether or not its owner has put his hand into his companion's property and taken it' means being joined together under [the influence of] good. This is clear from the meaning of 'whether or not he has put a hand into his companion's property' - when said in reference to truth and good, exterior and interior - as whether these have entered into it, dealt with above in 9155, thus whether those things have been joined together under [the influence of] good (as regards being joined together under [the influence of] good, see 9154); and from the meaning of 'owner' or 'master' as good, dealt with in 9154, so that 'whether or not its owner has taken it' means whether good has made those things its own by being joined to them. The reason why 'owner' means good is that with a spiritual person good occupies the first place and truth the second; and that which occupies first place is the owner. Furthermore the character of the good determines the way in which all the truths present with a person are arranged, as a house by the owner or 'lord'. 1

[2] This explains why 'lord' in the Word is used to mean the Lord in respect of Divine Good, and 'god', 'king', and 'master' to mean the Lord in respect of Divine Truth, as in Moses,

Jehovah your God, He is God of gods, and Lord of lords. Deuteronomy 10:17.

In John,

The Lamb will overcome them, for He is Lord of lords, and King of kings. Revelation 17:14.

In the same book,

He has on His robe and on His thigh the name written, King of kings and Lord of lords. Revelation 19:16.

The fact that the Lord is called 'God' in respect of Divine Truth, see 2586, 2769, 2807, 2822, 4402, 7268, 8988, and also that He is called 'King' in respect of Divine Truth, 2015 (end), 3009, 3670, 4581, 4966, 5068, 6148. And from this it is evident that the Lord is called 'Lord' in respect of Divine Good; for when truth is referred to in the Word, good as well is referred to, 683, 793, 801, 2516, 2618, 2712, 2803, 3004, 4138 (end), 5138, 5502, 6343, 8339 (end). In John,

You call Me Master and Lord, and you are right, for so I am. I your Lord and Master have washed your feet. John 13:13-14.

Here again the Lord is called 'Lord' by virtue of Divine Good, and 'Master' by virtue of Divine Truth. In Malachi,

Suddenly there will come to His temple the Lord whom you are seeking, and the angel of the covenant in whom you delight. Malachi 3:1.

In these words which refer to the Lord's Coming He is called 'the Lord' by virtue of Divine Good, and 'the angel' by virtue of Divine Truth, 1925, 2821, 3039, 4085, 4295, 6280.

[3] This explains why in the Old Testament when people entreat the Lord they very often say Lord Jehovih, by which 'O Good Jehovah' is meant, 1793, 2921, and why in the New Testament the name Lord is used instead of Jehovah, 2921. From all this one can also see what the following words in Matthew are used to mean,

No one can serve two lords, for either he will hate the one and love the other ... Matthew 6:24.

'Two lords' are good and evil. For a person must be governed by good or else by evil; he cannot be governed by both simultaneously. Many truths can reside with him, but they are truths arranged under the influence of one good. Good constitutes heaven with a person, whereas evil constitutes hell. He must have heaven within himself or hell, not both, or something half-way in between. All this now shows what 'lord' or 'owner' is used to mean in the Word.

脚注:

1. The Latin word rendered owner is dominus, which in other contexts is usually rendered lord. The phrase also involves a play on words which might be rendered as a house by a householder (sicut a domino domus).

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#4680

学习本章节

  
/10837  
  

4680. 'That their father loved him more than all his brothers' means that [the Lord's Divine Spiritual or Divine Truth] was joined to the Divine Natural - in the proximate sense, to the Ancient Church meant by 'father'. This is clear from the explanations given above in 4675, where similar words occur. The reason why in the proximate sense the meaning is that [the Lord's Divine Spiritual or Divine Truth] was joined to the Ancient Church, and why in that sense 'father' is used to mean that Church, is that in the proximate sense, as stated immediately above in 4679, the descendants of Jacob and therefore the Church that was represented among them are meant by 'Joseph's brothers'. This whole matter has been discussed several times already, but in view of the train of thought that occurs in what follows the main points will be restated briefly here.

[2] The Ancient Church established by the Lord after the Flood was a representative Church. It was the kind of Church in which the external features of its worship, every single one, represented the celestial and spiritual things belonging to the Lord's kingdom, and in the highest sense represented those Divine things which are the Lord's own. Every single internal aspect of its worship however had to do with charity. This Church was widespread in much of the Asiatic world and in many kingdoms there. And although differences existed among them so far as teachings about matters of faith were concerned, there was nevertheless one Church because all people everywhere made charity the essential element of the Church. People at that time who separated faith from charity and made faith the essential element of the Church were called Ham. But in process of time this Church turned aside to idolatrous practices, and in Egypt, Babylon, and other places to magical ones; for they began to worship external things devoid of anything internal. So because they departed from charity, heaven departed from them, and in its place spirits from hell came and led them.

[3] Once this Church had been laid in ruins a new Church originating in Eber came into being, which was called the Hebrew Church. This existed in Syria and Mesopotamia, and also among other nations in the land of Canaan. But it differed from the Ancient Church in that it made sacrifices the essential requirement of external worship. It did, it is true, acknowledge charity as the inner substance of worship, but not so much with the heart as the Ancient Church had done. This Church too became idolatrous.

[4] At length the Lord was pleased to establish a new type of Church among Abraham's descendants through Jacob and to introduce among that nation the external features of the worship of the Ancient Church. But that nation was the kind that could not accept anything internal constituting the Church because their hearts were utterly opposed to charity. For this reason no more than what was representative of the Church was set up among that nation. From this it is now clear that 'Jacob's sons' or 'Joseph's brothers' in the proximate sense means that kind of Church, and that 'Jacob their father' means the Ancient Church. Furthermore, in many other places in the Word, especially the prophetical part, 'Jacob' is used to mean the Ancient Church, in addition to which this Church - the Ancient - is frequently called 'father' or 'mother', 'father' to refer to its good and 'mother' to its truth. From this it is now evident that 'their father loved Joseph more than all his brothers' means that the Lord's Divine Truth was joined to the Ancient Church.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.