圣经文本

 

2 Mosebok第4章

学习

   

1 Mose svarade och sade: »Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan säga: 'HERREN har icke uppenbarat sig för dig'?»

2 Då sade HERREN till honom: »Vad är det du har i din hand

3 Han svarade: »En stav.» Han sade: »Kasta den på marken.» När han då kastade den på marken, förvandlades den till en orm; och Mose flydde för honom.

4 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand och tag honom i stjärten.» Då räckte han ut sin hand och grep honom; och han förvandlades åter till en stav i hans hand.

5 Och HERREN sade: »Så skola de. tro att HERREN, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.

6 Och HERREN sade ytterligare till honom: »Stick din hand i barmen.» Och han stack sin hand i barmen. När han sedan drog ut den, se, då var handen vit såsom snö av spetälska.

7 Åter sade han. »Stick din hand tillbaka i barmen.» Och han stack sin hand tillbaka i barmen. När han sedan drog ut den igen ur barmen, se, då var den åter lik hans övriga kropp.

8 Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro det andra tecknet.

9 Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

10 Då sade Mose till HERREN: »Ack I Herre, jag är ingen talför man; jag har icke varit det förut, och jag är det icke heller nu, sedan du har talat till din tjänare, ty jag har ett trögt målföre och en trög tunga.

11 HERREN sade till honom: »Vem har givit människan munnen, eller vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det icke jag, HERREN?

12 Så gå nu åstad, jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall tala

13 Men han sade: »Ack Herre, sänd ditt budskap med vilken annan du vill.»

14 Då upptändes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: »Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och han går nu åstad för att möta dig, och när han får se dig, skall han glädjas i sitt hjärta.

15 Och du skall tala till honom och lägga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lära eder vad I skolen göra.

16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud.

17 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall göra dina tecken

18 Därefter vände Mose tillbaka till sin svärfader Jeter och sade till honom: »Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten, för att se om de ännu leva.» Jetro sade till Mose: »Gå i frid.»

19 Och HERREN sade till Mose i Midjan: »Vänd tillbaka till Egypten, ty alla de män äro döda, som stodo efter ditt liv.»

20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand.

21 Och HERREN sade till Mose: »När du nu vänder tillbaka till Egyptense till, att du inför Farao gör alla de under som jag har givit dig makt att göra. Men jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket.

22 Och då skall du säga till Farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son,

23 och jag har sagt till dig: 'Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.' Men du har icke velat släppa honom. Därför skall jag nu dräpa din förstfödde son.

24 Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.

25 Då tog Sippora en skarp sten och skar bort förhuden på sin son och berörde honom därmed nedtill och sade: »Du är mig en blodsbrudgum.»

26 Så lät han honom vara. Då sade hon åter: »Ja, en blodsbrudgum till omskärelse.»

27 Och HERREN sade till Aron: »Gå åstad och möt Mose i öknen.» Då gick han åstad och träffade honom på Guds berg; och han kysste honom.

28 Och Mose berättade för Aron allt vad HERREN hade talat, när han sände honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att göra.

29 Sedan gingo Mose och Aron åstad och församlade alla Israels barns äldste.

30 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen inför folkets ögon.

31 Då trodde folket; och när de hörde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, böjde de sig ned och tillbådo.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#7019

学习本章节

  
/10837  
  

7019. 'And Jehovah said to Moses in Midian' means enlightenment and corroboration received from the Divine in that state. This is clear from the consideration that Jehovah was saying to Moses that he should return to Egypt, when in fact Moses had been commanded previously to do so by Jehovah, in Chapter 3:10 and following verses and Chapter 4:12 and following verses, and Moses had already prepared himself, as he had been commanded, for the journey. From this it becomes clear that the command given now means enlightenment and corroboration received from the Divine. The fact that this enlightenment and corroboration was received in that state, that is to say, in a state of truth that goes with simple good, is meant by the detail that Jehovah said what He said to Moses 'in Midian', 'Midian' being truth that goes with simple good. See 3242, 4756, 4788, 6777.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#4788

学习本章节

  
/10837  
  

4788. 'The Midianites sold him into Egypt' means that those in whom some truth partnering simple good was present consulted facts. This is clear from the representation of 'the Midianites' as those in whom the truth that partners simple good is present, dealt with in 3242, 4756; from the meaning of 'Egypt' as facts, dealt with in 1164, 1165, 1186, 1462, 2588, 4749; from the meaning of 'selling' as alienating, dealt with in 4752, 4758; and from the representation of 'Joseph' as Divine Truth. When the latter is said to have been alienated - or 'sold' to facts, meant by 'Egypt' - by those in whom the truth partnering simple good is present, the meaning is that they consulted those facts. For people in whom the truth partnering simple good is present allow themselves to be led away, very much so, by the illusions of the senses, and so by means of facts based on these.

[2] In verse 28 above it was stated that Joseph was drawn out of the pit by the Midianites, who then sold him to the Ishmaelites. From this it would seem that only the Ishmaelites could have sold him in Egypt. Yet he was not sold by the Ishmaelites but by the Midianites, and the reason for this is that the Ishmaelites represent those in whom simple good is present, 4747, whereas the Midianites represent those in whom the truth partnering that good is present. 'Joseph' or Divine Truth could not be sold by those who are governed by good, only by those governed by truth; for those governed by good know from good what Divine truth is, whereas those governed by truth have no such knowledge.

[3] Members of the Church fall into two distinct categories - those governed by good and those governed by truth, the former being called celestial, the latter spiritual. Between the two there is a wide difference. Those governed by good are moved by an affection to do good for its own sake and without thought of reward. To them being allowed to do good is itself the reward, for doing good gives them feelings of joy. Those governed by truth however are not moved by an affection to do good for its own sake; rather, they are moved to do it because they have been commanded to do it. For the most part these people do think about reward; and this, as well as boasting about what they do, is what gives them their feeling of joy.

[4] From this it is evident that people motivated by good to do good act from an internal affection, whereas those motivated by truth to do good act from some external affection. From this the difference between the two groups may be seen, namely that the former are internal people, the latter external ones. Those therefore who are internal people are unable 'to sell' - that is, to alienate - Divine Truth represented by 'Joseph', because good enables them to discern what is true. Neither the illusions of the senses therefore, nor consequently facts, lead them away. But those who are external people are able 'to sell' or alienate it because no good is present enabling them to discern what is true. They do know what is true, but only because doctrine and teachers have given them that knowledge. If they consult facts they easily let themselves be led away by illusions, for they have no inner gift to speak to them. This now explains why Joseph was not sold by the Ishmaelites but by the Midianites.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.