¹ Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn skall du göra dem, med keruber på, i konstvävnad.

² Var våd skall vara tjuguåtta alnar lång och fyra alnar bred; alla våderna skola hava samma mått.

³ Fem av våderna skola fogas tillhopa med varandra; likaså skola de fem övriga våderna fogas tillhopa med varandra.

⁴ Och du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden, ytterst på det hopfogade stycket; så skall du ock göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.

⁵ Femtio öglor skall du sätta på den ena våden, och Femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svara emot varandra.

⁶ Och du skall göra femtio häktor av guld och foga tillhopa våderna med varandra medelst häktorna, så att tabernaklet utgör ett helt.

⁷ Du skall ock göra tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder skall du göra.

⁸ Var vad skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred; de elva våderna skola hava samma mått.

⁹ Fem av våderna skall du foga tillhopa till ett särskilt stycke, och likaledes de sex övriga våderna till ett särskilt stycke, och den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet.

¹⁰ Och du skall satta femtio öglor i kanten på den ena våden, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio öglor i kanten på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket.

¹¹ Och du skall göra femtio häktor av koppar och haka in häktorna i öglorna och foga täckelset tillhopa, så att det utgör ett helt.

¹² Men vad överskottet av täckelsets våder angår, det som räcker över, så skall den halva våd som räcker över hänga ned på baksidan av tabernaklet.

¹³ Och den aln på vardera sidan, som på längden av täckelsets våder räcker över, skall hänga ned på båda sidorna av tabernaklet för att övertäcka det.

¹⁴ Vidare skall du göra ett överdrag av rödfärgade vädurskinn till täckelset, och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta.

¹⁵ Bräderna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skola ställas upprätt.

¹⁶ Tio alnar långt och en och en halv aln brett skall vart bräde vara.

¹⁷ Vart bräde skall hava två tappar, förbundna sinsemellan med en list; så skall du göra på alla bräderna till tabernaklet.

¹⁸ Och av tabernaklets bräder skall du sätta tjugu på södra sidan, söderut.

¹⁹ Och du skall göra fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugu bräderna, två fotstycken under vart bräde för dess två tappar.

²⁰ Likaledes skall du på tabernaklets andra sida, den norra sidan, sätta tjugu bräder,

²¹ med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under vart bräde.

²² Men på baksidan av tabernaklet, västerut, skall du sätta sex bräder.

²³ Och två bräder skall du sätta på tabernaklets hörn, på baksidan;

²⁴ och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av två nedtill, och likaledes sammanhängande upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. Dessa skola sättas i de båda hörnen.

²⁵ Således bliver det åtta bräder med tillhörande fotstycken av silver, sexton fotstycken, nämligen två fotstycken under vart bräde.

²⁶ Och du skall göra tvärstänger av akacieträ, fem till de bräder som äro på tabernaklets ena sida

²⁷ och fem tvärstänger till de bräder som äro på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger till de bräder som äro på tabernaklets baksida, västerut.

²⁸ Och den mellersta tvärstången, den som sitter mitt på bräderna, skall gå tvärs över, från den ena ändan till den andra.

²⁹ Och bräderna skall du överdraga med guld, och ringarna på dem, i vilka tvärstängerna skola skjutas in, skall du göra av guld, och tvärstängerna skall du överdraga med guld.

³⁰ Och du skall sätta upp tabernaklet, sådant det skall vara, såsom det har blivit dig visat på berget.

³¹ Du skall ock göra en förlåt av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn; den skall göras i konstvävnad, med keruber på.

³² Och du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ, som skola vara överdragna med guld och hava bakar av guld och stå på fyra fotstycken av silver.

³³ Och du skall hänga upp förlåten under häktorna, och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten; och så skall förlåten för eder vara en skiljevägg mellan det heliga och det allraheligaste.

³⁴ Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allraheligaste.

³⁵ Men bordet skall du ställa utanför förlåten, och ljusstaken mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida; bordet skall du alltså ställa på norra sidan.

³⁶ Och du skall göra ett förhänge för ingången till tältet, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.

³⁷ Och du skall till förhänget göra fem stolpar av akacieträ och överdraga dem med guld, och hakarna på dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.

¹ For the law, having a shadow of the good to come, not the very image of the things, can never with the same sacrifices year by year, which they offer continually, make perfect those who draw near.

² Or else wouldn't they have ceased to be offered, because the worshippers, having been once cleansed, would have had no more consciousness of sins?

³ But in those sacrifices there is a yearly reminder of sins.

⁴ For it is impossible that the blood of bulls and goats should take away sins.

⁵ Therefore when he comes into the world, he says, "Sacrifice and offering you didn't desire, but you prepared a body for me;

⁶ You had no pleasure in whole burnt offerings and sacrifices for sin.

⁷ Then I said, 'Behold, I have come (in the scroll of the book it is written of me) to do your will, O God.'"

⁸ Previously saying, "Sacrifices and offerings and whole burnt offerings and sacrifices for sin you didn't desire, neither had pleasure in them" (those which are offered according to the law),

⁹ then he has said, "Behold, I have come to do your will." He takes away the first, that he may establish the second,

¹⁰ by which will we have been sanctified through the offering of the body of Jesus Christ once for all.

¹¹ Every priest indeed stands day by day serving and often offering the same sacrifices, which can never take away sins,

¹² but he, when he had offered one sacrifice for sins forever, sat down on the right hand of God;

¹³ from that time waiting until his enemies are made the footstool of his feet.

¹⁴ For by one offering he has perfected forever those who are being sanctified.

¹⁵ The Holy Spirit also testifies to us, for after saying,

¹⁶ "This is the covenant that I will make with them: 'After those days,' says the Lord, 'I will put my laws on their heart, I will also write them on their mind;'" then he says,

¹⁷ "I will remember their sins and their iniquities no more."

¹⁸ Now where remission of these is, there is no more offering for sin.

¹⁹ Having therefore, brothers, boldness to enter into the holy place by the blood of Jesus,

²⁰ by the way which he dedicated for us, a new and living way, through the veil, that is to say, his flesh;

²¹ and having a great priest over the house of God,

²² let's draw near with a true heart in fullness of faith, having our hearts sprinkled from an evil conscience, and having our body washed with pure water,

²³ let us hold fast the confession of our hope without wavering; for he who promised is faithful.

²⁴ Let us consider how to provoke one another to love and good works,

²⁵ not forsaking our own assembling together, as the custom of some is, but exhorting one another; and so much the more, as you see the Day approaching.

²⁶ For if we sin willfully after we have received the knowledge of the truth, there remains no more a sacrifice for sins,

²⁷ but a certain fearful expectation of judgment, and a fierceness of fire which will devour the adversaries.

²⁸ A man who disregards Moses' law dies without compassion on the word of two or three witnesses.

²⁹ How much worse punishment, do you think, will he be judged worthy of, who has trodden under foot the Son of God, and has counted the blood of the covenant with which he was sanctified an unholy thing, and has insulted the Spirit of grace?

³⁰ For we know him who said, "Vengeance belongs to me," says the Lord, "I will repay." Again, "The Lord will judge his people."

³¹ It is a fearful thing to fall into the hands of the living God.

³² But remember the former days, in which, after you were enlightened, you endured a great struggle with sufferings;

³³ partly, being exposed to both reproaches and oppressions; and partly, becoming partakers with those who were treated so.

³⁴ For you both had compassion on me in my chains, and joyfully accepted the plundering of your possessions, knowing that you have for yourselves a better possession and an enduring one in the heavens.

³⁵ Therefore don't throw away your boldness, which has a great reward.

³⁶ For you need endurance so that, having done the will of God, you may receive the promise.

³⁷ "In a very little while, he who comes will come, and will not wait.

³⁸ But the righteous will live by faith. If he shrinks back, my soul has no pleasure in him."

³⁹ But we are not of those who shrink back to destruction, but of those who have faith to the saving of the soul.