圣经文本

 

2 Mosebok第25章

学习

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Säg till Israels barn att de upptaga en gärd åt mig; av var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna gärd åt mig.

3 Och detta är vad I skolen upptaga av dem såsom gärd: guld, silver och koppar

4 mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och gethår,

5 rödfärgade vädurskinn, tahasskinn, akacieträ,

6 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen,

7 äntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att användas för efoden och för bröstskölden.

8 Och de skola göra åt mig en helgedom, för att jag må bo mitt ibland dem.

9 Tabernaklet och alla dess tillbehör skolen I göra alldeles efter de mönsterbilder som jag visar dig.

10 De skola göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.

11 Och du skall överdraga den med rent guld, innan och utan skall du överdraga den; och du skall på den göra en rand av guld runt omkring.

12 Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och sätta dem över de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringarandra sidan.

13 Och du skall göra stänger av akacieträ och överdraga dem med guld.

14 Och stängerna skall du skjuta in i ringarna, på sidorna av arken, så att man med dem kan bära arken.

15 Stängerna skola sitta kvar i ringarna på arken; de få icke dragas ut ur dem.

16 Och i arken skall du lägga vittnesbördet, som jag skall giva dig.

17 Och du skall göra en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.

18 Och du skall göra två keruber av guld; i drivet arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen.

19 Du skall göra en kerub till att sätta vid ena ändan, och en kerub till att sätta vid andra ändan. I ett stycke med nådastolen skolen I göra keruberna vid dess båda ändar.

20 Och keruberna skola breda ut sina vingar och hålla dem uppåt, så att de övertäcka nådastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten vända mot varandra; ned mot nådastolen skola keruberna vända sina ansikten.

21 Och du skall sätta nådastolen ovanpå arken, och i arken skall du lägga vittnesbördet, som jag skall giva dig.

22 Och där skall jag uppenbara mig för dig; från nådastolen, från platsen mellan de två keruberna, som stå på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn.

23 Du skall ock göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.

24 Och du skall överdraga det med rent guld; och du skall göra en rand av guld därpå runt omkring

25 Och runt omkring det skall du göra en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du göra en rand av guld.

26 Och du skall till bordet göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra fötterna.

27 Invid listen skola ringarna sitta, för att stänger må skjutas in i dem, så att man kan bära bordet.

28 Och du skall göra stängerna av akacieträ och överdraga dem med guld, och med dem skall bordet bäras.

29 Du skall ock göra därtill fat och skålar, kannor och bägare, med vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du göra dem.

30 Och du skall beständigt hava skådebröd liggande på bordet inför mitt ansikte.

31 Du skall ock göra en ljusstake av rent guld. I drivet arbete skall ljusstaken göras, med sin fotställning och sitt mittelrör; kalkarna därpå, kulor och blommor skola vara i ett stycke med den.

32 Och sex armar skola utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.

33 På den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestående av en kula och en blomma, och på den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestående av en kula och en blomma så skall det vara på de sex arma som utgå från ljusstaken.

34 Men på själva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor.

35 En kula skall sättas under del första armparet som utgår från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgår från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgår från ljusstaken, i ett stycke med den: alltså under de sex armar som utgå från ljusstaken.

36 Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.

37 Och du skall till den göra sju lampor, och lamporna skall man sätta upp så, att den kastar sitt sken över platsen därframför.

38 Och lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld.

39 Av en talent rent guld skall man göra den med alla dessa tillbehör.

40 Och se till, att du gör detta efter de mönsterbilder som hava blivit dig visade på berget.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#9538

学习本章节

  
/10837  
  

9538. 'Which are on its four feet' means in the natural sphere. This is clear from the meaning of 'four' as that which implies a joining together, dealt with in 1686, 8877; and from the meaning of 'feet' as the natural, dealt with in 2162, 3147, 3761, 3986, 4280, 4938-4952, 5327, 5328. The firmness resides in the natural sphere because everything spiritual reaches down to and rests on that which is called natural truth, and everything celestial down to and on that which is called natural good. So it is that the natural is their foundation and consequently firm support. Few as yet know of this; therefore something will in the Lord's Divine mercy be said from experience about it elsewhere.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#3986

学习本章节

  
/10837  
  

3986. 'And Jehovah has blessed you since I set foot here' means resulting from the Divine endowment which the natural possessed. This is clear from the meaning of 'Jehovah blessing' as being endowed with good, dealt with in 3406, and as a joining together, 3504, 3514, 3530, 3565, 3584. 'Jehovah blessing' accordingly means being endowed with Divine good by means of a joining together, at this point a joining to the good of the natural represented by 'Jacob', the natural being meant by 'the foot'. As regards 'the foot' meaning the natural, see 2162, 3147, 3761; and this will be clear in addition from the correspondence of the Grand Man with every part of the human being, the subject in the sections at the ends of chapters. From this it is evident that 'Jehovah has blessed you since I set foot here' means originating in the Divine which the natural possessed.

[2] The arcanum which lies concealed in these words and in those immediately before them is known to few, if any, and is therefore to be revealed. The goods present with people both inside the Church and outside it vary in every case. They vary so much that no one person's good is ever exactly like another's. These variations arise out of the truths to which those goods are joined, for the nature of every type of good is received from truths, and truths derive their essential nature from goods. Such variations also arise out of the affections that belong to each person's love, and which become rooted in a person and are made his own through the life he leads. Few genuine truths exist even with someone inside the Church, and fewer still with one outside. Consequently affections for genuine truth seldom exist with anyone.

[3] All the same, people who lead good lives, that is, who live in love to God and in charity towards the neighbour, are saved. The reason they are able to be saved is that the Lord's Divine is present within good that stems from love to God and within good that stems from charity towards the neighbour. And when the Divine is inwardly present everything is being arranged into order so that it can be joined to genuine goods and genuine truths which exist in the heavens. The truth of this may be proven from the communities constituting heaven, which are countless. Every single community varies as regards good and truth, and yet all of them taken together form one complete heaven. They are like the members and organs of the human body which, though varying in every case, still constitute one complete human being. For no complete whole is ever made up of any identical or entirely similar individual parts, but of varying parts harmoniously joined together. Varying parts joined together harmoniously present a single whole. The same applies to goods and truths in the spiritual world. Although these vary so much as never to be exactly similar with one person as with another, nevertheless from the Divine through love and charity they make one since love and charity are spiritual conjunction. Their variation is a heavenly harmony which produces such accord that they are one in the Divine, that is, in the Lord.

[4] Furthermore, however much truths may vary, and however much affections for truth may do so, good that stems from love to God and good that stems from charity towards the neighbour are nevertheless capable of receiving genuine truth and good, as they are not so to speak hard and resistant but soft and yielding. They allow themselves to be led by the Lord and in so doing to be turned towards good, and through good to be turned towards Him. It is different with those in whom self-love and love of the world reign. They do not allow themselves to be led and turned by the Lord towards the Lord but strongly resist, since each wishes to be his own leader, even more so when they have become subject to false and firmly established assumptions. As long as they are such they do not allow the Divine to come in.

[5] These considerations now make clear what is meant in the internal sense by these words which Jacob addressed to Laban, for 'Laban' means the kind of good which is not genuine because it does not have genuine truths planted within it but is nevertheless capable of having these joined to it and of having the Divine present within it. This kind of good is what normally exists with young children before they have received genuine truths. It is also the kind of good present with simple people within the Church who know few truths of faith but who nevertheless lead a charitable life. It is in addition the kind of good present with upright gentiles who offer holy worship to their gods. By means of such good, genuine truths and goods are able to be introduced, as may be seen from what has been stated about young children and simple people inside the Church in 3690, and about upright gentiles outside the Church in 2598-2603.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.