1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Mga talababa:

2900. Quod Verbum Novi Testamenti quod apud Evangelistas, attinet, quia Dominus ex ipso Divino locutus est, ideo quoque singula quae locutus, repraesentativa et significativa Divinorum, ita caelestium regni et Ecclesiae Ipsius, fuerunt, ut pluries in praecedentibus ostensum.

3391. ‘Et prospexit Abimelech rex Philistaeorum trans fenestram, et vidit’: quod significet doctrinam fidei spectantem rationalia in cognitionibus, constat ex repraesentatione ‘Abimelechi’ quod sit doctrina fidei spectans rationalia, de qua n. 2504, 2509, 2510, 2533; et a significatione ‘regis Philistaeorum’ quod sint doctrinalia, de qua n. 3365; et a significatione ‘fenestrae’ quod sit intellectuale, de qua n. 655, 658, proinde visus internus, nam hic olim significatus est per ‘fenestras’; ita ‘prospicere trans fenestram’ est percipere illa quae per visum internum apparent; haec in genere sunt cognitiones quae sunt externi hominis; rationalia, seu quod idem, apparentiae veri, hoc est, vera spiritualia ¹ , non sunt cognitiones sed in cognitionibus, sunt enim rationalis, ita interni hominis, ac internus homo est qui spectat illa quae sunt externi, ita vera in cognitionibus; nam cognitiones quia sunt naturalis hominis, sunt vasa recipientia rationalium; quod vera Divina ² influant in rationale, et per hoc in naturale, et in hoc sistantur sicut multorum imago in speculo, videatur n. 3368.

[2] Quod ‘fenestrae’ sint illa quae sunt visus interni, hoc est, intellectus, quae una voce intellectualia vocantur, constat ab illis locis Verbi quae n. 655 allata sunt, et adhuc ab his;

apud Joelem,

In urbe discurrent, in muro current, in domos ascendent, per fenestras ingredientur sicut fur, 2:9;

ibi de malis et falsis ultimorum dierum Ecclesiae; ‘in domos ascendere’ pro destruere bona quae sunt voluntatis; quod ‘domus’ sint bona quae voluntatis, videatur n. 710, 2233, 2234; et ‘ingredi per fenestras’ pro destruere vera ac eorum cognitiones quae sunt intellectus:

apud Zephaniam, Extendet Jehovah manum Suam super septentrionem, et perdet Asshurem, cubabunt in medio ejus catervae, omnis fera ejus gentis, etiam platea et anataria in malogranatis ejus pernoctabunt, vox cantabit in fenestra, siccitas in limine, quia cedrum denudavit, 2:14;

ubi de destructione veritatum fidei per ratiocinationes, quae sunt Asshur, n. 119, 1186; ‘vox cantabit in fenestra’ pro desolatione veri, ³ ita facultatis intellectualis quoad verum:

[3] in libro Judicium, Per fenestram prospexit, et exclamavit mater Siserae per cancellos, Quare tardat currus ejus venire? 5:28;

propheticum Deborae et Baraki de Ecclesiae spiritualis resuscitatione; ‘per fenestram prospicere’ pro per ratiocinia ⁴ illorum qui vera negant, et sic illa quae Ecclesiae sunt, destruunt, illa enim sunt intellectualia in opposito sensu:

apud Jeremiam,

Vae aedificanti domum suam sine justitia, et hyperoa sua sine judicio, qui dicit, Aedificabo mihi domum mensurarum, et hyperoa spatiosa, et exscindit sibi fenestras, et tabulata cedro, et pingit minio, 22:13, 14;

‘aedificare domum sine justitia et hyperoa sine judicio’ pro condere religiosum ex non bono et non vero; quod ‘justitia et judicium’ sit bonum et verum, videatur n. 2235; ‘exscindere sibi fenestras et tabulata cedro et pingere minio’ pro vera intellectualia et spiritualia falsificare. Fenestrae ⁵ Templi Hierosolymitani nec aliud repraesentarunt quam ⁶ illa quae intellectualium sunt, ita quae spiritualium; similiter ac significant fenestrae novi templi, de quibus apud Ezechiel 40:16, 22, 25, 33, 36; 41:16, 26;

nam quod novum templum, nova Hierosolyma, et ⁷ nova terra, apud Prophetam illum, non aliud sint quam regnum Domini, quisque videre potest, ⁸ ita quod illa quae memorantur de illis, sint talia quae sunt regni.

Mga talababa: