1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Mga talababa:

10551. ‘Et fuit, cum intravit Moscheh in tentorium, descendit columna nubis, et stetit ad ostium tentorii, et loquebatur cum Moscheh’: quod significet postquam Verbum evanuit ex captu eorum, densum obscurum occuparet illos ad extra, et tamen clare perciperetur ab intra, constat ex significatione ‘cum intravit Moscheh in tentorium’ quod sit postquam Verbum evanuit e captu eorum, de qua nunc supra n. 10550; ex significatione ‘columnae nubis’ quod sit densum obscurum respective ad gentem illam; per ‘nubem’ enim significatur externum Verbi, Praef. ad Gen. 18 ¹ , et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8443, 8781, et quoque obscurum Verbi illis qui non in illustratione sunt, ac densum obscurum illis qui in externo Verbi separato ab interno sunt, n. ² 6832, 8106, 8814, 8819, 9430; ex significatione ‘stare ad ostium’ quod sit ad extra, de qua ³ supra n. 10549; ex significatione ‘loqui cum Moscheh’ quod sit clare percipere ab intra; per ‘Moschen’ enim significatur Verbum in se spectatum, videatur n. 9372, et per ‘loqui’ significatur percipere, in locis citatis n. 10290; quod sit ab intra, est quia Moscheh, cum quo loquebatur ‘columna nubis’, intus in tentorio fuit.

[2] Quid sit videre ab extra, et percipere ab intra, dicendum est: qui in illustratione sunt cum legunt Verbum, illi vident illud ab intra, nam internum eorum apertum est, ac internum quando apertum, est in luce caeli; haec lux influit et illustrat, tametsi homo id nescit; quod nesciat, est causa quia lux illa influit in cognitiones quae in memoria hominis, et cognitiones illae sunt in luce naturali; et quia homo ex illis cogitat sicut ex se, non ⁴ appercipere potest influxum, sed usque ex variis indiciis scire potest quod in illustratione fuerit; at usque fallitur omnis qui credit se in illustratione esse si non amet scire verum propter verum et propter bonum vitae, ita qui non amat Divinum Verum propter vitam, quoniam vivere secundum Divina Vera ex Verbo est amare Dominum; et a Domino cum Ipse ⁵ amatur, est omnis illustratio.

[3] Qui autem non pro fine habent vitam secundum Divina Vera ex Verbo sed pro fine honorem, lucrum, ac famam, et sic Divina Vera Verbi pro mediis, illi haudquaquam in aliqua illustratione possunt esse, nam finis hic est mundanus et corporeus, et non spiritualis et caelestis; et ideo claudit internum hominem, quo clauso nulla lux e caelo influere potest et illustrare; hi si credunt se in illustratione esse cum legunt Verum, prorsus falluntur, cogitant enim non ex caelo sed ex mundo, ⁶ ita non a Domino sed a semet; et quantum a semet et a mundo, tantum ex ⁷ luce naturali separata a luce caelesti, et ⁸ lux naturalis separata ⁹ a luce caelesti est mera caligo in spiritualibus; hi si sibi persuadent vidisse aliquid ex illustratione, est fallacia, nam non aliunde percipiunt num verum sit quam ex aliis per confirmationes, quod est videre verum ab extra et non ab intra, vel ex fide persuasiva, quae qualis sit, videatur n. 9363-9369; tales possunt videre falsum ut verum, ac verum ut falsum, ut et malum ut bonum, ac bonum ut malum.

[4] Ex his constat quid sit videre Verbum ab extra ¹⁰ et percipere illud ab intra; videre illud ab extra est quod significatur per quod populus steterit ad ostium tentorii et spectaverit post Moschen, tum quod viderit columnam nubis stantem ad ostium tentorii, et incurvaverit se ad ostium tentorii; at percipere Verbum ab intra est quod significatur per quod Moscheh intraverit in tentorium, et quod columna nubis quae ad ostium tentorii, locuta sit cum Mosche.

[5] Paucis etiam dicetur quomodo influxus fit per ¹¹ quem illustratio: angeli aeque ac homines percipiunt Verbum cum legitur, sed angeli spiritualiter, homines autem naturaliter; homo cui internum apertum est etiam percipit Verbum spiritualiter, sed hoc nescit ille cum in mundo vivit quia spiritualis ejus cogitatio influit in naturalem in externo homine, et ibi se sistit videndam; verum usque interior illa cogitatio est quae illustrat, et per quam fit influxus a Domino; quidam eruditi per intuitionem in sua cogitata, et per reflexiones tunc, ¹² etiam observaverunt quod detur apud hominem cogitatio interior quae non apparet, quare ejus ideas vocaverunt immateriales et intellectuales quas distinxerunt ab ideis cogitationis exterioris quae apparent, quas vocaverunt naturales et materiales; sed nesciverunt quod interioris cogitationis ideae sint spirituales, et quod illae cum defluunt, vertantur in naturales, et quod appareant ¹³ sub alia specie, ¹⁴ et sub alio habitu; ex his aliquatenus constare potest quomodo fit influxus per quem illustratio.

Mga talababa:

7102. ‘Ne forte incidat in nos peste et gladio’: quod significet ad evitandum damnationem mali et falsi, constat ex significatione ‘ne forte incidat’ quod sit ne incurrant, nempe in damnationem ¹ ; ex significatione ‘pestis’ quod sit damnatio mali, de qua sequitur; et ex significatione ‘gladii’ quod sit vastatio veri, tum punitio falsi, de qua n. 2799, ita quoque damnatio, nam punitio falsi, devastato vero, est damnatio.

[2] In Verbo quattuor genera vastationum et punitionum memorantur, nempe gladius, fames, fera mala, ac pestis; et per ‘gladium’ significatur vastatio veri, et punitio falsi; per ‘famem’ vastatio boni et punitio mali; per ‘feram malam’ punitio mali ex falso; ² per ‘pestem’ punitio mali quod non ex falso sed ex malo; et quia significatur punitio, etiam significatur damnatio, nam haec est punitio illorum qui in malo perseverant: de quattuor his ³ punitionum generibus ita apud Ezechielem,

Quando quattuor judicia mea mala, gladium, et famem, et feram malam, et pestem, misero super Hierosolymam, ad exscindendum ex ea hominem et bestiam, 14:21:

apud eundem,

Mittam super vos famem, et feram malam, ⁴ et orbam faciam te, et pestis et sanguis transibit per te, imprimis gladium adducam super te, 5:17:

[3] quod per ‘pestem’ significetur punitio mali, et ejus damnatio, patet a sequentibus his locis:

apud Ezechielem,

Qui in vastitatibus gladio morientur, et qui super faciebus agri, ferae dabo illum ad devorandum illum, et qui in munitionibus et cavernis, peste morientur, 33:27;

‘in vastitatibus gladio mori’ pro esse in vastatione veri et inde in damnatione falsi; ‘qui super faciebus agri ferae dari ad devorandum’ pro damnatione illorum qui in malo ex falso sunt; ‘qui in munitionibus et cavernis peste mori’ pro damnatione mali quod per falsum ⁵ se munit:

apud eundem,

[4] Gladius foris, et pestis atque fames intus; qui in agro gladio morietur, qui vero in urbe, illum fames et pestis comedent, 7:15;

‘gladius’ pro vastatione veri et damnatione falsi; ‘fames et pestis’ pro vastatione boni et damnatione mali; gladius dicitur ‘foris’ ac fames et pestis ‘intus’ quia vastatio veri est extra ⁶ , vastatio autem boni intra ⁷ ; at cum vivitur secundum falsum, damnatio significatur per ‘qui in agro gladio morietur’, ⁸ et cum vivitur in malo quod ⁹ defenditur per falsum, damnatio significatur per ‘qui in urbe illum fames et pestis comedent’:

[5] in Levitico,

Adducam super vos gladium ulciscentem ultionem foederis; ubi si congregemini in urbes vestras, mittam pestem in medium vestri, et tradam vos in manum hostis; dum fracturus sum vobis baculum panis ¹⁰ , 26:25, 26;

hic similiter ‘gladius’ pro vastatione veri et damnatione falsi; ‘pestis’ pro damnatione mali; vastatio boni quae significatur per ‘famem’ describitur per quod fracturus sit illis baculum panis ¹¹ ; per ‘urbes’ in quas congregarentur, pariter ut supra, significantur falsa per quae defendunt mala; quod ‘urbes’ sint vera, ita in opposito sensu falsa, videatur n. 402, 2268, 2712, 2943, 3216, 4492, 4493,

[6] apud Ezechielem,

Ideo quod sanctuarium Meum ¹² polluisti omnibus abominationibus tuis, tertia tui pars peste morientur, et [fame] consumentur in medio tui; deinde tertia gladio cadent circa te; tertiam tandem in omnem ventum dispergam, ita ut gladium evaginem post eos, 5:[11, ] 12; ‘fames’ pro damnatione mali, ‘gladius’ pro damnatione falsi; ‘dispergere in omnem ventum’ et ‘gladium evaginare post illos’ pro dissipare vera, et ¹³ falsa arripere:

[7] apud Jeremiam,

Si obtulerint holocaustum aut minham, Ego non approbans ea, sed gladio, fame, et peste Ego consumam eos, 14:12:

apud eundem,

Percutiam habitatores urbis hujus, et hominem et bestiam; peste magna morientur; postea dabo Zedekiam regem Jehudae, et servos ejus, et populum, et residuos in urbe hac a peste, et a gladio, et a fame, in manum Nebuchadnezaris; qui manserit in urbe hac morietur gladio, et fame, et peste; qui vero exiverit, et ¹⁴ desciverit ad Chaldaeos obsidentes vos, vivet, et fiet illi anima ejus in spolium, 21:6, 7, 9:

apud eundem,

Mittam in eos gladium, famem, et pestem, donec consumuntur a super terra, 24:10;

ibi quoque per ‘gladium’ significatur vastatio veri, per ‘famem’ vastatio boni, per ‘pestem’ damnatio: ¹⁵ praeter per ‘gladium’, ‘famem’, et ‘pestem’ in sequentibus locis, Jer. 27:8 ¹⁶ , 29:17, 18, 32:24, 36, 34:17, 38:2, 42:17, 22, 44:13; ¹⁷ Ezech. 12:16.

[8] Quia tria illa ordine suo sequuntur, idcirco illa tria proposita fuerunt Davidi a Gade Propheta, nempe, Si venirent septem anni famis; si tribus mensibus fugeret coram hostibus; ¹⁸ et si tres dies pestis in terra, 2 Sam. 24:13;

‘fugere coram hostibus’ pro gladio:

apud Amos, Misi in vos pestem in via Aegypti, occidi gladio juvenes vestros, cum captivitate equorum vestrorum, 4:10;

‘pestis in via Aegypti’ ¹⁹ pro vastatione boni per falsa, quae sunt ‘via Aegypti’; ‘occidi gladio juvenes cum captivitate equorum’ pro vastatione veri, per ‘juvenes’ significantur vera, et per ‘equos’ intellectualia, 9 n. 2761, 2762, 3217, 5321, 6534:

apud Ezechielem,

Pestis et sanguis transibit per te, 5:17:

apud eundem,

Mittam in eam pestem et sanguinem in plateis ejus, 28:23;

ibi pestis pro adulterato bono, et ‘sanguis’ pro falsificato vero; quod 10 ‘sanguis’ sit falsificatum verum, videatur n. 4735, ²⁰ 6978:

apud Davidem,

Non timebis tibi a pavore noctis, a telo volat interdiu, a peste quae in caligine serpit, a morte vastat in meridie, Ps. 91:5, 6;

‘pavor noctis’ pro falso quod in occulto est; ‘telum volat interdiu’ pro falso quod in aperto; ‘pestis quae in caligine serpit’ pro malo quod in occulto; ‘mors vastat in meridie’ pro malo quod in aperto; quod pestis sit malum et damnatio mali, patet ex eo quod dicitur ‘mors’, quae distinguitur ibi solum a ‘peste’, per quod dicatur de ‘morte quod vastet in meridie’ et de ‘peste quod in caligine serpat’:

apud eundem,

Direxit viam irae suae; non prohibuit a morte animam illorum, et vitam illorum pesti conclusit, Ps. 78:50;

ibi de Aegyptiis; ‘pestis’ pro omni genere ²¹ mali et ejus damnatione.

Mga talababa: