0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

2900. Quod Verbum Novi Testamenti quod apud Evangelistas, attinet, quia Dominus ex ipso Divino locutus est, ideo quoque singula quae locutus, repraesentativa et significativa Divinorum, ita caelestium regni et Ecclesiae Ipsius, fuerunt, ut pluries in praecedentibus ostensum.

1664. Quod ‘bella’ hic nihil aliud significent in sensu interno quam pugnas spirituales seu tentationes, prius in praemissis dictum; per bella in Verbo, imprimis apud Prophetas nec aliud significatur; bella humana non possunt esse quicquam in Verbi internis, nam talia non sunt spiritualia et caelestia quae unice sunt Verbi: quod per ‘bella’ in Verbo significentur pugnae cum diabolo, seu quod idem, cum inferno, constare potest ab his locis, praeter a multis alis;

apud Johannem, Sunt spiritus daemonum, facientes signa ad exeundum ad reges terrae et orbis terrarum totius, ad congregandum illos in bellum diei illius magni Dei Omnipotentis, Apoc. 16:14;

ubi quisque videre potest quod non bellum aliud die magno Dei Omnipotentis significetur:

[2] apud eundem,

Bestia, quae ascendit ex abysso, faciet bellum, Apoc. 11:7;

ubi ‘abyssus’ est infernum:

apud eundem,

Iratus draco contra mulierem, et abivit ut faceret bellum cum reliquis seminis ejus, qui tenebant mandata Dei, et habent testimonium Jesu Christi, Apoc. 12:17;

Datum ei est facere bellum cum sanctis, Apoc. 13:7;

quae ‘bella’ omnia sunt pugnae quales tentationum. ‘Bella regum meridiei et septentrionis’, et cetera apud Dan. viii et xi, tum quae de Michaele, Dan. 10:13, 21; 12:1; Apoc. 12:7, nec alia sunt:

[3] quod bella non aliud significent, ex ceteris Prophetis quoque constat, ut apud Ezechielem,

Non ascendistis in rupturas, et sepivistis sepem pro domo Israelis, ad standum in bello in die Jehovae, 13:5;

ubi de prophetis:

apud Esaiam,

Contundent gladios in ligones, et hastas suas in falces, non tollet gens contra gentem gladium, et non discent amplius bellum, 2:4;

ubi manifeste quod alia bella non significentur, consequenter quod per instrumenta belli, ut per ‘gladios, hastas, clypeos’ et plura, nihil aliud in Verbo quam quae sunt talium bellorum:

[4] apud eundem,

Obviam sitienti afferte aquas, habitatores terrae Tema, cum pane ejus praevenite vagantem, nam coram gladiis vagabuntur, coram gladio extenso, et coram arcu extento, et coram gravitate belli, 21:14, 15:

apud Jeremiam,

Ad filiam Zionis venient pastores, et greges eorum, figent ad illam tentoria circumcirca, depascent quisque spatium suum; sacrate contra illam bellum, surgite et ascendamus in meridie, 6:3-5;

ubi non aliud bellum, quia contra ‘filiam Zionis’, hoc est, Ecclesiam:

[5] apud eundem,

Quomodo non relicta est urbs laudis, urbs gaudii mei, ideo cadent juvenes ejus in plateis ejus, et omnes viri belli exscindentur in die illo, 49:25, 26;

‘urbs laudis et gaudii’ pro illis quae Ecclesiae: ‘viri belli’ pro illis qui pugnant:

[6] apud Hoscheam,

Feriam illis foedus in die illo cum fera agri, et cum ave caelorum, et reptili humi, et arcum, et gladium, et bellum frangam de terra, et cubare faciam illos confidenter, 2:18;

ubi similiter sicut ‘bellum’ pro pugnis, ‘arma belli varia’ pro illis quae sunt pugnae spiritualis, quae ‘franguntur’ cum homo cupiditatibus et falsitatibus cessantibus in tranquillitatem pacis venit:

[7] apud Davidem,

Videte opera Jehovae, Qui ponit solitudines in terra, cessare faciens bella usque ad extremitatem terrae, arcum frangit, et amputat hastam, currus comburit igne, Ps. 44:9, 10 [KJV Ps. 44:8, 9];

similiter:

apud eundem,

Est in Shalem habitaculum Dei, et habitatio Ipsius in Zione; ibi fregit jacula ignita arcus, scutum, et gladium, et bellum, Ps. 76:3, 4 [KJV Ps. 76:2, 3].

Quia ‘sacerdotes’ repraesentabant Dominum, Qui solus pugnat pro homine, ‘munus illorum appellatur militia’, Num. 4:23, 35, 39, 43, 47.

[8] Quod solus Jehovah, hoc est, Dominus pugnet et vincat diabolum apud hominem cum in pugnis tentationum est, tametsi non ita apparet homini, veritas constans est; nam ne quidem minimum a malis spiritibus inferri potest homini quod non ex permissione, et ne hilum averti per angelos nisi ex Domino; sic ut Dominus solus sit Qui sustinet omnem pugnam et vincit, quod etiam passim repraesentatum est per bella quae filii Israelis gesserunt contra gentes; quod solus, dictum quoque, apud Mosen,

Jehovah Deus vester ambulans ante vos, Ipse pugnabit vobis, Deut. 1:30:

apud eundem,

Jehovah Deus vester, ambulans vobiscum, ad pugnandum vobis cum hostibus vestris ad salvandum vos, Deut. 20:4;

tum apud Josuam, ut 23:3, 5.

[9] Bella enim ibi quae fiebant contra incolas idololatras terrae Canaanis, omnia repraesentabant pugnas Domini cum inferno, tum inde Ecclesiae Ipsius, et hominum Ecclesiae; secundum haec quoque apud Esaiam,

Quemadmodum rugit leo, et juvenis leo, super rapina sua, cum accurrit contra illum plenitudo pastorum, a voce quorum non consternatur, et a tumultu eorum non affligitur; ita descendet Jehovah Zebaoth ad militandum super monte Zionis, et super colle ejus, 31:4;

[10] quare etiam Jehovah seu Dominus ‘Vir belli’ dictus, ut apud Mosen,

Jehovah Vir belli, Jehovah nomen Ipsius, Exod. 15:3:

apud Esaiam,

Jehovah sicut Heros exibit, sicut Vir bellorum suscitabit zelum, vociferabitur, etiam clamabit, super hostes Suos praevalebit, 42:13;

inde quoque est, quod multa quae sunt belli, tribuantur Domino, ut hic ‘vociferari et clamare’:

[11] etiam spiritus et angeli ut viri belli apparent cum fit repraesentatio, ut apud Josuam, Josua sustulit oculos suos, et vidit, et ecce vir stans e regione illius, et gladius illius evaginatus in manu illius, ... dixit ad Josuam, Ego Princeps exercitus Jehovae, et cecidit Josua super facies suas ad terram, 5:13, 14;

haec ita visa quia repraesentativa; quare etiam in Jacobi posteri bella sua vocabant Bella Jehovae:

[12] similiter in Antiquis Ecclesiis, apud quos Libri, qui quoque appellati Bella Jehovae, ut constat apud Mosen,

Dicitur in libro Bellorum Jehovae, Num. 21:14, 15;

quae nec dissimiliter scripta ac sunt bella de quibus in hoc capite, sed significata bella Ecclesiae: talis mos scribendi fuit illis temporibus familiaris, nam tunc interiores homines fuerunt, et sublimiora cogitabant.