Här är vi på 2000-talet. Vi vet att universum är en enorm plats. Vi spricker bara av vetenskaplig kunskap. Men hur har vi det med de ännu större idéerna? Våra mänskliga samhällen verkar radera dem eller ignorera dem - kanske tror vi att vi är för upptagna för dem.

Här på webbplatsen New Christian Bible Study, kommer vi att utveckla trenden. Vi vill utforska de stora idéerna som ger oss en ram för att leva bättre liv. Här är en början på en lista med stora idéer ur ett nytt kristen perspektiv. För varje idé finns det en fotnot som listar några referenser i Swedenborgs teologiska verk:

1. Gud existerar. Bara en Gud, som skapade och upprätthåller hela universumet i alla dess dimensioner, andliga och fysiska. ¹

2. Guds väsen är kärleken själv. Det är kraften som driver allt. ²

3. Guds väsen blir till, det vill säga att den existerar, i och genom skapelsen. ³

4. Det finns nivåer eller grader av skapelse - allt från andliga som vi inte kan upptäcka med våra fysiska sinnen eller sensorer, till nivån i det fysiska universum där det mesta av vår medvetenhet är när vi lever här. ⁴

5. Det skapade universum härstammar från Gud, och det upprätthålls av Gud, men på ett viktigt sätt är det separerat från Gud. Han vill att det ska vara separat så att friheten kan existera. ⁵

6. Gud fungerar från kärlek genom visdom - villiga goda saker och förståelse för hur de ska åstadkommas. ⁶

7. Den fysiska skapelsenivån finns för att ge människor en möjlighet att välja i frihet, med rationalitet, oavsett om man erkänner eller samarbetar med Gud eller inte. ⁷

8. Gud ger alla människor överallt, oavsett religion, frihet att välja att leva ett kärleksliv till Gud och till grannen. ⁸

9. Gud älskar alla. Han vet att sann lycka bara kommer när vi är osjälviska; när vi verkligen motiveras av en kärlek till Herren som är grundad i en kärlek till grannen. Han strävar efter att leda alla, men kommer inte att tvinga oss att följa mot vår vilja. ⁹

10. Gud dömer oss inte. Han berättar vad som är bra och vad som är ont, och flyter in i våra sinnen för att leda oss mot det goda. Men vi är fria att avvisa hans ledande och istället välja att älska oss själva mest. Dag för dag skapar vi vanor av generositet eller själviskhet och lever ut ett liv i enlighet med dessa vanor. Dessa vanor blir de verkliga "oss", vår härskande kärlek. ¹⁰

11. Våra fysiska kroppar dör så småningom, men den andliga delen av våra sinnen fortsätter. Det har redan fungerat på ett spirituellt plan, men vår medvetenhet förändras - så att vi blir fullt medvetna om den andliga verkligheten. ¹¹

Mga talababa:

328. These items need now to be presented in their sequence.

(a) Every religion eventually wanes and comes to completion. There have been several churches on our planet, one after the other, since wherever the human race exists there is a church. As already noted, heaven, which is the ultimate goal of creation, comes from the human race, and no one can get to heaven without the two universal principles of the church, belief in God and leading a good life (see 326 above). It follows that there have been churches on our planet from the earliest times all the way to the present day.

These churches are described in the Word, though only for the Israelite and Jewish church are we given historical accounts. There were several churches before them, but these are described only by the names of some people and nations and a few facts about them.

[2] The earliest church, the very first, is described by Adam and his wife Eve. The next church, called the early church, is described by Noah, his three sons, and their descendants. This was extensive, and spread through most of the nations of the Near East: the land of Canaan on both sides of the Jordan; Syria; Assyria and Chaldea; Mesopotamia; Egypt; Arabia; and Tyre and Sidon. They had an early Word that is discussed in Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 101-103. The existence of the church in these kingdoms is witnessed by various statements about them in the prophetical books of the Word.

This church changed significantly with Eber, though, who marks the beginning of the Hebrew church. This was the point at which sacrificial worship was established. From the Hebrew church, the Israelite and Jewish church was born, formally established for the sake of the Word that would be authored in it.

[3] These four churches are meant by the statue that Nebuchadnezzar saw in his dream, with its head of pure gold, its chest and arms of silver, its belly and thighs of brass, and its legs and feet of iron and clay (see Daniel 2:32-33). This is exactly what is meant by the Golden, Silver, Bronze, and Iron Ages mentioned by ancient authors. It is well known that the Christian church followed after the Jewish church.

We can also see from the Word that each of these churches declined to its close, called a "consummation," with the passage of time. The consummation of the earliest church, brought about by eating from the tree of knowledge (meaning pride in our own intelligence) is described by the Flood [Genesis 3:6; ].

[4] The consummation of the early church is described by the destruction of the nations mentioned in the historical and prophetic books of the Word, and especially by the Israelites' expulsion of the inhabitants of the land of Canaan. The consummation of the Israelite and Jewish church is meant by the destruction of the temple in Jerusalem, by the carrying off of the people of Israel into permanent captivity and of the nation of Judah into Babylon, and ultimately by the second destruction of the temple and Jerusalem and the scattering of the people. This consummation is foretold in many passages in the prophets, and in Daniel 9:24-27.

The Lord describes the eventual total destruction of the Christian church in Matthew 24 Mark 13 and Luke 21 but the consummation itself is found in the Book of Revelation.

This shows that with the passage of time the church wanes and reaches its consummation, as does its religion as well.

[5] (b) Every religion wanes and comes to completion by inverting the image of God within us. We know that we were created in the image of God and after the likeness of God (Genesis 1:26), but what is this image and what is this likeness of God? Only God is love and wisdom. We are created to be recipients of both, so that our volition may be a recipient of divine love and our discernment a recipient of divine wisdom.

I have already explained [324] that we have these two recipient vessels in us from birth, that they are what make us human, and that they are formed within us in the womb. Our being images of God is our being open to divine wisdom, and our being likenesses of God is our being open to divine love. This means that the vessel we call "discernment" is the image of God and the vessel we call "volition" is the likeness of God. This then means that since we have been created and formed to be vessels, it follows that we have been created and formed to have our volition accept love from God and our discernment accept wisdom from God. We do in fact accept them when we believe in God and live by his commandments. We do this to a lesser or greater extent, though, depending on what we know about God and his commandments from our religion. Specifically, our acceptance depends on what truths we know, since truths are what tell us what God is and how we are to acknowledge him, what his commandments are and how we are to live by them.

[6] God's image and likeness in us have not been actually destroyed, but they have been virtually destroyed. They are still there, innate within those two abilities called freedom and rationality that I have already said so much about. They become virtually destroyed when we make the vessel of divine love--our volition--a vessel for self-love and make the vessel of divine wisdom--our discernment--a vessel for our own intelligence. By so doing we invert the image and likeness of God. We turn the vessels away from God and toward ourselves. This is why they are closed on top and open on the bottom, or closed in front and open behind, even though they were created open in front and closed behind. Once they are opened and closed in this inverted fashion, then the vessel of love, our volition, is open to an inflow from hell or from our own sense of self-importance, as is the vessel of wisdom, our discernment. This has led to the birth in our churches of the worship of particular people in place of the worship of God, and a worship based on teachings of falsity rather than on teachings of truth, the latter from our own intelligence and the former from our love for ourselves.

We can see from this that in the course of time a religion will wane and come to its conclusion by inverting the image of God within us.

[7] (c) This happens because of the constant increase of hereditary evil from generation to generation. I have already stated and explained [277] that we do not inherit evil from Adam and his wife Eve because they ate from the tree of knowledge; instead evil is gradually handed down and transplanted from parents to children, and so by constant increase gets worse with each generation. When this cumulative evil becomes strong enough among the majority, it spreads evil to even more people by its own momentum, since in every evil there is a compulsion to mislead, in some cases blazing with a rage against everything good, and so there is a consequent infectious evil. When this gets control of the leaders, managers, and chief representatives in the church, its religion is corrupted. Its means of healing, its truths, become defiled by distortions. This leads to an ongoing destruction of what is good and an abandonment of truth in the church until finally it is brought to its close.

[8] (d) The Lord still provides that everyone can be saved. The Lord provides that there will be some religion everywhere, and that in every religion there will be the two elements essential to salvation: belief in God, and not doing evil because it is against God. The other matters of intellect and thought, what we call the elements of faith, are offered to different people according to the way they live, since they are optional elements as far as living is concerned. If they are put first, we still do not receive life until we live them.

The Lord also provides that everyone who has led a good life and has believed in God will be taught by angels after death. Then people who have been devoted to the two essential principles of religion in the world accept the truths of the church as they are presented in the Word and recognize the Lord as God of heaven and of the church. They accept this more readily than Christians who have brought with them from the world a concept of the Lord's human nature as separated from his divine nature. The Lord has also provided that all the people who die in early childhood are saved, no matter where they were born.

[9] We are all given the means of amending our lives after death, if we can. The Lord teaches and leads us through angels, and since by then we know that we are living after death and that heaven and hell are real, we accept truths at first. However, if we have not believed in God and abstained from evils as sins in the world, before long we develop a distaste for truths and back away. If we have professed these principles orally but not at heart, we are like the foolish young women who had lamps but no oil. They begged others for oil and went off to buy some, but still they were not admitted to the wedding [Matthew 25:1-13]. The lamps mean the truths that our faith discloses and the oil means the good effects of our caring.

This shows that under divine providence everyone can be saved, and that it is our own fault if we are not saved.

[10] (e) He also provides that a new church will take the place of the one that has been razed. This has been going on from the earliest times: once a church has been razed, a new one succeeds the former one. The early church followed the earliest church, the Israelite or Jewish church followed the early one, and after that came the Christian church. After it there is going to be still another new church, the one foretold in the Book of Revelation. That is the meaning of the New Jerusalem coming down from heaven [Revelation 21:2, 10].

For the reason the Lord provides a new church to take the place of an earlier one that has been razed, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 104-113.

2447. Att orden ’från Jehovah ut ur himlen’ står för att det är enligt ordningens lagar vad avser det sanna, eftersom dessa skiljer sig från det goda, kan man endast inse av den invärtes meningen genom vilken uppenbaras hur det förhåller sig med bestraffningarna och fördömelserna, att Jehovah eller Herren ingalunda är upphovet till dessa, utan människan själv, den onda anden och djävulen. Och det är så enligt ordningens lagar vad avser det sanna, eftersom de skiljer sig ifrån det goda.

[2] All ordning har sin begynnelse i Jehovah, det vill säga i Herren. Enligt denna ordning styrs varje det minsta av Honom. Men det föreligger en stor variation i Hans styre i den meningen att det kan utövas enligt Hans Vilja, enligt Hans Välbehag, enligt Hans Samtycke och enligt Hans Tillåtelse. Det som sker enligt Hans vilja och välbehag sker enligt lagarna för ordningen med hänsyn till det goda, vilket också är fallet beträffande åtskilligt som sker enligt Hans samtycke och likaledes i någon mån beträffande det som sker enligt Hans tillåtelse. Men när människan skiljer sig från det goda, då underkastar hon sig de ordningslagar som hör till det sanna som skilts från det goda och som är sådana att de fördömer. Ty all sanning fördömer människan och kastar henne ned i helvetet, men i kraft av det goda, det vill säga av barmhärtighet, frälser Herren människan och lyfter henne upp till himlen. Av det här anförda framgår alldeles tydligt att det är människan själv som fördömer sig.

[3] Allt det som är resultat av tillåtelse är för det mesta av detta slag – till exempel, förutom otaligt annat, att den ene djävulen straffar och plågar den andre. Detta är enligt ordningens lagar vad avser det sanna som skilts från det goda, ty det finns inte något annat sätt på vilket sådana djävlar kan hållas under kontroll och hindras från att rusa på alla goda och uppriktiga och så fördärva dem för evigt. Att förebygga sådana angrepp från deras sida är det goda som Herren avser. Det är likadant som med en kärleksfull, mild och livserfaren regent på jorden, som inte åsyftar och gör annat än det som är gott. Om han inte fördrog att onda och brottsliga individer straffades enligt landets14 lagar – fastän han själv inte straffar någon, utan fastmer sörjer över att dessa människor är sådana att deras ondska måste straffa dem – då skulle han lämna själva sitt rike till rov åt dessa individer. Och detta vore ett uttryck för fullständig brist på kärleksfullhet och mildhet.

[4] Av allt vad här nu har anförts står det fullt klart att Jehovah aldrig har låtit det regna svavel och eld, det vill säga fördömt någon till helvetet, utan att det är de själva – vilka var i det onda och i det falska därifrån – som har gjort så genom att skilja sig från det goda och därigenom underställa sig ordningslagar, som grundar sig enbart på det sanna. Av detta följer nu att sådan är den invärtes meningen i dessa ord.

[5] Att i Ordet Jehovah eller Herren tillskrivs det onda, liksom bestraffningen, förbannelsen, fördömelsen och mycket annat dylikt, såsom nu här, att Han lät regna svavel och eld, framgår hos Hesekiel:

Jag skall gå tillrätta med honom genom pest och blod. Eld och svavel skall Jag låta regna över honom. 38:22.

Hos Jesaja:

Och Jehovahs andedräkt är lik en brinnande svavelström. 30:33.

Hos David:

Jehovah skall låta regna över de onda snaror, eld och svavel. Psaltaren 11:6.

Hos samme författare:

Rök kom ut ur Hans näsborrar, och eld ut ur Hans mun förtärde. Eldsglöd flammade från Honom. Psaltaren 18:9-10.

Hos Jeremia:

För att inte Min vrede skall bryta fram som en eld och brinna, så att ingen kan släcka den. Jeremia 21:12.

Hos Mose:

Eld har flammat upp i Min vrede, och skall brinna ända ned till det nedersta helvetet. 5 Mosebok 32:22.

Liknande förekommer på många andra ställen utöver dessa. Varför, som redan sagts, i Ordet sådant tillskrivs Jehovah eller Herren har förklarats i del 1, i nr 223, 245, 589, 592, 696, 735, 1093, 1683, 1874. Ty så långt ifrån att sådant kommer ifrån Herren, så avlägset är det goda från det onda, eller himlen från helvetet, eller det Gudomliga från det djävulska. Det är det onda, helvetet, och djävulen som gör detta, men aldrig Herren, som är själva barmhärtigheten och själva det goda. Då det nu emellertid tycks som om detta kommer från Honom, av skäl som har angivits i just citerade ställen, så tillskrivs därför detta Honom.

[6] Av orden i denna vers ’att Jehovah lät det regna från Jehovah ut ur himlen’ ser det i bokstavsmeningen ut som om De vore två – en på jorden och en i himlen. Men i den invärtes meningen får vi lära oss, hur detta skall förstås, nämligen som följer. Med Jehovah, som först nämns, menas Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående, något som i detta kapitel betecknas med ’de två männen’, medan med Jehovah, som nämns därefter menas själva det Gudomliga, som kallas Fadern, varom talas i föregående kapitel. Den invärtes meningen lär också att denna Trefald existerar i Herren, såsom Han Själv säger hos Johannes:

Den som har sett Mig har sett Fadern. Tro Mig att Jag är i Fadern och Fadern i Mig. Johan 14:9–11.

Och med syftning på det Heliga utgåendet säger Han i samma evangelium:

Hjälparen skall inte tala av Sig Själv, utan det är av Mig Han tar emot det som Han skall låta er veta. Johan 16:13–15.

Alltså finns det endast en Jehovah, även om två nämns här. Två nämns därför att alla ordningens lagar har sin upprinnelse i själva det Gudomliga, Herrens Gudomliga Mänskliga och i Herrens Heliga utgående.