Den Helige Andes natur är ett ämne där det finns en markant skillnad mellan vanlig kristen teologi och det nya kristna perspektivet. Den "officiella" dogmen för de flesta kristna undervisningar är att den Helige Ande är en av de tre personer som utgör en Gud, i rollen att nå ut till människor med Guds kraft för att få dem till en önskan om rättfärdighet. Han uppfattas vara på väg från de andra två: Gud Fadern och Jesus Sonen.
Den gamla formuleringen var resultatet av tre århundraden av debatt bland tidiga kristna, eftersom de försökte förstå Guds natur. Vid den tiden fanns det en betydande minoritet som förkastade synen Gud-i-tre personer, men - majoriteten vann, vid rådet i Nicea, år 325 e.Kr.
Den nya kristna undervisningen är mer besläktad med några av de gamla minoritetssynpunkter. Den betraktar den Helige Ande som en kraft eller aktivitet som kommer från Gud - inte en separat varelse. Detta överensstämmer med vår vardagliga förståelse av "ande" som en projicering av någons personlighet. Det står också för att uttrycket "den Helige Ande" inte förekommer i Gamla testamentet, som istället använder fraser som "Guds ande", "Jehovas ande" och "Herrens ande", där idé om ande som är nära kopplad till Guds person.
I skrifterna beskrivs Fadern, Son och den Helige Ande som tre attribut för en person: själen, kroppen och andan hos den ena Gud. De säger också att uttrycket "Helig Ande" uppstår i Nya testamentet eftersom det är kopplat till Herrens framkomst i Jesu fysiska kropp, och på grund av det sättet som advent ändrade sättet att vi kan lära oss Herrens sanning och bli goda människor .
Enligt skrifterna var kyrkorna som kom före tillkomsten "representativa". Folket i dem (i bäst av dessa kyrkor, i alla fall) visste att Herren hade skapat världen, och att världen således var en bild av Herren, och de hade förmågan att titta på den skapade världen och förstå dess andliga meddelanden; de kunde titta på världen och förstå Herren. Och de gjorde det utan att försöka och med stort djup, precis som vi kan läsa en bok när det vi faktiskt ser är ett gäng svarta krusningar på ett vitt pappersark.
Denna förmåga tvinnades så småningom till avgudsdyrkan och magi, emellertid när människor gick in i det onda. Herren använde Israels barn för att bevara symboliska former för tillbedjan, men till och med de visste inte den djupare betydelsen av ritualerna de följde. Med världen därigenom berörd av verklig förståelse tog Herren på sig en mänsklig kropp så att han kunde erbjuda människor nya idéer direkt. Det är därför skrifterna säger att han representerar gudomlig sanning ("Ordet blev kött", som det sägs i Johannes 1:14).
Den Helige Ande i hjärtat representerar också gudomlig sanning, sanningen som Herren erbjuder genom sin tjänst i världen och dess uppteckning i Nya testamentet. Termen "den Helige Ande" används också i en mer allmän mening för att betyda den gudomliga aktiviteten och den gudomliga effekten, som fungerar genom sanna läror för att påverka våra liv.
En sådan direkt koppling mellan Herren och oss var inte något som kunde komma genom representanter; det måste komma från Herren som en man som gick på jorden under sitt fysiska liv eller - i modern tid - genom den bild vi har av honom som en man i hans fysiska liv. Det är därför människor inte fick den Helige Ande innan Herrens ankomst.
Men vad vi nu har är en fullständig idé om Herren, med Gud Fadern som representerar hans själ, Sonen som representerar sin kropp och den Helige Ande som representerar hans handlingar och hans inverkan på människor.
(Referenser: Läran om Herren 58; Sanna kristna religionen 138, 139, 140, 142, 153, 158, 163, 164, 166, 167, 168, 170, 172)
