Kapitel 12.
Sabbatens herre
1. Vid den tiden gick Jesus på sabbaten genom säden; och hans lärjungar var hungriga och började plocka ax [av säden] och äta.
2. Fariséerna såg och sade till honom: "Se, dina lärjungar gör det som det inte är tillåtet att göra på sabbaten."
3. Men han sade till dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han var hungrig, och de som var med honom?
4. 4. Hur han gick in i Guds hus och åt det bröd som stod framdukat, vilket det inte var tillåtet för honom och inte heller för dem som var med honom att äta, utom för prästerna ensamma?
5. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna på sabbaten i templet profanerar och är oskyldiga?
6. Och jag säger er att en större än templet finns här.
7. Men om ni hade vetat vad [detta] är - jag vill ha barmhärtighet och inte offer - skulle ni inte ha dömt den ostrafflige.
8. Ty Människosonen är Herre även över sabbaten."
9. Och han gick vidare därifrån och kom in i deras synagoga.
10. Och se, där var en man som hade en uttorkad hand, och de frågade honom och sade: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" - för att de skulle kunna anklaga honom.
11. Och han sade till dem: "Vilken man bland er har ett får, och om det faller i en grop på sabbaten, så [tar] han inte tag i det och lyfter upp [det]?
12. Hur mycket mer värdefull är då inte en människa än ett får? Det är alltså tillåtet att på sabbaten göra bra saker."
13. Sedan säger han till mannen: "Sträck ut din hand." Och han sträckte ut [den], och den blev återställd, väl som den andra.
14. Och fariséerna fattade beslut mot honom när de gick ut för att förgöra honom.
15. Men Jesus visste det och drog sig tillbaka därifrån; och många skaror följde honom, och han botade dem alla;
16. Och han förmanade dem att de inte skulle göra honom uppenbar,
17. 17. för att det skulle fullbordas vad profeten Jesaja hade sagt,
18. "Se, min tjänare, som jag har tagit till mig, min älskade, i vilken min själ har behag; jag skall lägga min ande i honom, och han skall förkunna dom över hedningarna.
19. Han skall inte kämpa eller ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna.
20. Ett krossat vassrör skall han inte bryta, och glödande lin skall han inte släcka, förrän han har lagt ut domen till seger.
21. På hans namn skall hedningarna hoppas."
22. Då fördes en demonbesatt till honom, blind och stum, och han botade honom, så att den blinde och stumme både talade och såg.
23. Och alla folkmassorna häpnade och sade: "Är inte denne Davids son?"
24. Men fariséerna hörde och sade: "Denne driver inte ut demoner utom genom Beelzebub, demonernas härskare."
25. Men Jesus, som kände till deras tankar, sade till dem: "Varje rike som är splittrat mot sig självt kommer till ödeläggelse, och varje stad eller hus som är splittrat mot sig självt kan inte bestå.
26. Och om Satan har drivit ut Satan, så är han splittrad mot sig själv; hur skall då hans rike kunna bestå?
27. Och om jag driver ut demoner genom Beelzebub, genom vem driver då era söner ut dem? Därför skall de vara era domare.
28. Men om jag driver ut demoner i Guds ande, då har sannerligen Guds rike kommit över er."
När Jesus i det föregående avsnittet sade: "Kom till mig alla ni som arbetar och är tungt belastade, så ska jag ge er vila", ställde han sig i linje med den som skapade sabbaten - vilodagen. Det är därför lämpligt att nästa avsnitt börjar på sabbatsdagen. "Vid den tiden gick Jesus genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började plocka ax och äta" (12:1). När de religiösa ledarna får reda på detta blir de upprörda och säger genast till Jesus att hans lärjungar bryter mot sabbatslagen: "Titta", säger de, "dina lärjungar gör det som det inte är tillåtet att göra på sabbaten!". (12:2).
Det är sant att sabbatsbudet, som det står i de hebreiska skrifterna, förbjuder allt arbete på sabbaten. Som det står skrivet: "Kom ihåg sabbatsdagen och håll den helig. Sex dagar skall du arbeta och göra allt ditt arbete, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. På den skall du inte göra något arbete" (2 Mosebok 20:8-10).
De hebreiska skrifterna är tydliga när det gäller vikten av att hålla sabbaten, och straffet för att bryta mot detta bud är tydligt angivet. Enligt Andra Moseboken: "Den sjunde dagen skall vara en helig dag för er, en vilosabbat för Herren. Den som utför något arbete på den skall straffas med döden" (2 Mosebok 35:2). Och för att klargöra vad som menas med "arbete" på sabbaten läggs denna viktiga undervisning till: "Ni får inte tända eld i era bostäder på sabbatsdagen" (2 Mosebok 35:3). Vi läser också om en viss man som blev påkommen med att samla ihop pinnar på sabbaten, förmodligen för att tända en eld. Som straff för sin olydnad stenades han till döds (4 Mosebok 15:32-36).
Lagen var alltså tydlig med att inget arbete av något slag fick utföras på sabbaten. Men de religiösa ledarna gick ett steg längre. Med hjälp av sina egna resonemang förklarade de hur sabbatslagen som förbjuder arbete kunde tillämpas på de mest triviala handlingar. Som ett resultat av detta beskrev de ett flertal sätt på vilka sabbaten kunde kränkas. 1
På listan över förbud finns också att plocka säd - vilket är precis vad lärjungarna gjorde den här dagen. När de religiösa ledarna såg detta blev de rasande. Deras egna traditioner hade fått en helig betydelse för dem, och varje brott mot dessa traditioner likställdes med ett brott mot Guds lag.
I sin iver att upprätthålla lagens bokstav hade de religiösa ledarna glömt bort dess anda. Sabbaten är avsedd att vara en vilodag, både fysisk och andlig. Det är en dag för att komma ihåg att Gud ensam är den som gör allting, den som vi lever och rör oss i och har vår existens. När vi kommer ihåg detta får vi vila för våra själar. I detta tillstånd av vila litar vi på Gud och låter ingenting störa oss. Den här dagen tänds inte självkärlekens rasande eldar, hatets flammor och ambitionens brinnande lustar, och vi samlar inte ens ihop pinnar (klagomål, irritation osv.) för att starta en sådan eld. Vi förblir fridfulla, nöjda och säkra på att Gud har ett kärleksfullt skydd för våra själar och att han ständigt försörjer oss i alla aspekter av våra liv. Vi tillbringar en dag med att njuta av lugnet och friden i hans närvaro. Detta är sabbaten.
Fram till den här punkten i Matteus har Jesus predikat, botat och visat sin underbara kraft på många olika sätt. Även om han har gjort saker som har förolämpat och upprört de religiösa ledarna har han inte gjort något som direkt bryter mot deras prästkodex - förrän nu. Det var strängt förbjudet att plocka säd på sabbaten, eftersom det var en form av skörd, och ändå tillåter Jesus sina lärjungar att plocka axen och äta.
Det är sant att Jesus redan har gjort saker som han vet kommer att uppröra de religiösa myndigheterna, som att förlåta synder och äta med syndare. Men nu, när han låter sina lärjungar göra något som direkt strider mot deras strikta regler för sabbatsdagen, drar han på sig deras största vrede. Han fortsätter sedan med att berätta för dem att till och med David, när han var hungrig, gick in i Guds hus och åt skådebröden - vilket visar att bevarandet av mänskligt liv utmanar deras omänskliga, överdrivet strikta iakttagande av detta sabbatsbud (12:3).
Jesus väcker sedan ytterligare indignation genom att hänvisa till sig själv som ännu större än deras heligaste plats för tillbedjan: "Jag säger er", säger han, "på denna plats finns det en som är större än templet" (12:6). Varje människa är mer värd än ett livlöst föremål, men Jesus innebär mycket mer. Han återvänder sedan till det genomgående temat för sin verksamhet - betoningen på barmhärtighet, medkänsla och förlåtelse framför tempelprästernas tomma ritualer och meningslösa offer: "Om ni hade vetat vad detta betyder: 'Jag vill ha barmhärtighet och inte offer'", säger han, "skulle ni inte ha dömt de oskyldiga" (12:7). 2
Och slutligen avslutar han med ett mycket kraftfullt påstående - hittills - om sin gudomlighet: "Ty Människosonen är Herre, även över sabbaten" (12:8).
Om de religiösa myndigheterna någon gång ville lägga fram ett fall mot Jesus och anklaga honom för hädelse, ger Jesus dem nu goda grunder för att göra det!
Men Jesus stannar inte där. Redan i nästa avsnitt går han direkt in i en synagoga där de religiösa ledarna utmanar honom med frågan: "Är det lagligt att bota på sabbaten?". (12:9). Detta är naturligtvis en knepig fråga som syftar till att fånga Jesus i en fälla. De religiösa ledarna har faktiskt redan bestämt att det är olagligt att ge medicinsk hjälp på sabbaten. Om en man till exempel har en bruten arm eller till och med tandvärk måste han vänta tills sabbaten är slut innan han kan göra något åt saken. 3
Jesus introducerar dock ett nytt, mer barmhärtigt sätt att förstå sabbaten. Han frågar: "Vilken man bland er som har ett får och som faller ner i en grop på sabbaten vill inte ta tag i det och lyfta upp det? Hur mycket mer värdefull är då en människa än ett får? Därför är det lagligt att göra gott på sabbaten" (12:12). För att ytterligare understryka detta vänder sig Jesus till en man med en vissnad hand och säger: "Sträck ut din hand" (12:13). Och så snart mannen sträcker ut sin hand blir den helad (12:13).
Man skulle kunna tro att de religiösa ledarna skulle vara imponerade av detta fantastiska mirakel och glada för mannen som hade blivit botad. Tvärtom är de upprörda över vad som för dem verkar vara ett flagrant åsidosättande av deras strikta traditioner. På grund av detta rådslår de mot honom och funderar på "hur de skulle kunna förgöra honom" (12:9). Ironin är stark: de religiösa ledarna tar råd för att skada och förstöra den som har kommit för att bota och rädda.
Medan de religiösa ledarna i hemlighet planerar hans förintelse, drar sig Jesus tillbaka från synagogan och fortsätter öppet sitt sabbatsarbete. "Och stora skaror följde honom, och han botade dem alla" (12:15). Det är anmärkningsvärt att Jesus inte begränsar sin lektion till att bota bara en persons hand på sabbaten. Han helar "stora skaror"! Det verkar som om han har en specifik poäng att göra, och han kunde inte göra det mer dramatiskt eller på ett mer iögonfallande sätt. Han har sagt att det är lagligt att göra gott på sabbaten, och nu visar han det upprepade gånger: Han botar folkmassorna.
Mitt bland de många helanden som han utför på sabbaten kommer en demonbesatt man som är både blind och stum till honom. Jesus botar honom omedelbart från detta trefaldiga handikapp till folkmassornas förvåning. Men när de religiösa ledarna får höra om detta är deras reaktion förutsägbart cynisk: "Denne man driver inte ut demoner utom genom Beelzebub, demonernas härskare" (12:24). Detta är nu andra gången som de religiösa ledarna offentligt anklagar Jesus för att ha drivit ut demoner genom demoner som var härskare över demoner (se 9:34). Första gången svarade Jesus inte. Men den här gången är det annorlunda. Jesus motsäger dem och säger: "Om Satan driver ut Satan är han splittrad mot sig själv. Hur kan då hans rike bestå?" (12:26).
Självviljan kan inte driva ut självviljan. Egot kan inte driva ut egot. Satan kan inte driva ut Satan. Om vi till exempel försöker att utrota själviskhet genom kraftfulla ansträngningar av egenvilja - utan att ta hänsyn till Gud - kan våra ansträngningar aldrig lyckas. Det enkla faktum är att endast Gud kan driva ut själviskhetens ande, endast Guds ande kan driva ut demoner. Som Jesus säger: "Om jag driver ut demoner genom Guds Ande, så har Guds rike kommit över er" (12:28).
Det här avsnittet, som handlar om "sabbaten", avslutas med en beskrivning av hur demoner drivs ut. I dag anser vi att våra "demoner" är ilska, irritation, otålighet, irritation och de många känslomässiga störningar som tycks förstöra vår inre frid och som ofta leder till att vi agerar mot andra. Även om dessa negativa känslor verkligen kan ha sitt ursprung i helvetet ("Satan") kan vi förbli trygga och fridfulla när vi förlitar oss på Gud. Detta är den sanna sabbaten. Närhelst vi väljer att "vila i Gud" har Guds rike kommit över oss. 4
Neutralitet är inget alternativ
29. "Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra hans kärl, om han inte först binder den starke? Och då kommer han att plundra hans hus.
30. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig sprider ut.
31. Därför säger jag er: Varje synd och hädelse skall förlåtas människor, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas människor.
32. Och den som säger ett ord mot Människosonen skall förlåtas; men den som säger ett ord mot den helige Ande skall inte förlåtas, varken i denna tidsålder eller i den kommande.
33. Antingen gör trädet gott och dess frukt god, eller gör trädet ruttet och dess frukt ruttet; ty av frukten känner man trädet.
34. 34. Ormfågelbröd, hur kan ni tala gott, när ni är ogudaktiga? Ty från hjärtats överflöd talar munnen.
35. Den goda människan frambringar goda [ting] ur hjärtats goda skatt, och den ogudaktiga människan frambringar ogudaktiga [ting] ur den ogudaktiga skatten.
36. Men jag säger er att varje idel ord som människor talar, skall de på domens dag göra ett ord om det.
37. Ty av dina ord skall du bli rättfärdiggjord, och av dina ord skall du bli dömd.".
Fred är en stor välsignelse. Det är den inre belöning som kommer till alla som lever enligt Guds bud. Att lita på Gud är inte bara källan till vår frid, det är också källan till vår inre styrka; det är en mäktig fästning mot de destruktiva tankar och känslor som annars skulle invadera vårt sinne, hålla oss fångna och stjäla vår glädje. I inledningen till de tio budorden säger Gud: "Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset" (2 Mosebok 20:1-2). I svaga stunder, när negativa tankar och känslor invaderar våra sinnen, återvänder vi till "slaveriets hus". Denna fångenskap, eller "andliga träldom", är vad Jesus syftar på när han säger: "Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra hans ägodelar, om han inte först binder den starke mannen, så att han kan plundra hans hus?" (12:29).
Det är därför nödvändigt att vara orubblig i vår hängivenhet till Gud, att alltid vara med honom och inte lämna hans sällskap. Det finns ingen medelväg när det gäller hängivenhetens väg. Vi har inte råd med svaga stunder då vi tappar garden eller halvhjärtade ansträngningar att göra det som är rätt. Det är allt eller inget. Antingen är vi med Herren eller så är vi det inte. Varje spricka i vår rustning och svaghet i vår karaktär är en öppning för helvetet att bryta igenom. Därför säger Jesus: "Den som inte är med mig är emot mig", och han tillägger: "Den som inte samlar med mig sprider ut sig" (12:30).
Bokstavligen betyder "samla och sprida" att Jesus säger till sina apostlar att gå ut och samla in skörden av goda människor överallt och lära dem om Guds rike. De människor som är förlorade och "utspridda" måste samlas ihop och föras tillbaka till Gud. Men om detta arbete inte görs och om man lär ut människornas traditioner i stället för Guds bud kommer folket att spridas längre bort från Gud. På ett mer inre plan måste även vi samla ihop det vi har lärt oss och använda det; om inte kommer onda begär och falska tankar att smyga sig in och skilja oss ytterligare ("skingra oss") från allt som är gott och sant.
Jesus vet att de korrupta religiösa ledarna har lett folket vilse - "skingrat dem" - genom sina vilseledande och falska läror. Därför säger Jesus till dem: "Alla synder och hädelser kommer att förlåtas för människorna, men hädelser mot den
Anden kommer inte att förlåtas" (12:31). Den hädelse som avses här är den som de religiösa ledarna begår just nu. De har just bevittnat ett stort helande mirakel, och ändå vägrar de att tillskriva Guds Ande ett sådant mirakel. I stället tillskriver de det Beelzebub, demonernas härskare. På så sätt tolkar de det goda som det onda och tillskriver den helande kraften till det demoniska snarare än till det gudomliga.
Genom att tolka det goda som det onda lämnar de religiösa ledarna sig själva utan något hopp om frälsning eller förlåtelse, helt enkelt för att de vägrar att acceptera det. Även om Gud är ren barmhärtighet, kärlek och förlåtelse kan ingen av dessa egenskaper upplevas eller tas emot om det inte finns en uppriktig önskan att ta emot dem och en vilja att leva i enlighet med dem. Jesus är förkroppsligandet av dessa egenskaper. Att förkasta honom är att förkasta allt som han frivilligt skulle vilja ge oss.
I våra egna liv gör vi samma sak när vi vägrar att se de underverk som Gud verkar i våra liv i varje ögonblick, även när saker och ting verkar gå emot våra önskemål. I praktiska termer innebär alltså "att synda mot den helige Ande" att vi tolkar omständigheterna i våra liv och andras avsikter som att de har något ont ursprung - på samma sätt som de religiösa ledarna tillskrev Jesus onda motiv. Vi vägrar att se någon möjlig godhet som skulle kunna finnas där, eller hur en särskilt obehaglig situation skulle kunna vända till det bästa. När vi gör detta syndar vi mot den helige Ande. Vi förnekar att Gud arbetar med oss alltid, under alla omständigheter, för att förädla våra andar så att vi så småningom kan förverkliga största möjliga lycka.
Allt som händer kommer inte att glädja oss, men allt som händer bör tolkas som att det på något sätt leder till ett gott slut. 5
När vi tänker på detta sätt, strävar efter att se de goda avsikterna bakom människors handlingar och strävar efter att tolka allt vi ser på ett bra sätt, upptäcker vi nyckeln till fred och lycka. Vi börjar förstå att Gud på mystiska sätt tillhandahåller eller tillåter allting, och trots allt som verkar motsatsen leds vi ständigt in i alltmer inre tillstånd av frid och glädje. 6
Jesus återkommer sedan till temat att man antingen är för honom eller emot honom - antingen för det goda eller emot det. Vi kan inte ha det på båda sätten, och neutralitet är inget alternativ. "Antingen gör trädet gott och dess frukt god", säger Jesus, "eller gör trädet dåligt och dess frukt dålig, för av frukten känner man igen trädet" (12:33). Det är som om Jesus säger: "Titta, jag har just botat en man vars hand höll på att förtvinas av spetälska. Kan du inte se att det jag har gjort är bra? Eller ser du allt jag gör som ont eftersom du är ond?". Jesus uttrycker det mer direkt: "Hur kan ni, som är onda, tala gott, för det är ur hjärtats överflöd som munnen talar" (12:34).
Det som finns i vårt hjärta kommer så småningom att komma ut genom våra ord och handlingar: "En god människa ger upphov till goda ting ur hjärtats goda skatt, och en ond människa ger upphov till onda ting ur den onda skatten" (12:35). Det finns inget sätt att komma undan denna tidlösa andliga princip. Som Jesus uttrycker det: "Alla tomma ord som människor talar skall de redovisa på domens dag. För genom dina ord skall du bli rättfärdiggjord, och genom dina ord skall du bli dömd" (12:35-37).
Detta är allvarliga varningar. Är det möjligt att de religiösa ledarna kommer att ta till sig dessa varningar? Kommer de att ångra sig och ändra sig? Eller kommer de att förbli förankrade i sin envisa önskan att förgöra Jesus och tolka det goda som han gör som ondska? Nästa avsnitt kommer att ge några viktiga ledtrådar.
Tecknet på profeten Jona
38. Då svarade några av de skriftlärda och fariséerna och sade: "Mästare, vi vill se ett tecken från dig."
39. Men han svarade och sade till dem: "Ett ondt och äktenskapsbrytande släkte söker ett tecken, och ett tecken skall inte ges åt det, utom profeten Jonas' tecken.
40. Ty liksom Jonas var i valens buk tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens hjärta tre dagar och tre nätter.
41. Männen i Nineve skall stå upp i domen tillsammans med detta släkte och fördöma det, eftersom de omvände sig efter Jonas predikan; och se, [en som är] mer än Jonas [är] här.
42. 42. Drottningen från söder skall stå upp i domen med detta släkte och fördöma det, eftersom hon kom från jordens yttersta delar för att höra Salomos visdom; och se, [En som är] mer än Salomo [är] här.
43. Och när den orena anden har gått ut ur mannen, går han genom vattenlösa platser och söker vila, men finner den inte.
44. Då säger han: 'Jag vill återvända till mitt hus, varifrån jag gick ut'; och när han kommer dit finner han [det] tomt, sopat och prytt.
45. Då går han och tar med sig sju andra andar som är ondare än han själv, och när han går in, bor de där; och det sista [som] den mannen gör är värre än det första. Så skall det också ske med detta onda släkte.".
46. Och [medan] han ännu talade till folkmassorna, se, då stod hans mor och bröder utanför och sökte tala med honom.
47. Och någon sade till honom: "Se, din mor och dina bröder står utanför och vill tala med dig."
48. Men han svarade dem som hade talat med honom och sade: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?"
49. Och han räckte ut sin hand till sina lärjungar och sade: "Se, min moder och mina bröder.
50. Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, han är min bror och min syster och min moder."
När nästa avsnitt börjar verkar det som om de religiösa ledarna kanske ger efter något i sin kampanj för att förgöra Jesus. De tilltalar honom som "Mästare" och säger: "Vi vill se ett tecken från dig" (12:38). Men Jesus, som känner till alla deras tankar, låter sig inte luras av deras låtsade intresse. "En ond och äktenskapsbrytande generation söker efter ett tecken", säger Jesus, "men inget annat tecken kommer att ges åt den än profeten Jonas' tecken" (12:39). Jesus fortsätter med att berätta hur Jonas var tre dagar och tre nätter i valens buk, precis som "Människosonen kommer att vara tre dagar och tre nätter i jordens hjärta" (12:40).
Historien om Jona är traditionellt sett ett tecken på Jesu begravning och uppståndelse, men den representerar också miraklet med mänsklig förnyelse. 7
Det enda verkliga tecknet på återfödelse är den levande erfarenheten av den inre förändring som kommer över människor när de strävar efter att hålla buden, avlägsnar själviska bekymmer och materialistiska förtecken och gradvis blir vänligare, mildare och mer fredliga människor.
Att tillbringa "tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk" representerar de mörka tider av inre kamp och turbulens som vi går igenom under vår pånyttfödelseprocess. Talet "tre" är en symbolisk term som betyder en fullständig tidscykel, som i "morgon, middag och natt", och på grund av detta representerar det en hel period av frestelse med en "början, mitt och slut". 8
Denna process kan inte förfalskas eller kringgås. Och det finns inga genvägar. Jesus varnar för att en tillfällig sinnesförändring inte hjälper oss om den inte åtföljs av en hjärtförändring. När det gäller de religiösa ledarna genomskådar Jesus deras hycklande krav på fler "tecken" på hans gudomlighet. En ytlig religiös tro är baserad på tecken och mirakel; djup tro uppstår genom ett omvänt hjärta. Så Jesus tar dem tillbaka till historien om Jonas som lärde folket i Nineve om omvändelse: "Männen i Nineve skall stå upp i domen över detta släkte och fördöma det för att de omvände sig när Jonas predikade." Jesus tillägger sedan, med hänvisning till sig själv, "en större än Jona är här" (12:41). Han talar sedan om Salomo, den store kungen som var en universell symbol för visdom, och tillägger: "En större än Salomo är här" (12:42).
Jesus talar om för dem, i tydliga ordalag, att ingen är större än han själv. Detta är inte en vanlig persons påståenden. Han berättar sedan en till synes osammanhängande historia om en oren ande som lämnar en person och vandrar runt och letar efter en plats att vila på. Men eftersom den inte finner någon plats att vila på återvänder den till personen och tar med sig ytterligare sju andar som är ännu mer ondskefulla än den själv. Dessa andar återvänder nu till personen och bor där, "och människans sista tillstånd är värre än det första" (12:43-45). Jesus säger: "Se, även om jag gav er ett tecken och det fick er att tillfälligt tro på mig, skulle det inte göra er någon nytta. I själva verket skulle det vara värre för er eftersom ni skulle återgå till ert tidigare tillstånd, sju gånger mer orubbliga i er otrohet." Allt detta ingår i Jesu korta uttalande som påminner de religiösa ledarna om att ett tecken inte kan förändra ett ondskefullt hjärta i grunden: "Så skall det också ske med detta onda släkte" (12:46).
Återfödelse, inte tecken och mirakel, är alltså den enda vägen. Och det finns ingen pånyttfödelse utan frestelser. Var och en av oss kommer att gå igenom många frestelser i våra liv, och varje gång kommer det att kännas som en död och en uppståndelse. Varje gång kommer något av vår själviska natur att dö; samtidigt kommer något nytt att födas i oss om vi vänder oss till Gud, tillämpar hans sanning och ber om hans kraft. Detta är vår uppståndelse till nytt liv, en gradvis process som börjar i detta liv och fortsätter i evigheten. Detta är vad som menas med återfödelsens mirakel - och detta är "profeten Jonas tecken". 9
Återfödelse sker genom att vi lever enligt Guds vilja. Det finns inget annat sätt och inget mirakel som kan ersätta det. Vägen är enkel och direkt, och de som väljer att följa den "föds på nytt" till ett nytt liv. Av denna anledning avslutas detta avsnitt av berättelsen med en kort episod där Jesu mor och bröder försöker tala med honom. Jesus använder detta som ett tillfälle att introducera människor till ett nytt och högre perspektiv på familjerelationer. Han sträcker ut sina händer mot sina lärjungar och säger: "Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror, min syster och min mor" (12:50).
När vi går igenom våra dagliga liv och strävar efter att göra vår himmelske Faders vilja kan vi märka små förändringar i våra tankar, känslor och beteenden. Vi kanske märker att vi blir mer tålmodiga i situationer som en gång i tiden kunde ha irriterat oss; vi kanske märker att vi blir mindre defensiva och mer benägna att ta hänsyn till andras perspektiv och känslor; vi kanske märker att vi är mindre intresserade av att få saker och ting gjorda på vårt sätt och mer angelägna om att tillgodose andras behov. Vad det än må vara, så är dessa stunder av "nytt liv" som uppstår i oss ett resultat av förnyelseprocessen. Detta är några av de många sätt på vilka vi upplever "profeten Jonas tecken".
Fotnoter:
