Bibeln

 

1 Mosebok 13

Studie

   

1 Så drog då Abram upp från Egypten med sin hustru och allt vad han ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet.

2 Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.

3 Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom så från Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält förut hade stått, mellan Betel och Ai,

4 dit där han förra gången hade rest ett altare. Och där åkallade Abram HERRENS namn.

5 Men Lot, som drog med Abram, hade också får och fäkreatur och tält.

6 Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde bo tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans;

7 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde på den tiden kananéerna och perisséerna där i landet.

8 Då sade Abram till Lot: »Icke skall någon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro ju fränder.

9 Ligger icke hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig; vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster.»

10 Då lyfte Lot upp sina ögon och såg att hela Jordanslätten överallt var vattenrik. Innan HERREN fördärvade Sodom och Gomorra, var den nämligen såsom HERRENS lustgård, såsom Egyptens land, ända fram emot Soar.

11 Så utvalde då Lot åt sig hela Jordanslätten. Och Lot bröt upp och drog österut, och de skildes så från varandra.

12 Abram förblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på Slätten och drog med sina tält ända inemot Sodom.

13 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför HERREN.

14 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig från honom: »Lyft upp dina ögon och se, från den plats där du står, mot norr och söder och öster och väster.»

15 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva åt dig och din säd för evärdlig tid.

16 Och jag skall låta din säd bliva såsom stoftetjorden; kan någon räkna stoftetjorden, så skall ock din säd kunna räknas.

17 Stå upp och drag igenom landet efter dess längd och dess bredd, ty åt dig skall jag giva det.»

18 Och Abram drog åstad med sina tält och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altare åt HERREN.

   

Från Swedenborgs verk

 

Arcana Coelestia #1542

Studera detta avsnitt

  
/ 10837  
  

1542. That these details and those that follow in this chapter also in the internal sense represent the Lord, and that they continue the subject of His life from childhood, becomes clear from the things which have been stated and shown in the previous chapter and also from those which follow. Above all it becomes clear from the fact that this is the Word of the Lord and has come down from Him by way of heaven, and thus that not one single part of any expression has been written down in it that does not embody heavenly arcana. With an origin such as this how can it ever be anything different? That the subject in the internal sense is the instruction received by the Lord when a boy has been shown already. There are with man two things which prevent his becoming celestial; one belongs to the understanding part of his mind, the other to the will part. Belonging to the understanding part are the useless facts which he absorbs in childhood and adolescence; belonging to the will part are the pleasures arising out of the evil desires which he inclines to. Both the former and the latter are what stand in the way of him possibly attaining to celestial things. These must first be dispersed, and when they have been dispersed he is able for the first time to be introduced into the light reflected by celestial things, and finally into celestial light itself.

[2] Because the Lord was born as any other is born and needed to be taught as any other has to be, He had also to learn facts; this was represented and meant by Abram's sojourning in Egypt. And the consideration that empty facts ultimately went away from Him was also represented by Pharaoh's giving his men orders to send him away, and his wife, and everything he had - Verse 20 of the previous chapter. The fact that the pleasures which belong to the will parts of the mind and which constitute the sensory or most external man also went away from Him is represented in this chapter by Lot separating himself from Abram, for Lot represents the sensory man.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.