Swedenborg beskriver frestelsen som ett angrepp eller en attack på det vi andligt har älskat. Detta är ett gudomligt "tillstånd", eller något dåligt som Herren tillåter, eftersom gott kan resultera, vars syfte är att stärkas i vårt andliga liv.
Inte inser detta, många av oss kanske vill ha ett liv utan frestelser, och tänker att det skulle göra det så lätt att vara bra! Enligt Swedenborg skulle emellertid ett liv utan frestning faktiskt garantera det motsatta: det skulle lämna oss förknippade med ondska och bundna till helvetet. I själva verket säger hans teologi att frestelsen är det enda sättet vi kan utrota våra ont och låta Herren in i våra hjärtan, så vi bör erkänna det som en möjlighet även om vi inte exakt kan omfamna det som en bra tid.
Resonemanget bakom detta börjar med idén att vi är vad vi älskar; att det vi bryr oss om faktiskt avgör vår karaktär och definierar vår identitet. Det kan låta konstigt till en början, men tänk på: om du säger att du "känner" någon, pratar du verkligen om en medvetenhet om vad de älskar, inte en medvetenhet om alla sina tankar. Det vi älskar är vem vi är.
Och från början av våra liv är det vi älskar mycket självcentrerat. Liksom vi älskar spädbarn för sin oskuld, kan de inte ens bilda begreppet att sätta någon annans behov först. Och medan barn och tonåringar lär sig att vara vänliga och omtänksamma, är den vänligheten mer i deras yttre nivåer - inuti är de upptagna med arbetet med att bli sig själva, och det förblir en självengagad process.
Någonstans där och slutet av livet uppmanas vi att förändras helt, lägga vårt egenintresse åt sidan och ersätta det med en äkta kärlek till andra och kärlek till Herren. Det innebär emellertid att de saker vi älskar mest utrotas. Och eftersom dessa älskar bildar vår identitet, är det riktigt svårt och måste göras i många, många steg.
Det viktigaste elementet som fungerar för oss är sinnet: från vår kunskap och tankar kan vi veta vad som är rätt även om vi inte vill ha det. I själva verket kan vi från våra kunskaper och tankar faktiskt vilja bli bättre människor, medan vi i våra hjärtan fortfarande vill svälja i dessa attraktiva onda.
Att höja sinnet på detta sätt skapar en konflikt mellan "den person jag vill bli" och "den personen jag är", mellan "vad jag vill" och "vad jag vill ha" (sånt som "jag vill vara sugen selleri, men jag vill verkligen kakor ”). Och eftersom hellsna vill hålla dig förslavad av kakor, fortsätter de på attacken, med både trubbig lust och tvinnad logik och argument för att försöka bryta dig ner.
Nyckeln till hells attack är det faktum att det vi vill bilda vår identitet; att ge upp alla onda saker vi längtar efter känns som att offra en liten del av vem vi är. Men Herrens löfte är detta: Om vi faktiskt gör det, håller oss igenom det och låter den biten av oss själva offras kommer han så småningom att ersätta den med önskan om något bra, rent och kärleksfullt.
En intressant twist är att om vi försökte göra detta på en gång skulle vi faktiskt förlora vår identitet och förstöra all kärlek vi har på en gång. Det kan låta konstigt - skulle vi inte vilja ha en sådan omvandling - men föreställ dig någon som du tycker om som grundligt ond: Hitler, kanske, eller Caligula eller Dracula. Föreställ dig sedan att du i ett svep tar bort alla deras onda önskningar. Skulle vi till och med känna igen dem längre? Skulle de vara sig själva? Skulle de vara något?
Å andra sidan, föreställ dig ett barns fyllda björn, älskad så mycket att det tappar en arm. Du byter ut armen och sedan älskas den så mycket att den förlorar den andra armen. Och sedan bytte benen och huvudet alla åt gången. Slutligen sliter kroppen igenom och du byter också ut det. Så vad du har är samma björn, men med alla delar ersatt. Det är på så sätt hur Herren arbetar med oss: genom en livslång serie frestelser kan vi rota ut och ersätta en bit åt gången tills vi kommer helt nya och redo för himlen medan vi fortfarande är den vi är.
Det är alltså klart hur avgörande en roll frestelsen spelar. Om vi aldrig hade haft den konflikten mellan vad vi vill vara i våra sinnen och vad vi är i våra hjärtan, skulle det onda bara stanna kvar i våra hjärtan orörda. Vi måste ta på oss de striderna, en efter en under en livstid, för att bli de människor som Herren önskar att vi ska vara.
(Referenser: Himmelska Hemligheter 730, 739, 755, 757, 1690, 2334, 2338, 4274, 5246, 8403)
