När saker och ting går fel, antingen i våra personliga liv eller i världen omkring oss, kan religion börja kännas irrelevant. Eller kanske skulle det vara mer korrekt att säga att den börjar kännas som ett värdelöst hopp. Det känns som ett bagage som vi inte längre har någon anledning att bära med oss. Religiösa läror kan börja framstå som meningslösa ideal, och religiös praxis kan kännas meningslös. Vi kanske tittar på röran i våra liv och säger: "Mina ideal har inte hindrat det här från att hända." Eller så kanske vi ser tragedier och kaos på nyheterna och säger: "Hur ska det här förändras av att vi går till kyrkan?"
Men allt detta tänkande är bakvänt. Religion är inte en lyxvara. Det är inte något som vi pryder våra liv med för att vittna om att livet går bra. Det är inte en vacker sak som vi gör för att vi är vackra människor. Om religion är vad det är tänkt att vara, så blir det bara mer relevant ju mer saker och ting faller isär.
Det tydligaste beviset på detta är Herrens välkända uttalande: "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse" (Matteus 9:13; Markus 2:17). Människor rycks så lätt med av tanken att religion är till för rättfärdiga människor, men Herren säger "så är det inte". Och det är bra - för var finns dessa rättfärdiga människor egentligen? Han kom hit för syndarna. Han kom till jorden för de människor som har skapat oreda i sina liv - inte för att gratulera dem, utan för att hjälpa dem. För att rädda dem.
Det är därför det finns så många svåra lärdomar i Ordet. Herren berättar för oss hur vi ska utkämpa andliga strider - hur vi ska undvika det onda som vi upptäcker inom oss själva. Om vi förväntar oss att religionen ska vara en vacker utsmyckning för vackra människor, är dessa läror skakande. De är lite som en kurs i första hjälpen. Vem vill ägna tid åt att tänka på skador? Om livet bara var en lördagseftermiddag i en fåtölj, skulle det inte finnas något behov av att tänka på sådana saker. Det är när något går fel som värdet av en första hjälpen-kurs blir tydligt. På samma sätt är det svårt att förstå varför Herren har så mycket att säga om omvändelse om vi tror att det inte är något större fel på någonting eller någon. Men om ondskan finns på riktigt blir allt begripligt. Det är de dåliga sakerna som Han försöker rädda oss ifrån. Det är därför han så många gånger säger till oss att vi behöver honom - vi behöver hans kraft. "Även de unga skall svimma och bli trötta, och de unga männen skall falla, men de som väntar på Herren skall förnya sin styrka" (Jesaja 40:30, 31).
Inget av detta betyder att vi ska ha en negativ syn på livet. Ordet finns inte där bara för att lära oss att svåra tider är verkliga och att vi behöver bli räddade. Ordets budskap är att Herren kan ge oss glädje trots det svåra - trots det onda - om vi låter honom göra det. Han säger: "Därför har ni nu sorg; men jag ska se er igen och ert hjärta ska jubla, och er glädje ska ingen ta ifrån er" (Johannes 16:22). Det är inte bara ett högtflygande ideal. Det är mycket mer kraftfullt än föreställningen att livet ska vara vackert. Om Herren är "verklig" när han talar om de svåra och smärtsamma sakerna - om ensamhet och förlust - då kanske han också är "verklig" när han lovar att han kan trösta oss.
En stor del av världen verkar tro att religion är alltmer irrelevant. Världen verkar säga att religion inte har botat oss från någonting, så det är en dödvikt som mänskligheten kan göra sig av med. Men detta är bakvänt. Ordets läror är relevanta eftersom världen behöver helas. Detta helande är inte bara något vi kan söka för oss själva - det är något vi kan dela med oss av, om vi har modet. När vi gör detta delar vi inte med oss av ett lyckligt litet ideal. Vi ska inte peka på religion som något som bara är "intressant". Vi talar om de mest verkliga sakerna i livet - om kamp och sorg, och glädje som kommer att överskrida dem.
