Ibland, när någon inte uppfyller sina erkända normer, tror vi att "det finns en annan hycklare." Är det rättvist? Svaret är: Det beror.
Vi är alla födda med en blandning av kärlekar - några för goda saker och andra för onda saker. Vi ska tappa ont, dvs sluta göra dem. Om vi slutar göra dem, gör vi i huvudsak utrymme för Herren att strömma in med goda kärlekar. De goda kärleken, när de flyter in, blir centrum i våra nya liv. De onda kärleken går inte riktigt bort, men de skjuts åt sidan.
Händer detta på en gång? Nej. Det krävs mycket övning - långvarig ansträngning - för att verkligen utrota djupa sittande kärlekar. Om någon verkligen försöker till exempel att sluta ha ett dåligt humör, och de misslyckas och tappar humöret - är de en hycklare? Tänk om de fortfarande känner sig riktigt arga inuti, men täcker det och försöker agera mer tålamod? Är det hyckleri? Inte riktigt. Det är en nödvändig del av processen att krossa dåliga vanor.
Det är som ordspråket "falska det tills du gör det". En ny kristen term för detta är "simulering". I Gift Love skriver Swedenborg om behovet av att simulera kärlek i äktenskapet, även om du inte känner det. Känslorna är säkert en berg-och dalbana, och simulering av kärlek hjälper till att hålla äktenskapet varmt även om den verkliga känslan kanske inte är så bra.
