¹ I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen är sanning och bådar stor vedermöda. Och han aktade på uppenbarelsen och lade märke till synen.

² Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.

³ Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna hade gått till ända.

⁴ På tjugufjärde dagen i första månaden, när jag var vid stranden av den stora floden, nämligen Hiddekel,

⁵ fick jag, då jag lyfte upp mina ögon, se en man stå där, klädd i linnekläder och omgjordad kring sina länder med ett bälte av guld från Ufas.

⁶ Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett väldigt dån.

⁷ Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde bort och gömde sig.

⁸ Så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen, förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

⁹ Då hörde jag ljudet av hans tal; och på samma gång jag hörde ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt på mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,

¹⁰ rörde en hand vid mig och hjälpte mig, så att jag skälvande kunde resa mig på mina knän och händer.

¹¹ Sedan sade han till mig: »Daniel, du högt benådade man, giv akt på de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp på dina fötter; ty jag har nu blivit sänd till dig.» När han så talade till mig, reste jag mig bävande upp.

¹² Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.

¹³ Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp, under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens konungar.

¹⁴ Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som syftar på framtiden.»

¹⁵ Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.

¹⁶ Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. Då upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: »Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.

¹⁷ Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas.»

¹⁸ Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och styrkte mig.

¹⁹ Han sade: »Frukta icke, du högt benådade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark.» När han så talade med mig, kände jag mig styrkt och sade: »Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.»

²⁰ Då sade han: »Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för Javan.

²¹ Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste.

¹ Then the Pharisees, and some of the scribes gathered together to him, having come from Jerusalem.

² Now when they saw some of his disciples eating bread with defiled, that is, unwashed, hands, they found fault.

³ (For the Pharisees, and all the Jews, don't eat unless they wash their hands and forearms, holding to the tradition of the elders.

⁴ They don't eat when they come from the marketplace, unless they bathe themselves, and there are many other things, which they have received to hold to: washings of cups, pitchers, bronze vessels, and couches.)

⁵ The Pharisees and the scribes asked him, "Why don't your disciples walk according to the tradition of the elders, but eat their bread with unwashed hands?"

⁶ He answered them, "Well did Isaiah prophesy of you hypocrites, as it is written, 'This people honors me with their lips, but their heart is far from me.

⁷ But in vain do they worship me, teaching as doctrines the commandments of men.'

⁸ "For you set aside the commandment of God, and hold tightly to the tradition of men--the washing of pitchers and cups, and you do many other such things."

⁹ He said to them, "Full well do you reject the commandment of God, that you may keep your tradition.

¹⁰ For Moses said, 'Honor your father and your mother;' and, 'He who speaks evil of father or mother, let him be put to death.'

¹¹ But you say, 'If a man tells his father or his mother, "Whatever profit you might have received from me is Corban, that is to say, given to God;"'

¹² then you no longer allow him to do anything for his father or his mother,

¹³ making void the word of God by your tradition, which you have handed down. You do many things like this."

¹⁴ He called all the multitude to himself, and said to them, "Hear me, all of you, and understand.

¹⁵ There is nothing from outside of the man, that going into him can defile him; but the things which proceed out of the man are those that defile the man.

¹⁶ If anyone has ears to hear, let him hear!"

¹⁷ When he had entered into a house away from the multitude, his disciples asked him about the parable.

¹⁸ He said to them, "Are you thus without understanding also? Don't you perceive that whatever goes into the man from outside can't defile him,

¹⁹ because it doesn't go into his heart, but into his stomach, then into the latrine, thus purifying all foods?"

²⁰ He said, "That which proceeds out of the man, that defiles the man.

²¹ For from within, out of the hearts of men, proceed evil thoughts, adulteries, sexual sins, murders, thefts,

²² covetings, wickedness, deceit, lustful desires, an evil eye, blasphemy, pride, and foolishness.

²³ All these evil things come from within, and defile the man."