517. Undervisningen i himlarna skiljer sig från undervisningen på jorden däri, att kunskaperna inte överlämnas åt minnet utan åt livet, ty andarnas minne är i deras liv, eftersom de mottaga och tillägna sig allt som överensstämmer med deras liv och mottaga inte än mindre tillägna sig, det som inte överensstämmer, ty andarna är böjelser och är därför i en mänsklig form lik deras böjelser. Eftersom de är sådana, inspireras ständigt böjelsen för det sanna för livets nyttors skull, ty Herren ombesörjer, att de var och en må älska de nyttor som överensstämma med deras anlag, vilken kärlek också förhöjes genom hoppet om att bliva änglar. Och då himlens alla nyttor hänföra sig till den allmänna nyttan, som är för Herrens rike, vilket där är deras fädernesland, och då alla särskilda och enskilda nyttor är förträffliga i samma mån som de närmare och mera avse denna allmänna nytta, därför är alla särskilda och enskilda nyttor, som är oräkneliga, goda och himmelska. Böjelsen för det sanna förbindes därför hos var och en med böjelsen för nytta ända därhän, att de utgöra ett. Därigenom inplantas det sanna i nyttan, så att de sanningar, som de lära sig, är nyttans sanningar. Så undervisas ängla-andar och förberedas för himlen. Böjelsen för ett med nyttan överensstämmande sant bibringas på åtskilliga sätt, av vilka de flesta är okända i världen, först och främst genom förebildningar av nyttor, som i den andliga världen framställas på tusen sätt och med sådana känslor av ljuvlighet och behag, att de genomtränga anden från det inre, som tillhör hans sinne, till det yttre, som tillhör hans kropp, och sålunda intaga honom helt och hållet, varav anden blir liksom sin egen nytta. När han kommer till sitt samfund, till vilket han inviges genom undervisningen, är han därför i sitt liv, när han är i sin nytta ¹ . Härav kan vara tydligt, att de kunskaper som är yttre sanningar inte åstadkomma, att någon kommer till himlen, utan själva livet, som är nyttans liv, inplantat genom kunskaperna.

Poznámky pod čarou:

256. 3. Strict materialists justify their rejection of divine providence when they see that Christianity is restricted to that smaller part of the inhabited world that we call Europe, and even there is divided. The reason Christianity is found only in that smaller part of the habitable world called Europe is that it is not suited to the character of people of the Middle East the way Islam is, Islam being a kind of compound religion, as already noted [255]. Any religion that is not suitable is not accepted. For example, a religion that prohibits marrying more than one wife will not be accepted but rejected by people who have been polygamists for centuries; and the same principle applies to other practices mandated by Christianity.

[2] It does not matter whether a larger or a smaller part of the world accepts a religion as long as there are people who have the Word, since there is still light from them to people who are outside the church and do not have the Word. This has been explained in Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 104-113. Strange as it may seem, wherever the Word is read reverently and the Lord is worshiped because of the Word, the Lord is present along with heaven. This is because the Lord is the Word, and the Word is that divine truth that makes heaven what it is. This is why the Lord says, "Wherever two or three are gathered in my name, I am there in their midst" (Matthew 18:20). This can be done with the Word by Europeans, then, in many places in the habitable world, because Europeans are in business all around the world and are either reading the Word or teaching from it everywhere. It may seem as though I am making this up, but it is true.

[3] The reason Christianity is divided is that it is based on the Word, and the Word is composed entirely of correspondential imagery. For the most part, these images are semblances of truth that contain hidden genuine truth. Since the church must necessarily derive its teaching from the literal meaning of the Word, and that meaning is of this nature, it is inevitable that there should be quarrels and arguments and dissent in the church especially about the interpretation of the Word, though not about the Word itself or the divine nature of the Lord himself. It is universally believed that the Word is holy and that the Lord is divine, and these two beliefs are essential features of the church. This means that people who deny the Lord's divine nature, the ones called Socinians, are excommunicated by the church, while people who deny the holiness of the Word are not even considered Christians.

I may add at this point something striking about the Word, something that points to the conclusion that inwardly the Word is divine truth itself, and that at its very heart it is the Lord.

[4] When spirits open the Word and rub it against their face or clothing, then simply from this touch their faces or clothing glow as brightly as the moon or a star. Everyone they meet can see this. This is a witness to the fact that nothing in the world is more holy than the Word.

On the Word being composed entirely of correspondential imagery, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 5-26; on the need to draw and corroborate the teaching of the church from the literal meaning of the Word, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 50-61 of that work; on the fact that it is possible to get heresies from the literal meaning of the Word but harmful to validate them, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 91-97; and on the church being derived from the Word, with its quality determined by its understanding of the Word, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 76-79.