Bible

 

Sefanja 3

Studie

   

1 Ve henne, den gensträviga och befläckade staden, förtryckets stad!

2 Hon hör icke på någons röst, hon tager ej emot tuktan; på HERREN förtröstar hon icke, till sin Gud vill hon ej komma.

3 Furstarna därinne äro rytande lejon; hennes domare äro såsom vargar om aftonen, de spara intet till morgondagen.

4 Hennes profeter äro stortaliga trolösa män; hennes präster ohelga vad heligt är, de våldföra lagen.

5 HERREN är rättfärdig därinne, han gör intet orätt. var morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset, den utebliver aldrig; men de orättfärdiga veta icke av någon skam.

6 Jag utrotade folkslag, deras murtorn blevo förstörda, deras gator gjorde jag öde, så att ingen mer gick där fram; deras städer blevo förhärjade, så att de lågo tomma på människor, blottade på invånare.

7 Jag tillsade henne att allenast frukta mig och taga emot tuktan; då skulle hennes boning undgå förstörelse, med allt vad jag hade givit i hennes vård. Men i stället ävlades de att göra allt vad fördärvligt var.

8 Därför man I vänta på mig, säger HERREN, och på den dag jag står upp för att taga byte. Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken, för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.

9 Se, då skall jag giva åt folken nya, renade läppar, så att de allasammans åkalla HERRENS namn och endräktigt tjäna honom.

10 Ända ifrån länderna bortom Etiopiens strömmar skola mina tillbedjare, mitt förskingrade folk, frambära offer åt mig.

11 På den tiden skall du slippa att längre blygas för alla de överträdelser som du har begått mot mig. Ty då skall jag avskilja från dig dem som nu jubla så segerstolt i dig; och du skall då icke vidare förhäva dig på mitt heliga berg.

12 Men jag skall lämna kvar i dig ett folk, betryckt och armt; och de skola förtrösta på HERRENS namn.

13 Kvarlevan av Israel skall då icke mer göra något orätt, ej heller tala lögn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola få beta och ligga i ro, utan att någon förskräcker dem.

14 Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel; var glad och fröjda dig av allt hjärta, du dotter Jerusalem.

15 HERREN har avvänt straffdomarna ifrån dig, han har röjt din fiende ur vägen. HERREN, som bor i dig, är Israels konung; du behöver ej mer frukta något ont.

16 På den tiden skall det sägas till Jerusalem; »Frukta icke, Sion låt ej modet falla.

17 HERREN, din Gud, bor i dig en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.»

18 Dem som med bedrövelse måste sakna högtiderna, dem skall jag då församla, dem som levde skilda från dig, du som själv bar smälekens börda.

19 Ty se, jag skall på den tiden utföra mitt verk på alla dina förtryckare. jag skall frälsa de haltande och hämta tillhopa de fördrivna, jag skall låta dem bliva ett ämne till lovsång och till berömmelse på hela jorden, där de voro så smädade.

20 På den tiden skall jag låta eder komma tillbaka ja, på den tiden skall jag hämta eder tillhopa. Ty jag vill låta eder bliva ett ämne till berömmelse och till lovsång bland alla jordens folk, i det att jag åter upprättar eder, så att I sen det med egna ögon, säger HERREN.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2405

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2405. Att orden ’när morgonrodnaden gick upp’ betyder när Herrens rike nalkas framgår av det som i Ordet menas med ’morgonrodnad’ eller morgon. Eftersom det i detta kapitel handlar om på varandra följande tillstånd inom Kyrkan, så har här först angetts vad som skedde om aftonen och därnäst vad som skedde om natten. Nu följer vad som inträffade i dagningen och strax därpå vad som tilldrog sig efter soluppgången. ’Dagningen’ uttrycks här med att ’morgonrodnaden gick upp’, vilket anger den tid då de rättskaffens skiljs från de onda. Detta avskiljande beskrivs i denna vers och fram till och med vers 22 med att Lot tillsammans med hustru och döttrar fördes ut och räddades. Att ett avskiljande går före domen framgår av Herrens ord hos Matteus:

Alla folk skall samlas inför Honom, och Han skall skilja den ene från den andra så som herden skiljer fåren från getterna. Matteus 25:32.

[2] Detta tidsskede eller detta tillstånd kallas i Ordet ’morgonrodnad’, därför att det är då Herren kommer, eller, vad som är detsamma, då Hans rike nalkas. Det förhåller sig på samma sätt hos de goda, för då strålar något liknande en arla gryning eller morgonrodnad fram hos dem. Detta är orsaken till att Herrens Ankomst i Ordet liknas vid och också kallas ’morgonen’. Att den liknas vid morgonen kan man läsa hos Hosea:

Jehovah skall åter göra oss levande efter två dagar. På den tredje dagen skall Han låta oss uppstå, och vi skall leva inför Honom. Och vi skall lära känna, ja, eftersträva att lära känna Jehovah. Såsom morgonrodnaden är Hans uppgång. Hosea 6:2-3.

’Två dagar’ står för tidsperioden eller tillståndet som föregår. ’Tredje dagen’ står för domen eller Herrens Ankomst, och således för Hans rikes annalkande, nr 722, 901 – en Ankomst eller ett annalkande som liknas vid ’morgonrodnaden’.

[3] Hos Samuel:

Israels Gud är lik morgonens ljus, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn. 2 Samuelsboken 23:4.

’Israels Gud’ står för Herren, ty någon annan Israels Gud kände man inte till i den Kyrkan, eftersom varje minsta egenskap i den var en förebild av Honom.

Hos Joel:

Jehovahs dag kommer, ja, den är nära, en dag av mörker och djupt mörker, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Joel 2:1-2.

Även detta syftar på Herrens Ankomst och på Hans rike. Det heter ’en dag av mörker och djupt mörker’, därför att de goda då skiljs från de onda, liksom här Lot från männen i Sodom – och sedan de goda skilts ut förgås de onda.

[4] Herrens Ankomst eller Hans rikes annalkande inte bara liknas vid morgon, utan kallas verkligen morgon, såsom hos Daniel:

Den Helige sade: Hur länge varar synen, det dagliga brännoffret och den ödeläggande överträdelsen? Han sade till mig: Fram till aftonen /när det blir/ morgon tvåtusentrehundra gånger, och den Helige skall vara rättfärdigad. Synen om aftonen och morgonen, som det nu talas om, är sanningen. 8:13-14, 26.

’Morgon’ står här tydligt för Herrens Ankomst.

Hos David:

Ditt folk består av frivilliga, på din starkhets dag, i helighetens ärebetygelser, ur morgonrodnadens sköte har Du Din födelses dagg. Psaltaren 110:3.

Hela denna psalm har avseende på Herren och Hans segrar i frestelserna, vilket betecknas med ’starkhets dag och Hans helighets ärebetygelser’. ’Ur morgonrodnadens sköte’ betecknar Honom Själv, således den Gudomliga Kärleken från vilken Han kämpade.

[5] Hos Sefanja:

Jehovah är rättfärdig i dess mitt. Han skall inte göra något orätt. Om morgonen, om morgonen skall Han avkunna Sin dom i ljuset. 3:5.

’Morgon’ står för tiden och tillståndet då domen äger rum, vilket är detsamma som Herrens Ankomst, och detta i sin tur detsamma som Hans rikes annalkande.

[6] Eftersom ’morgon’ innebär detta, så blev det, för att detta skulle förebildas befallt, att Aron och hans söner skulle sätta upp lampan och hålla den tänd från aftonen till morgonen inför Jehovah, 2 Mosebok 27:21. ’Aftonen’ syftar här på gryningen före morgonen, nr 2323. Av liknande skäl var det befallt dels att elden på altaret skulle tändas upp på nytt vid varje dagning, 3 Mosebok 6:5, och dels att av påskalammet och det helgade av offren inte skulle lämnas något kvar till morgonen, 2 Mosebok 12:10; 23:18; 34:25; 3 Mosebok 22:29-30; 4 Mosebok 9:12 – något som betecknade att offren skulle upphöra i och med att Herren kom.

[7] I allmän bemärkelse heter det ’morgon’ för att beskriva såväl när det börjar dagas som när solen går upp. ’Morgon’ står i detta fall för dom i fråga om såväl de goda som de onda, såsom i detta kapitel: ’Solen hade gått upp över jorden, och Lot kom till Soar. Och Jehovah lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra’, verserna nr 23, 24. Det står likaså för domen över de onda, hos David:

Morgon efter morgon skall Jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur Jehovahs stad. Psaltaren 101:8.

Och hos Jeremia:

Må det gå den mannen som det gick de städer som Jehovah omstörtade, vilket Han inte ångrade. Och må han höra ett klagorop om morgonen. Jeremia 20:16.

[8] Då nu ’morgon’ i egentlig mening betecknar Herren, Hans Ankomst, således Hans rikes annalkande, så kan därav inses vad som dessutom förstås med ’morgon’ som uppkomsten av en ny Kyrka, ty denna Kyrka är Herrens rike på jorden. Detta rike avses både i generell och partikulär mening, ja, även i specifik mening – i generell mening när en Kyrka på jorden på nytt grundas, i begränsad mening när en människa pånyttföds och blir en ny människa, ty Herrens rike upprättas då i henne, och i specifik mening så ofta det goda som kommer av kärleken och tron är verksamt hos henne, ty det är detta som är Herrens Ankomst. Följaktligen innebär Herrens uppståndelse på den tredje dagen om morgonen, Markus 16:2, 9; Lukas 24:1; Johan 20:1, i begränsad och specifik mening att Han dagligen, ja varje ögonblick, uppstår i den pånyttfödda människans sinne.

  
/ 10837