Novokřesťanské studium Bible

Bible

 

4 Mosebok 33

Studie

   

1 Dessa voro Israels barns lägerplatser, när de drogo ut ur Egyptens land, efter sina härskaror, anförda av Mose och Aron.

2 Och Mose upptecknade på HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de ändrade lägerplats. Och dessa voro nu deras lägerplatser, alltefter som uppbrottsorterna följde på varandra:

3 De bröto upp från Rameses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inför alla egyptiers ögon,

4 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de förstfödda, då när HERREN höll dom över deras gudar.

5 Så bröto nu Israels barn upp från Rameses och lägrade sig i Suckot.

6 Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.

7 Och de bröto upp från Etam och vände om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lägrade sig framför Migdol.

8 Och de bröto upp från Hahirot och gingo mitt igenom havet in i öknen och tågade så tre dagsresor i Etams öken och lägrade sig i Mara.

9 Och de bröto upp från Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de lägrade sig där.

10 Och de bröto upp från Elim och lägrade sig vid Röda havet.

11 Och de bröto upp från Röda havet och lägrade sig i öknen Sin.

12 Och de bröto upp från öknen Sin och lägrade sig i Dofka.

13 Och de bröto upp från Dofka och lägrade sig i Alus.

14 Och de bröto upp från Alus och lägrade sig i Refidim, och där fanns intet vatten åt folket att dricka.

15 Och de bröto upp från Refidim och lägrade sig i Sinais öken.

16 Och de bröto upp från Sinais öken och lägrade sig i Kibrot-Hattaava.

17 Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava och lägrade sig i Haserot.

18 Och de bröto upp från Haserot och lägrade sig i Ritma.

19 Och de bröto upp från Ritma och lägrade sig i Rimmon-Peres.

20 Och de bröto upp från Rimmon-Peres och lägrade sig i Libna.

21 Och de bröto upp från Libna och lägrade sig i Rissa.

22 Och de bröto upp från Rissa och lägrade sig i Kehelata.

23 Och de bröto upp från Kehelata och lägrade sig vid berget Sefer.

24 Och de bröto upp från berget Sefer och lägrade sig i Harada.

25 Och de bröto upp från Harada och lägrade sig i Makhelot.

26 Och de bröto upp från Makhelot och lägrade sig i Tahat.

27 Och de bröto upp från Tahat och lägrade sig i Tera.

28 Och de bröto upp från Tera och lägrade sig i Mitka.

29 Och de bröto upp från Mitka och lägrade sig i Hasmona.

30 Och de bröto upp från Hasmona och lägrade sig i Moserot.

31 Och de bröto upp från Moserot och lägrade sig i Bene-Jaakan.

32 Och de bröto upp från Bene-Jaakan och lägrade sig i Hor-Haggidgad.

33 Och de bröto upp från Hor-Haggidgad och lägrade sig i Jotbata.

34 Och de bröto upp från Jotbata och lägrade sig i Abrona.

35 och de bröto upp från Abrona och lägrade sig i Esjon-Geber.

36 Och de bröto upp från Esjon-Geber och lägrade sig i öknen Sin, det är Kades.

37 Och de bröto upp från Kades och lägrade sig vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.

38 Och prästen Aron steg upp på berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden.

39 Och Aron var ett hundra tjugutre år gammal, när han dog på berget Hor.

40 Och konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn voro i antågande.

41 Och de bröto upp från berget Hor och lägrade sig i Salmona.

42 Och de bröto upp från Salmona och lägrade sig i Punon.

43 Och de bröto upp från Punon och lägrade sig i Obot.

44 Och de bröto upp från Obot och lägrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.

45 Och de bröto upp från Ijim och lägrade sig i Dibon-Gad.

46 Och de bröto upp från Dibon-Gad och lägrade sig i Almon-Diblataima.

47 Och de bröto upp från Almon-Diblataima och lägrade sig vid Abarimbergen, framför Nebo.

48 Och de bröto upp från Abarimbergen och lägrade sig på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

49 Och deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.

50 Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:

51 Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land,

52 skolen I fördriva landets alla inbyggare för eder, och I skolen förstöra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna beläten skolen I förstöra, och alla deras offerhöjder skolen I ödelägga.

53 Och I skolen intaga landet och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning.

54 Och I skolen utskifta landet såsom arvedel åt eder genom lottkastning efter edra släkter; åt en större stam skolen I giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall få sin del där lotten bestämmer att han skall hava den; efter edra fädernestammar skolen I utskifta landet såsom arvedel åt eder.

55 Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skola de som I låten vara kvar av dem bliva törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon.

56 Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 1585

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

1585. And saw all the plain of Jordan. That this signifies those goods and truths that were in the external man, is evident from the signification of a “plain,” and of “Jordan.” In the internal sense “the plain of Jordan” signifies the external man as to all its goods and truths. That “the plain of Jordan” signifies this, is because the Jordan was a boundary of the land of Canaan. The land of Canaan, as before said and shown, signifies the Lord’s kingdom and church, and in fact the celestial and the spiritual things thereof; on which account it has also been called the Holy Land, and the Heavenly Canaan; and because it signifies the Lord’s kingdom and church, it signifies in the supreme sense the Lord Himself, who is the all in all of His kingdom and of His church.

[2] Hence all things that were in the land of Canaan were representative. Those which were in the midst of the land, or which were the inmost, represented the Lord’s internal man-as Mount Zion and Jerusalem, the former the celestial things, the latter the spiritual things. Those which were further distant from the center, represented the things more remote from the internals. Those which were the furthest off, or which were the boundaries, represented the external man. The boundaries of Canaan were several; in general, the two rivers Euphrates and Jordan, and also the sea. Hence the Euphrates and the Jordan represented the externals. Here, therefore, “the plain of Jordan,” signifies, as it represents, all things that are in the external man. The case is similar when the expression “land of Canaan” is applied to the Lord’s kingdom in the heavens, or to the Lord’s church on earth, or again to the man of His kingdom or church, or, abstractly, to the celestial things of love, and so on.

[3] Hence it is that almost all the cities, and even all the mountains, hills, valleys, rivers, and other things, in the land of Canaan, were representative. It has already been shown (n. 120) that the river Euphrates, being a boundary, represented the things of sense and knowledge that belong to the external man. That the case is similar with the Jordan, and the plain of Jordan, may be seen from passages that now follow.

In David:

O my God, my soul is bowed down within me; therefore will I remember Thee from the land of Jordan, and the Hermons, from the mountain of littleness (Psalms 42:6); where “the land of Jordan” denotes that which is low, thus that which is distant from the celestial, as man’s externals are from his internals.

[4] That the sons of Israel crossed the Jordan when they entered the land of Canaan, and that it was then divided, likewise represented the access to the internal man through the external, and also man’s entrance into the Lord’s kingdom, besides other things. (See Josh. 3:14; 4:1 to 24 e end.) And because the external man continually fights against the internal, and desires dominion, the “pride” or “swelling” of Jordan became a prophetic expression. As in Jeremiah:

How shalt thou offer thyself a match for horses? And in a land of peace thou art confident; but how wilt thou do in the swelling of Jordan? (Jeremiah 12:5).

“The swelling of Jordan” denotes the things that belong to the external man, which rise up and desire to dominate over the internal man, as reasonings do—which here are the “horses”— and the confidence that is from them.

[5] In the same:

Edom shall be for a desolation; behold he shall come up like a lion from the pride of Jordan to the habitation of Ethan (Jeremiah 49:17, 19);

“the pride of Jordan” denotes the rising of the external man against the goods and truths of the internal.

In Zechariah:

Howl, O fir tree, for the cedar is fallen, because the magnificent ones are laid waste. Howl, O ye oaks of Bashan, for the defensed forest is come down. A voice of the howling of the shepherds, for their magnificence is laid waste; a voice of the roaring of young lions, for the swelling of Jordan is laid waste (Zech. 11:2-3).

That the Jordan was a boundary of the land of Canaan, is evident from Numbers 34:12; and of the land of Judah toward the east, from Joshua 15:5.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.

©2024 New Christian Bible Study Corporation. All rights reserved. Printed from newchristianbiblestudy.org