¹ Och Selofhads döttrar trädde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

² Dessa kommo nu inför Mose och prästen Eleasar och stamhövdingarna och hela menigheten, vid ingången till uppenbarelsetältet, och sade:

³ »Vår fader har dött i öknen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner.

⁴ Icke skall nu vår faders namn utplånas ur hans släkt för det att han icke hade någon son? Giv åt oss en besittning ibland vår faders bröder.»

⁵ och Mose bar fram deras sak inför HERREN.

⁶ Då talade HERREN till Mose och sade:

⁷ »Selofhads döttrar hava talat rätt. Du skall giva också dem en arvsbesittning bland deras faders bröder genom att låta deras faders arvedel övergå till dem.

⁸ Och till Israels barn skall du tala och säga: När någon dör utan att efterlämna någon son, skolen I låta hans arvedel övergå till hans dotter.

⁹ Men om han icke har någon dotter, så skolen I giva hans arvedel åt hans bröder.

¹⁰ Har han icke heller några bröder, så skolen I giva hans arvedel åt hans faders bröder.

¹¹ Men om hans fader icke har några broder, så skolen I giva hans arvedel åt närmaste blodsförvant inom hans släkt, och denne skall då taga den i besittning.» Detta skall vara en rättsstadga för Israels barn, såsom HERREN har bjudit Mose.

¹² Och HERREN sade till Mose: »Stig upp här på Abarimberget, så skall du få se det land som jag har givit åt Israels barn.

¹³ Men när du har sett det, skall också du samlas till dina fäder, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fäder;

¹⁴ detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hålla mig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Detta gällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.

¹⁵ Och Mose talade till HERREN och sade:

¹⁶ »Må HERREN, den Gud som råder över allt kötts anda, sätta en man över menigheten,

¹⁷ som kan gå i spetsen för dem, när de draga ut eller vända åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att icke HERRENS menighet kommer att likna får som icke hava någon herde.»

¹⁸ HERREN svarade Mose: »Tag till dig Josua, Nuns son, ty han är en man i vilken ande är, och lägg din hand på honom.

¹⁹ Och för honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätt honom i hans ämbete inför deras ögon,

²⁰ och lägg något av din värdighet på honom, för att Israels barns hela menighet må lyda honom.

²¹ Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig, för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom inför HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.»

²² och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten.

²³ Och denne lade sina händer på honom och insatte honom i hans ämbete, såsom HERREN hade befallt genom Mose.

¹ Yahweh spoke to Moses and to Aaron, saying,

² "This is the statute of the law which Yahweh has commanded: Speak to the children of Israel, that they bring you a red heifer without spot, in which is no blemish, [and] on which never came yoke.

³ You shall give her to Eleazar the priest, and he shall bring her forth outside of the camp, and one shall kill her before his face:

⁴ and Eleazar the priest shall take of her blood with his finger, and sprinkle her blood toward the front of the Tent of Meeting seven times.

⁵ One shall burn the heifer in his sight; her skin, and her flesh, and her blood, with her dung, shall he burn:

⁶ and the priest shall take cedar wood, and hyssop, and scarlet, and cast it into the midst of the burning of the heifer.

⁷ Then the priest shall wash his clothes, and he shall bathe his flesh in water, and afterward he shall come into the camp, and the priest shall be unclean until the evening.

⁸ He who burns her shall wash his clothes in water, and bathe his flesh in water, and shall be unclean until the evening.

⁹ "A man who is clean shall gather up the ashes of the heifer, and lay them up outside of the camp in a clean place; and it shall be kept for the congregation of the children of Israel for a water for impurity: it is a sin offering.

¹⁰ He who gathers the ashes of the heifer shall wash his clothes, and be unclean until the evening: and it shall be to the children of Israel, and to the stranger who lives as a foreigner among them, for a statute forever.

¹¹ "He who touches the dead body of any man shall be unclean seven days:

¹² the same shall purify himself with water on the third day, and on the seventh day he shall be clean: but if he doesn't purify himself the third day, then the seventh day he shall not be clean.

¹³ Whoever touches a dead person, the body of a man who has died, and doesn't purify himself, defiles the tabernacle of Yahweh; and that soul shall be cut off from Israel: because the water for impurity was not sprinkled on him, he shall be unclean; his uncleanness is yet on him.

¹⁴ "This is the law when a man dies in a tent: everyone who comes into the tent, and everyone who is in the tent, shall be unclean seven days.

¹⁵ Every open vessel, which has no covering bound on it, is unclean.

¹⁶ "Whoever in the open field touches one who is slain with a sword, or a dead body, or a bone of a man, or a grave, shall be unclean seven days.

¹⁷ "For the unclean they shall take of the ashes of the burning of the sin offering; and running water shall be put thereto in a vessel:

¹⁸ and a clean person shall take hyssop, and dip it in the water, and sprinkle it on the tent, and on all the vessels, and on the persons who were there, and on him who touched the bone, or the slain, or the dead, or the grave:

¹⁹ and the clean person shall sprinkle on the unclean on the third day, and on the seventh day: and on the seventh day he shall purify him; and he shall wash his clothes, and bathe himself in water, and shall be clean at evening.

²⁰ But the man who shall be unclean, and shall not purify himself, that soul shall be cut off from the midst of the assembly, because he has defiled the sanctuary of Yahweh: the water for impurity has not been sprinkled on him; he is unclean.

²¹ It shall be a perpetual statute to them: and he who sprinkles the water for impurity shall wash his clothes, and he who touches the water for impurity shall be unclean until evening.

²² "Whatever the unclean person touches shall be unclean; and the soul that touches it shall be unclean until evening."