¹ »Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen.

² Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

³ Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör,

⁴ så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

⁵ Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

⁶ Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

⁷ Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.

⁸ Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

⁹ I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;

¹⁰ tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;

¹¹ vårt dagliga bröd giv oss i dag;

¹² och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;

¹³ och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'

¹⁴ Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;

¹⁵ men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.

¹⁶ Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

¹⁷ Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,

¹⁸ för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

¹⁹ Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla,

²⁰ utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.

²¹ Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

²² Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus.

²³ Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

²⁴ Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.

²⁵ Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

²⁶ Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

²⁷ Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁸ Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;

²⁹ och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

³⁰ Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

³¹ Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

³² Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

³³ Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

³⁴ Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.»