Bible

 

Matteus 5

Studie

   

1 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

2 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

3 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

4 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

5 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

6 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

7 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

9 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

10 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

11 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

12 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

13 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.

14 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?

15 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.

16 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

17 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

18 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

19 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

20 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

21 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.'

22 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

23 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,

24 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

25 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.

26 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.

27 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'

28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

29 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.

30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

31 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'

32 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

33 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'

34 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',

35 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';

36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;

37 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.

38 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'

39 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;

40 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;

41 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.

42 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.

43 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'

44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,

45 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

46 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?

47 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?

48 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 8223

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

8223. 'And let the waters return onto the Egyptians' means that the falsities arising from evil would flow back onto and surround those steeped in falsities arising from evil. This is clear from the meaning of 'the waters' as falsities, dealt with in 6346, 7307, 8137, 8138, so that 'let the waters return' means falsity flowing back or recoiling on them, at this point surrounding them too, since they were surrounded by the waters of the Sea Suph, which are the falsities arising from evil of those belonging to the Church who have championed faith separated from charity and led a life of evil; and from the meaning of 'the Egyptians' as those steeped in falsities arising from evil, dealt with very often. For what this implies when it is said that the falsities would flow back or recoil on those whose aim was to pour them out onto those governed by truth and good, who are represented by 'the children of Israel', see above in 8214. There it is shown that the evil which they aim in the direction of others recoils on themselves, and that this has its origin in the following law of God's order, You are not to do to another anything except that which you wish others to do to you. Matthew 7:12. This law, which is unchanging and everlasting in the spiritual world, is the source of the laws of retaliation that were laid down in the representative Church, that is to say, the following laws in Moses,

If harm should come about you shall give soul for soul, eye for eye, tooth for tooth, hand for hand, foot for foot, burning for burning, wound for wound, blow for blow. Exodus 21:23-24,

In the same author,

If a man disfigures his neighbour, it shall be done to him as he has done - fracture for fracture, eye for eye, tooth for tooth. As he has disfigured the person, so it shall be done to him. Leviticus 24:19-20.

In the same author,

If a lying witness replies with a lie against his brother, you shall do to him as he has thought to do to his brother. Deuteronomy 19:18-19.

From these quotations it is plainly evident that these laws have their origin in the universal law that is unchanging and perpetual in the spiritual world, that is to say, the law that you are not to do to others anything except that which you wish others to do to you. This shows clearly how to understand the idea that the falsities arising from evil which people aim to inflict on others flow back or recoil on themselves.

[2] But the situation with that law in the next life is in addition such that when some like or retaliatory action carried out is evil it is inflicted by the evil, and never by the good; that is, it comes from hell and never from heaven. For hell or the evil there have an unending desire to do evil to others; that is altogether the delight of their life. They perform evil therefore the moment they are allowed to; and they do not care whom they do it to. They do not care whether the person is bad or good, companion or foe. And since it accords with a law of order that the evil which people aim in the direction of others recoils on themselves, they rush in to do it when this law allows it. The evil in hell behave in this way, the good in heaven never do. The latter desire constantly to do good to others, for that is the delight of their life, and therefore the moment the opportunity exists they do good both to enemies and to friends. Nor indeed do they resist evil, for the laws of order defend and protect what is good and true. This is why the Lord says,

You have heard that it was said, An eye for an eye, and a tooth for a tooth. But I say to you, Evil is not to be resisted. You have heard that it was said, You shall love your neighbour and hate your enemy. But I say to you, Love your enemies, bless those who curse you, do good to those who hate you, so that you may be sons of your Father who is in heaven. Matthew 5:38-39, 43-45.

[3] It is a frequent occurrence in the next life for the evil to be severely punished when they wish to inflict evil on the good, and for the evil which they aim at others to recoil on themselves. Such an occurrence has the appearance of being an act of revenge on the part of the good. But it is not an act of revenge; nor are the good responsible for what happens but evil people who are allowed the opportunity by the law of order so to act. Indeed the good do not wish them any harm, but they cannot take away from them the misery of punishment because they are held intent on good, exactly like a judge when he sees a wrong-doer being punished or like a father when he sees his son being punished by his teacher. The evil who carry out punishment act from an inordinate desire to do ill, whereas the good act from a fondness for doing good. From all this one may see what should be understood by the Lord's words in Matthew, quoted above, about loving one's enemy, and about the law of retaliation, which the Lord did not set aside but opened out; that is to say, He explained that those governed by heavenly love should take no delight in any act of retaliation or revenge but in doing good. His words should also be taken to mean that the actual law of order which protects good achieves this of itself by means of those who are evil.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.