Bible

 

Matteus 13

Studie

   

1 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.

2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.

3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.

4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

5 Och somt föll stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.

8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

9 Den som har öron, han höre.»

10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»

11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.

12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.

14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.

15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.

16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.

17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.

19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.

20 Och att den såddes stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,

21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.

22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.

23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'

29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.

30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»

31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.

32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar

33 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat

34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.

35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»

36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»

37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.

38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.

39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.

40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;

46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.

47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

48 När den så bliver full, drager man upp den stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --

49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

51 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»

52 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»

53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.

54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, Varifrån komma de?

55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»

57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»

58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2813

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2813. Att med orden ’han band Isak sin son’ menas att tillståndet i det Gudomliga förnuftiga som sålunda skulle komma att undergå de yttersta graderna av frestelse vad avsåg det sanna kan inses av det som betecknas med ’att binda’ och även med ’Isak, sin son’ – med ’att binda’ avses att anta ett tillstånd att undergå de yttersta graderna av frestelse, något som torde vara uppenbart av att den som är i frestelse inte är annat än bunden och fängslad, samt av det som förstås med ’Isak sin son’ som är Herrens Gudomliga Förnuftiga, här med avseende på det sanna, se nr 2802, 2803. Hela den äkta förnuftsdelen av sinnet består av gott och sant. Herrens Gudomliga Förnuftiga med avseende på det goda kunde inte lida och inte heller undergå frestelser, ty ingen genius eller ande, som initierar frestelser, kan närma sig det Gudomliga goda, eftersom detta är höjt över varje deras försök att fresta. Men i och med att det Gudomliga sanna klavbundits så kunde det frestas, ty illusioner, och än mer falskhet av olika slag, är vad som försvagar det och så frestar det. Om det Gudomliga sanna kan man visserligen göra sig någon föreställning, men om det Gudomliga goda inga andra än de som har förnimmelse och är himmelska änglar. Det var det Gudomliga sanna som man inte längre erkände vid tiden för Herrens Ankomst i världen, och det var därför på grundval av det Gudomliga sanna som Herren undergick och uthärdade frestelser. Det Gudomliga sanna i Herren är det som kallas Människosonen, medan det Gudomliga goda i Honom kallas Guds Son. Om Människosonen säger Herren ofta att Han skulle lida, men aldrig om Guds Son. Att Han säger det om Människosonen, eller om det Gudomliga sanna, är tydligt hos Matteus:

Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skall döma Honom och överlämna Honom åt hedningarna till att håna och gissla Honom, och till att korsfästa Honom. Matteus 20:18-19.

I samma evangelium:

Jesus sade till lärjungarna: Se, nu är stunden här, och Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Matteus 26:45.

Hos Markus:

Jesus började undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad, men uppstå efter tre dagar. Markus 8:31.

I samma evangelium:

Det står skrivet om Människosonen att Han skall lida mycket och bli föraktad. Och Människosonen skall utlämnas i händerna på människor som skall döda Honom. Men när Han blivit dödad, skall Han uppstå på den tredje dagen. Markus 9:12, 31.

I samma evangelium:

Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma Honom till döden och utlämna Honom åt hedningarna, som skall göra narr av Honom och spotta på Honom, prygla Honom och döda Honom, och efter tre dagar skall Han uppstå. Markus 10:33-34.

I samma evangelium:

Stunden är inne. Se, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Markus 14:41.

Hos Lukas:

Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad, och uppstå på tredje dagen. Lukas 9:22, 44.

I samma evangelium:

Vi går upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall bli utlämnad åt hedningarna, de skall håna och skymfa Honom och spotta på Honom. Och de skall prygla Honom och döda Honom, men på tredje dagen skall Han uppstå. Lukas 18:3133.

I samma evangelium:

Ängeln sade till kvinnorna: Kom ihåg vad Han sade till er, medan Han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas, och uppstå på tredje dagen. Lukas 24:6-7.

[2] På alla dessa ställen förstås med ’Människosonen’ Herren med hänsyn till det Gudomliga sanna – det vill säga med hänsyn till Ordet i dess invärtes mening – vilket av översteprästerna och de skriftlärda skulle komma att förkastas, skymfas, gisslas, bespottas och korsfästas. Detta framgår tydligt av att judarna fattade allt utan undantag i Ordet bokstavligt och tillämpade det på sig och tillägnade sig det och alls inte önskade veta något om Ordets andliga mening och om himmelriket. De trodde, så som de gör ännu i dag, att Messias skulle komma för att upphöja deras rike över alla riken på jorden. Detta ger vid handen att det var det Gudomliga sanna som förkastades, skymfades, gisslades och korsfästes av dem. Vare sig man talar om det Gudomliga sanna eller om Herren i egenskap av det Gudomliga sanna, så är det detsamma, ty Herren är själva det Sanna, alldeles som Han är själva Ordet, nr 2011, 2016, 2533 (slutet).

[3] Att Herren uppstod på tredje dagen innebär också att det Gudomliga sanna, eller Ordet med avseende på dess invärtes mening – såsom det var förstått i den Forngamla kyrkan – åter skall få liv vid tidevarvets fulländning, som också är ’den tredje dagen’, nr 1825, 2788. Och det är därför som det heter att Människosonen, det vill säga det Gudomliga sanna, då skall synas, Matteus 24:30, 37, 39, 44; Markus 13:26; Lukas 17:22, 2426, 30; 21:27, 36.

[4] Att Människosonen är Herren i egenskap av det Gudomliga sanna är uppenbart av redan anförda ställen, och dessutom av följande.

Hos Matteus:

Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen. Vid tidevarvets slut skall Människosonen sända ut Sina änglar, och de skall rensa ut allt anstötligt ur Hans rike. Matteus 13:37, 41-42.

Med ’god säd’ menas här det sanna, med ’världen’ människorna, med ’han som sår den’ Människosonen och med ’allt anstötligt’ falskhet av olika slag.

Hos Johannes:

Folket sade: Vi har hört av Lagen att Kristus förblir i evighet. Hur kan du då säga: Människosonen måste upphöjas? Vem är denne Människoson? Jesus svarade dem: Ännu en kort tid är Ljuset bland er. Vandra medan ni har Ljuset, så att mörkret inte övervinner er, ty den som vandrar i mörkret vet inte var han går. Så länge som ni har Ljuset, tro på Ljuset, så att ni blir Ljusets söner. Johan 12:34, 36.

När folket här frågar: ’Vem är Människosonen?’, så svarar Jesus med att tala om Ljuset, som är det sanna, och säger att Han Själv är Ljuset eller det Sanna som de skulle tro på. Beträffande Ljuset som kommer från Herren och som är det Gudomliga Sanna, se nr 1053, 1521, 15291531, 16191632.

[5] Men detta att Guds Son, eller Herren i egenskap av det Goda i Sitt Gudomliga mänskliga, inte kunde frestas, är – som ovan framhållits – uppenbart också av Herrens svar till frestaren, hos evangelisterna:

Frestaren sade: Om Du är Guds Son, så kasta Dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall ge Sina änglar befallning om Dig, så att Du inte stöter Din fot mot någon sten. Jesus sade till honom: Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, Din Gud. Matteus 4:6-7; Lukas 4:912.

  
/ 10837