Bible

 

Matteus 12

Studie

   

1 Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta.

2 När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»

3 Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga:

4 huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?

5 Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?

6 Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.

7 Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld.

8 Ty Människosonen är herre över sabbaten.»

9 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.

10 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för.

11 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?

12 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»

13 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. --

14 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.

15 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,

16 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.

17 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

18 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.

19 Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,

20 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.

21 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»

22 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.

23 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?»

24 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.»

25 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.

26 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?

27 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

28 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

29 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus.

30 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

31 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.

32 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.

33 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.

34 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

35 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.

36 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.

37 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»

38 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.»

39 Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken.

40 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.

41 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

42 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.

43 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.

44 säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt,

45 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»

46 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.

47 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»

48 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

50 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2371

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2371. Att orden ’och de sade: Har inte en kommit att vistas här som främling?’ betecknar dem med en annan lära och med ett annat leverne är uppenbart av det som menas med att färdas eller vistas som främling som är att undervisas och att leva, alltså lära och leverne, avhandlat i nr 1463, 2025. Här beskrivs hurdant Kyrkans tillstånd är vid den yttersta tiden, då ingen tro mera finns, därför att det inte finns någon människokärlek, det vill säga då det goda i människokärleken förkastas också på läromässiga grunder, eftersom det skilts från allt samband med livet.

[2] De människor som här beskrivs är inte de som förfalskar det goda i människokärleken genom att förklara det till sin egen fördel. De är inte de som för sin egen skull gör det goda i människokärleken för att därigenom räknas bland de verkligt stora och äga all världens rikedom. Inte heller är de de som gör anspråk på rättigheten att dela ut belöningar och på så vis genom åtskilliga knep och vilseledande tillvägagångssätt förorenar det goda i människokärleken. I stället handlar det här om dem som överhuvudtaget inte vill höra talas om godhet som kommer av människokärlek, eller om goda gärningar, utan bara om tro skild från dessa gärningar. Och detta vill de höra utifrån argumentet att det i människan inte finns annat än vad som är ont, och att även det goda som hon gör av sig själv är i sig ont och därför inte innehåller något av frälsning. De vill även höra det utifrån argumentet att ingen kan förtjäna himlen med hjälp av något gott och följaktligen inte heller frälsas med hjälp av detta, utan enbart med hjälp av en tro, varvid de erkänner Herrens förtjänst. Detta är den lära som florerar under de sista tiderna, då kyrkan börjar gå mot sitt slut, och som ivrigt förkunnas och tas emot med stort gillande.

[3] Men att utifrån en sådan uppfattning hävda att en människa kan leva ett liv i ondska och samtidigt ha en tro som är god är en falsk slutsats. Det är också en falsk slutsats att hävda att eftersom det inte finns annat än ont i människan, så kan inte något gott av Herren ges i vilket himlen är, eftersom Herren är i detta och i vilket följaktligen finns sällhet och lycka, enär himlen är däri. Slutligen är det en falsk slutsats att hävda att eftersom ingen kan genom något gott göra sig förtjänt av något, så ges det inte heller något himmelskt gott av Herren i vilket egenförtjänst betraktas som något oerhört. Sådant gott finns hos varje ängel, hos varje pånyttfödd människa och hos dem som känner glädje, ja sällhet, i det goda som sådant, eller i böjelsen för det. Herren talar om detta goda, eller om människokärleken, på följande sätt hos Matteus:

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men Jag säger er: älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör dem gott som hatar er, bed för dem som gör er illa och förföljer er – då blir ni er himmelske Faders söner. För om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, vad gör ni då mera än vad andra gör? Gör inte tullindrivarna likadant? Matteus 5:4348.

Liknande ord förekommer hos Lukas, med detta tillägg:

Gör gott och låna ut, utan att vänta något i gengäld, och er lön skall då bli stor, och ni skall bli den Högstes söner. Lukas 6:2736.

[4] Här beskrivs det goda som kommer från Herren och att det är utan allt avseende på återgäldande. Därför kallas de som låter sig ledas av detta goda ’söner till Fadern som är i himlen’ och ’den Högstes söner’. Och då nu Herren är i detta goda, så är också lönen i det.

Hos Lukas:

När du bjuder på middag eller kvällsmåltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de kanske bjuder tillbaka och det blir din belöning. Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Belöning får du vid de rättfärdigas uppståndelse. Lukas 14:1214.

Med ’middag’, ’kvällsmåltid’ eller ’fest’ förstås det goda i människokärleken, som Herren bor i tillsammans med människan, nr 2341. Här beskrivs därför, och det fullt tydligt, att vedergällning finns i det goda som sådant, eftersom Herren finns i detta goda, ty det heter att ’du kommer att belönas vid de rättfärdigas uppståndelse’.

[5] De som strävar efter att göra det goda av sig själva därför att Herren har befallt detta, är de som slutligen får ta emot detta goda och som, sedan de väl fått motta undervisning, i tron erkänner att allt gott kommer från Herren, nr 1712, 1937, 1947. Och de känner nu en sådan avsky för egenförtjänst att de blir bedrövade vid blotta tanken på sådan förtjänst och förnimmer hur sällheten och lyckokänslan hos sig avtar i samma mån.

[6] Helt annorlunda förhåller det sig med dem som underlåter att göra vad som är gott och i stället lever ett ondskefullt liv, medan de lär ut och bekänner att frälsningen innebor i en tro som är skild från människokärleken. Och vad som är anmärkningsvärt är att dessa samma människor – vilket blivit mig givet att av mycken erfarenhet veta – i livet efter detta önskar att förtjäna himlen på grund av alla de goda gärningar som de nu påminner sig ha gjort, ty de är nu för första gången medvetna om att det inte finns någon frälsning i en tro som är skild från människokärlek. Det är just dessa som Herren syftar på hos Matteus:

På den dagen skall många säga till Mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i Ditt namn och drivit ut demoner i Ditt namn och gjort många underverk i Ditt namn? Men Jag skall då förklara för dem: Jag känner er inte. Försvinn från Mig, ni ondskans hantlangare. Matteus 7:22-23.

Hos dem visar sig också att de inte alls gett akt på allt det som Herren Själv så ofta lärt om det goda som kommer av kärlek och människokärlek. I stället har allt detta för dem varit liksom förbifarande skyar eller likt syner om natten, sådant som finns omtalat hos Matteus 3:8-9; 5:748; 6:120; 7:1620, 2427; 9:13; 12:33; 13:8, 23; 18:21–slutet; 19:19; 22:3439; 24:12-13; 25:34–slutet; Markus 4:1820; 11:13-14, 20; 12:2835; Lukas 3:8-9; 6:2739, 43–slutet; 7:47; 8:8, 14-15; 10:2528; 12:58-59; 13:610; Johan 3:19, 21; 5:42; 13:34-35; 14:14-15, 20-21, 23; 15:18, 919; 21:1517. Detta och dylikt är nu det som förstås med att männen i Sodom – det vill säga de som är i det onda, nr 2220, 2246, 2322 – ’säger till Lot: Har inte en kommit att vistas här som främling, och skall han väl döma?’ Detta vill med andra ord säga: Skall väl de som har en annan lära och ett annat leverne undervisa oss?

  
/ 10837