Bible

 

3 Mosebok 23

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Tala till Israels barn och säg till dem: Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster; mina högtider äro dessa:

3 Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra. Det är HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.

4 Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa på bestämda tider:

5 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, är HERRENS påsk.

6 Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.

7 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

8 Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

9 Och HERREN talade till Mose och sade:

10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve som är förstlingen av eder skörd.

11 Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.

12 Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,

13 och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.

14 Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

15 Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då I buren fram viftofferskärven;

16 femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt HERREN.

17 Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, två kakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en förstlingsgåva åt HERREN.

18 Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm, en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

19 Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamla lamm till tackoffer.

20 Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.

21 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

22 Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.

23 Och HERREN talade till Mose och sade:

24 Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid med basunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, en helig sammankomst.

25 Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.

26 Och HERREN talade till Mose och sade:

27 Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; då skolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder; och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.

28 Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder Guds, ansikte.

29 Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall utrotas ur sin släkt.

30 Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom skall jag förgöra ur hans folk.

31 Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

32 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka eder. På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålla denna eder sabbatsvila, från afton till afton.

33 Och HERREN talade till Mose och sade:

34 Tala till Israels barn och säg: På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar.

35 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

36 I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN. På den åttonde dagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer åt HERREN. Då är högtidsförsamling; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

37 Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN, brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de för den dagen bestämda offren --

38 detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor, och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilliga offer som I given åt HERREN.

39 Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sju dagar. På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagen är ock sabbatsvila.

40 Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS, eder Guds, ansikte.

41 I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.

42 Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äro infödingar i Israel skola bo i lövhyddor,

43 för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn bo i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag är HERREN, eder Gud.

44 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.

   

Komentář

 

Explanation of Leviticus 23

Napsal(a) Henry MacLagan

On the successive states of the regenerate life in general, involving states of conflict against evil succeeded by states of rest.

The first subordinate state is one of deliverance from evil, involving the interior reception of truth conjoined with good, purification, and the arrangement of truths under good. Verses 4-8.

The second subordinate state is that of the implantation of truth in good. Verses 9-22.

Concerning revelation in consequence. Verses 23-25.

Also concerning the plenary removal of evil in consequence. Verses 26-32.

The third subordinate state is that of the implantation of good, involving gladness and joy of heart in all completeness and holiness, with states of peace and rest from the lowest principles to the highest, which are perpetually renewed. Verses 33-34.

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 10548

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

10548. 'And so it was, that everyone asking Jehovah a question went out to the tent of meeting which was outside the camp' means that all instruction regarding the truths and forms of good belonging to the Church and worship was imparted to everyone through the outward sense of the Word, far removed from the external things in which the interest of that nation lay. This is clear from the meaning of 'asking Jehovah a question' as receiving instruction regarding the truths and forms of good belonging to the Church and worship, for whenever Jehovah is asked a question it is done for the sake of receiving instruction regarding those things; from the meaning of 'the tent of meeting' as the external aspect of the Church and worship, dealt with immediately above in 10547; and from the meaning of 'outside the camp' as far removed from the external things in which the interest of that nation lay, also dealt with above, in 10546. From all this it is evident that 'everyone asking Jehovah a question went out to the tent of meeting which was outside the camp' means that all instruction regarding the truths and forms of good belonging to the Church and worship was imparted through the outward sense of the Word, far removed from the external things in which the interest of that nation lay.

[2] One reason for saying 'through the outward sense of the Word' is that all instruction regarding the truths and forms of the good of faith and love which compose the Church and constitute worship is obtained from that sense. Another reason is that asking the Lord a question is done by consulting the Word; for the Word has the Lord present within it. He is present there because the Word consists of Divine Truth that comes from Him and He resides with angels in Divine Truth that is His, and also with members of the Church who receive Him.

[3] A further reason for saying 'through the outward sense of the Word' is that this sense at one and the same time has within it all the inward contents of the Word, thus all the truths and forms of good of heaven and the Church, as accords with what has been shown in 10547. This was why answers were given and revelations made within objects on the last and lowest level of things, 9905. Furthermore all the teachings of the Church applying to worship are imparted through the outward sense of the Word. But they are imparted only to those who receive enlightenment from the Lord when they read the Word. For when they do so light from heaven flows into them through the inward sense, see 9025, 9382, 9409, 9424, 9430, 10105, 10324, 10402, 10431.

[4] The reason why far removed from the external things in which the interest of the Israelite nation lay is meant is that the outward sense of the Word among that nation is seen by them in an altogether different manner and is consequently explained in a different way, as becomes clear from the consideration that they do not see anything at all there about faith in the Lord and love to Him, not even anything about the Lord Himself or heaven provided by Him. All they see are references to worldly and earthly matters, in particular their pre-eminence over others. The reason for this is that they are interested in external things and not in what is internal; and people like this see nothing from an inward point of view. Seeing from this point of view implies doing so from the Lord's with the eyes of heaven.

From all this it is evident that the outward sense or external aspect of the Word, and consequently of the Church and worship, with that nation was far removed from the external aspect of the Word, the Church, and worship as it really is. The external worship of that nation is described next in the internal sense, down to verse 11.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.