Bible

 

3 Mosebok 22

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det att de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.

3 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar, medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min åsyn Jag är HERREN.

4 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;

5 ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.

6 Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har badat sin kropp i vatten.

7 Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans spis.

8 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att han därigenom bliver oren. Jag är HERREN.

9 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas av döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgar dem.

10 Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.

11 Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta av hans spis.

12 När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.

13 Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten, och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin faders spis; men ingen främmande får äta därav.

14 Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.

15 Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels barn göra såsom gärd åt HERREN,

16 och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.

17 Och HERREN talade till Mose och sade:

18 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;

19 offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av fåren eller av getterna;

20 I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant bliven I icke välbehagliga.

21 Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå.

22 Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt HERREN.

23 Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.

24 Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.

25 Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.

26 Och HERREN talade till Mose och sade:

27 När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttonde dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.

28 I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen, på samma dag som dess avföda.

29 När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.

30 Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar till följande morgon. Jag är HERREN.

31 I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.

32 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,

33 han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Jag är HERREN.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2405

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2405. Att orden ’när morgonrodnaden gick upp’ betyder när Herrens rike nalkas framgår av det som i Ordet menas med ’morgonrodnad’ eller morgon. Eftersom det i detta kapitel handlar om på varandra följande tillstånd inom Kyrkan, så har här först angetts vad som skedde om aftonen och därnäst vad som skedde om natten. Nu följer vad som inträffade i dagningen och strax därpå vad som tilldrog sig efter soluppgången. ’Dagningen’ uttrycks här med att ’morgonrodnaden gick upp’, vilket anger den tid då de rättskaffens skiljs från de onda. Detta avskiljande beskrivs i denna vers och fram till och med vers 22 med att Lot tillsammans med hustru och döttrar fördes ut och räddades. Att ett avskiljande går före domen framgår av Herrens ord hos Matteus:

Alla folk skall samlas inför Honom, och Han skall skilja den ene från den andra så som herden skiljer fåren från getterna. Matteus 25:32.

[2] Detta tidsskede eller detta tillstånd kallas i Ordet ’morgonrodnad’, därför att det är då Herren kommer, eller, vad som är detsamma, då Hans rike nalkas. Det förhåller sig på samma sätt hos de goda, för då strålar något liknande en arla gryning eller morgonrodnad fram hos dem. Detta är orsaken till att Herrens Ankomst i Ordet liknas vid och också kallas ’morgonen’. Att den liknas vid morgonen kan man läsa hos Hosea:

Jehovah skall åter göra oss levande efter två dagar. På den tredje dagen skall Han låta oss uppstå, och vi skall leva inför Honom. Och vi skall lära känna, ja, eftersträva att lära känna Jehovah. Såsom morgonrodnaden är Hans uppgång. Hosea 6:2-3.

’Två dagar’ står för tidsperioden eller tillståndet som föregår. ’Tredje dagen’ står för domen eller Herrens Ankomst, och således för Hans rikes annalkande, nr 722, 901 – en Ankomst eller ett annalkande som liknas vid ’morgonrodnaden’.

[3] Hos Samuel:

Israels Gud är lik morgonens ljus, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn. 2 Samuelsboken 23:4.

’Israels Gud’ står för Herren, ty någon annan Israels Gud kände man inte till i den Kyrkan, eftersom varje minsta egenskap i den var en förebild av Honom.

Hos Joel:

Jehovahs dag kommer, ja, den är nära, en dag av mörker och djupt mörker, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Joel 2:1-2.

Även detta syftar på Herrens Ankomst och på Hans rike. Det heter ’en dag av mörker och djupt mörker’, därför att de goda då skiljs från de onda, liksom här Lot från männen i Sodom – och sedan de goda skilts ut förgås de onda.

[4] Herrens Ankomst eller Hans rikes annalkande inte bara liknas vid morgon, utan kallas verkligen morgon, såsom hos Daniel:

Den Helige sade: Hur länge varar synen, det dagliga brännoffret och den ödeläggande överträdelsen? Han sade till mig: Fram till aftonen /när det blir/ morgon tvåtusentrehundra gånger, och den Helige skall vara rättfärdigad. Synen om aftonen och morgonen, som det nu talas om, är sanningen. 8:13-14, 26.

’Morgon’ står här tydligt för Herrens Ankomst.

Hos David:

Ditt folk består av frivilliga, på din starkhets dag, i helighetens ärebetygelser, ur morgonrodnadens sköte har Du Din födelses dagg. Psaltaren 110:3.

Hela denna psalm har avseende på Herren och Hans segrar i frestelserna, vilket betecknas med ’starkhets dag och Hans helighets ärebetygelser’. ’Ur morgonrodnadens sköte’ betecknar Honom Själv, således den Gudomliga Kärleken från vilken Han kämpade.

[5] Hos Sefanja:

Jehovah är rättfärdig i dess mitt. Han skall inte göra något orätt. Om morgonen, om morgonen skall Han avkunna Sin dom i ljuset. 3:5.

’Morgon’ står för tiden och tillståndet då domen äger rum, vilket är detsamma som Herrens Ankomst, och detta i sin tur detsamma som Hans rikes annalkande.

[6] Eftersom ’morgon’ innebär detta, så blev det, för att detta skulle förebildas befallt, att Aron och hans söner skulle sätta upp lampan och hålla den tänd från aftonen till morgonen inför Jehovah, 2 Mosebok 27:21. ’Aftonen’ syftar här på gryningen före morgonen, nr 2323. Av liknande skäl var det befallt dels att elden på altaret skulle tändas upp på nytt vid varje dagning, 3 Mosebok 6:5, och dels att av påskalammet och det helgade av offren inte skulle lämnas något kvar till morgonen, 2 Mosebok 12:10; 23:18; 34:25; 3 Mosebok 22:29-30; 4 Mosebok 9:12 – något som betecknade att offren skulle upphöra i och med att Herren kom.

[7] I allmän bemärkelse heter det ’morgon’ för att beskriva såväl när det börjar dagas som när solen går upp. ’Morgon’ står i detta fall för dom i fråga om såväl de goda som de onda, såsom i detta kapitel: ’Solen hade gått upp över jorden, och Lot kom till Soar. Och Jehovah lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra’, verserna nr 23, 24. Det står likaså för domen över de onda, hos David:

Morgon efter morgon skall Jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur Jehovahs stad. Psaltaren 101:8.

Och hos Jeremia:

Må det gå den mannen som det gick de städer som Jehovah omstörtade, vilket Han inte ångrade. Och må han höra ett klagorop om morgonen. Jeremia 20:16.

[8] Då nu ’morgon’ i egentlig mening betecknar Herren, Hans Ankomst, således Hans rikes annalkande, så kan därav inses vad som dessutom förstås med ’morgon’ som uppkomsten av en ny Kyrka, ty denna Kyrka är Herrens rike på jorden. Detta rike avses både i generell och partikulär mening, ja, även i specifik mening – i generell mening när en Kyrka på jorden på nytt grundas, i begränsad mening när en människa pånyttföds och blir en ny människa, ty Herrens rike upprättas då i henne, och i specifik mening så ofta det goda som kommer av kärleken och tron är verksamt hos henne, ty det är detta som är Herrens Ankomst. Följaktligen innebär Herrens uppståndelse på den tredje dagen om morgonen, Markus 16:2, 9; Lukas 24:1; Johan 20:1, i begränsad och specifik mening att Han dagligen, ja varje ögonblick, uppstår i den pånyttfödda människans sinne.

  
/ 10837