Bible

 

3 Mosebok 16

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons två söner voro döda, de båda som träffats av döden, när de trädde fram inför HERRENS ansikte.

2 Och HERREN sade till Mose: Säg till din broder Aron att han icke på vilken tid som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten, framför nådastolen som är ovanpå arken, på det att han icke må ; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig över nådastolen.

3 Så skall förfaras, när Aron skall gå in i helgedomen: Han skall taga en ungtjur till syndoffer och en vädur till brännoffer;

4 han skall ikläda sig en helig livklädnad av linne och hava benkläder av linne över sitt kött, och han skall omgjorda sig med ett bälte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt huvud; detta är de heliga kläderna, och innan han ikläder sig dem, skall han bada sin kropp i vatten.

5 Och av Israels barns menighet skall han mottaga två bockar till syndoffer och en vädur till brännoffer.

6 Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus.

7 Sedan skall han taga de två bockarna och ställa dem inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.

8 Och Aron skall draga lott om de två bockarna: en lott för HERREN och en lott för Asasel.

9 Och den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram och offra till syndoffer.

10 Men den bock som lotten bestämmer åt Asasel skall ställas levande inför HERRENS ansikte, för att försoning må bringas för honom, på det att han må släppas fri ut till Asasel i öknen.

11 Aron skall alltså föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus, han skall slakta sin syndofferstjur.

12 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med glöd från altaret som står inför HERRENS ansikte, och fylla sina händer med stött välluktande rökelse; och han skall bära in detta innanför förlåten.

13 Och rökelsen skall han lägga på elden inför HERRENS ansikte, så att ett moln av rökelse skyler nådastolen, ovanpå vittnesbördet, på det att han icke må .

14 Och han skall taga av tjurens blod och stänka med sitt finger framtill på nådastolen; och framför nådastolen skall han stänka blodet sju gånger med sitt finger.

15 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in hans blod innanför förlåten; och han skall göra med hans blod såsom han gjorde med tjurens blod: han skall tänka därmed på nådastolen och framför nådastolen.

16 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, vad de än må hava syndat. Och på samma sätt skall han göra ned uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.

17 Och ingen människa får vara i uppenbarelsetältet, från den stund på han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända till dess han har gått ut. Så skall han bringa försoning för sig och sitt hus och för Israels hela församling.

18 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS ansikte och bringa försoning för det; han skall taga av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring,

19 och han skall stänka blodet därpå med sitt finger sju gånger, och rena och helga det från Israels barns orenheter.

20 När han så har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken.

21 Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens huvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; han skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles redo därtill släppa honom ut i öknen.

22 Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i vildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.

23 Därefter skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och taga av sig linnekläderna, som han hade iklätt sig när han gick in i helgedomen; och han skall lämna dem där.

24 Och han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ikläda sig sina vanliga kläder; sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig och för folket.

25 Och fettet av syndoffersdjuret skall han förbränna på altaret.

26 Men den som släppte bocken ut till Asasel skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.

27 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud och kött och orenlighet.

28 Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.

29 Och detta skall vara för eder en evärdlig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skolen I späka eder och icke göra något arbete, varken infödingen eller främlingen som bor ibland eder.

30 Ty på den dagen skall försoning bringas för eder, till att rena eder; från alla edra synder skolen I renas inför HERRENS ansikte.

31 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka eder. Detta skall vara en evärdlig stadga.

32 Och den präst, som har blivit smord och mottagit handfyllning till att vara präst i sin faders ställe skall bringa denna försoning; han skall ikläda sig linnekläderna, de heliga kläderna,

33 och han skall bringa försoning för det allraheligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.

34 Detta skall vara för eder en evärdlig stadga, att försoning skall bringas för Israels barn, till rening från alla deras synder, en gång om året. Och han gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 2575

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2575. Behold I have given to thy brother a thousand of silver. That this signifies an infinite abundance of rational truth adjoined to good, is evident from the signification of a “thousand,” as being much and countless; here infinite, or an infinite abundance, because predicated of the Lord (concerning which signification see below); from the signification of “silver,” as being rational truth (see n. 1551, 2048); and from the signification of “brother,” as being celestial good adjoined to rational truth, as a brother to a sister (n. 2524, 2557). From all this it is evident that “I have given to thy brother a thousand of silver” signifies an infinite abundance of rational truth adjoined to good. Its being given to good, which is the “brother,” but not to truth, is because truth is from good, not good from truth. (Concerning this infinite abundance, see above, n. 2572.)

[2] That in the Word a “thousand” signifies much and countless, and when predicated of the Lord what is infinite, is manifest from the following passages.

In Moses:

I Jehovah thy God am a jealous God, visiting the iniquity of the fathers upon the sons, upon the third and upon the fourth generation of them that hate Me, and showing mercy unto thousands of them that love Me, and keep My commandments (Exodus 20:5-6; 34:7; Deuteronomy 5:9-10).

And in Jeremiah:

Jehovah showeth mercy unto thousands, and recompenseth the iniquity of the fathers into the bosom of their sons after them (Jeremiah 32:18).

In these passages by “thousands” is not signified any definite number, but what is infinite, for the Lord’s mercy is infinite, because Divine.

In David:

The chariots of God are two myriads, thousands upon thousands; the Lord is among them, Sinai in holiness (Psalms 68:17); where “myriads” and “thousands” denote things innumerable.

[3] In the same:

A thousand shall fall at thy side, and a myriad at thy right hand; it shall not come nigh thee (Psalms 91:7); where also a “thousand” and a “myriad” denote things innumerable; and as it is concerning the Lord, who in the Psalms is meant by “David,” they denote all who are His enemies. In the same:

Our garners are full, affording all manner of food, our flocks bring forth a thousand and ten thousand in our streets (Psalms 144:13); where also a “thousand,” and “ten thousand,” that is, a myriad, denote things innumerable. In the same:

A thousand years in Thine eyes are as yesterday when it is past (Psalms 90:4);

a “thousand years” denote what is without time, and therefore eternity, which is infinity of time.

In Isaiah:

One thousand from before the rebuke of one, from before the rebuke of five shall ye flee, until ye be left as a mast upon the top of a mountain (Isaiah 30:17); where “one thousand” denotes many without any definite number; and “five” a few (n. 649).

In Moses:

Jehovah the God of your fathers make you a thousand times as many more as ye are, and bless you (Deuteronomy 1:11); where a “thousand times” denotes numberless, as in common speech, in which also a “thousand” is used for many; as when it is said that a thing has been said a thousand times, or done in a thousand ways. In like manner in Joshua:

One man of you shall chase a thousand, for Jehovah your God fighteth for you (Josh. 23:10).

[4] As in computation a “thousand” is a definite number, it appears in the prophecies, especially when connected with history, as if a “thousand” meant simply a thousand, when yet it signifies many or innumerable, apart from any fixed number; for historical matters are of such a nature as to determine the ideas into the nearest and proper significations of the words, as also to the names given; when yet real things are signified in the Word by numbers as well as by names (as is evident from what has been shown before, n. 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075, 2252). Hence also it is supposed by some that by the “thousand years” in the Revelation (Revelation 20:1-7) there are meant a thousand years or a thousand periods, for the reason as already said that things prophetic are there described under the form of history; when yet by the “thousand years” nothing is there meant except an indeterminate large amount, as elsewhere also infinity of time, or eternity.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.

Bible

 

2 Samuel 1:11-12

Studie

  

11 Then David took hold on his clothes, and tore them; and likewise all the men who were with him.

12 They mourned, and wept, and fasted until evening, for Saul, and for Jonathan his son, and for the people of Yahweh, and for the house of Israel; because they were fallen by the sword.