Bible

 

3 Mosebok 14

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Detta vare lagen om huru man skall förfara, när den som har haft spetälska skall renas: Han skall föras till prästen;

3 och prästen skall gå ut utanför lägret. Om då prästen, när han beser den spetälske, finner att han är botad från den spetälska varav han var angripen,

4 så skall prästen bjuda att man för dens räkning, som skall renas, tager två levande rena fåglar, cederträ, rosenrött garn och isop.

5 Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.

6 Sedan skall han taga den levande fågeln, så ock cederträet, det rosenröda garnet och isopen, och detta alltsammans, jämväl den levande fågeln, skall han doppa i den fågelns blod, som har blivit slaktad över det friska vattnet.

7 Och han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan; och sedan han så har renat honom, skall han slappa den levande fågeln fri ute på marken.

8 Och den som skall renas skall två sina kläder och raka av allt sitt hår och bada sig i vatten, så bliver han ren och får sedan gå in i lägret. Dock skall han stanna utanför sitt tält i sju dagar.

9 Och på sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret och skägget och ögonbrynen: allt sitt hår skall han raka av. Och han skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten, så bliver han ren.

10 Och på åttonde dagen skall han taga två felfria lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön, så ock tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log olja.

11 Och prästen som förrättar reningen skall ställa den som skall renas och allt det andra fram inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.

12 Och prästen skall taga det ena lammet och offra det till ett skuldoffer, jämte tillhörande log olja, och vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.

13 Och man skall slakta lammet på samma plats där man slaktar synd- och brännoffersdjuren, på en helig plats; ty skuldoffret tillhör prästen, likasom syndoffret; det är högheligt.

14 Och prästen skall taga något av skuldoffrets blod, och därmed skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.

15 Sedan skall prästen taga av tillhörande log olja och gjuta i sin vänstra hand,

16 och prästen skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i sin vänstra hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför HERRENS ansikte.

17 Och med det som bliver över av oljan i hans hand skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå skuldoffersblodet.

18 Och det som sedan är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på dens huvud, som skall renas; så skall prästen bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.

19 Därefter skall prästen offra syndoffret och bringa försoning för den som skall renas, så att han bliver fri ifrån sin orenhet; sedan skall han slakta brännoffersdjuret.

20 Och prästen skall offra brännoffret på altaret och tillika spisoffret. När så prästen bringar försoning för honom, då bliver han ren.

21 Men om han är fattig och icke kan anskaffa så mycket, så skall han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det för att bringa försoning för sig, och allenast en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log olja,

22 så ock två turturduvor eller två unga duvor, efter som han kan anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till brännoffer.

23 Och han skall, för att förklaras ren, bära allt detta till prästen på åttonde dagen, till uppenbarelsetältets ingång, inför HERRENS ansikte.

24 Och prästen skall taga skuldofferslammet och tillhörande log olja, och detta skall prästen vifta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.

25 Och man skall slakta skuldofferslammet, och prästen skall taga av skuldoffrets blod och bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.

26 Sedan skall prästen gjuta något av oljan i sin vänstra hand,

27 och prästen skall stänka med sitt högra pekfinger något av oljan som han har i sin vänstra hand sju gånger inför HERRENS ansikte.

28 Och prästen skall med oljan som han har i sin hand bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå skuldoffersblodet.

29 Och det som är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på dens huvud, som skall renas, till att bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.

30 Därefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;

31 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer, tillika med spisoffret. Så skall prästen bringa försoning inför HERRENS ansikte för den som skall renas.

32 Detta är lagen om den som har varit angripen av spetälska, men icke kan anskaffa vad som rätteligen hör till hans rening.

33 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

34 När I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till besittning, och jag låter något hus i det land I fån till besittning bliva angripet av spetälska,

35 så skall husets ägare gå och anmäla det för prästen och säga: »Det synes som om mitt hus vore angripet av spetälska.»

36 Då skall prästen bjuda att man, innan prästen går in för att bese det angripna stället, utrymmer huset, för att icke allt som är i huset skall bliva orent. Och därefter skall prästen gå in för att bese huset.

37 Om han då, när han beser det angripna stället, finner att det angripna stället på husets vägg bildar grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som visa sig lägre än den övriga väggen,

38 så skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och stänga huset för sju dagar.

39 Om då prästen, när han på sjunde dagen kommer igen och beser det, finner att fläcken har utbrett sig på husets vägg,

40 så skall prästen bjuda att man bryter ut de stenar som äro angripna, och kastar dem utanför staden på någon oren plats.

41 Men huset skall man skrapa överallt innantill och kasta det avskrapade murbruket utanför staden på någon oren plats.

42 Och man skall taga andra stenar och sätta in dem i de förras ställe och taga annat murbruk och rappa huset därmed.

43 Om likväl en fläck åter kommer fram på huset, sedan man har brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan det har blivit rappat,

44 så skall prästen gå in och bese det, och om han då finner att fläcken har utbrett sig på huset, så är detta en elakartad spetälska på huset, det är orent.

45 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset, och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats.

46 Och om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara stängt, så skall han vara oren ända till aftonen.

47 Och om någon har legat i huset, skall han två sina kläder, och om någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder.

48 Men om prästen, när han går in och beser huset, finner att fläcken icke har utbrett sig på huset, sedan det har blivit rappat, så skall han förklara huset rent, ty då är det onda hävt.

49 Och han skall till husets rening taga två fåglar, cederträ, rosenrött garn och isop.

50 Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.

51 Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnet och den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sju gånger.

52 Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenröda garnet.

53 Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken utanför staden. När han så bringar försoning för huset, då bliver det rent.

54 Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och spetälskeskorv,

55 om spetälskakläder och på hus,

56 om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar,

57 till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är lagen om spetälska.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 643

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

643. But as regards the signification itself of the words: that “gopher wood” signifies concupiscences, and the “mansions” the two parts of man, is evident from the Word. Gopher wood is a wood abounding in sulphur, 1 like the fir, and others of its kind. On account of its sulphur it is said that it signifies concupiscences, because it easily takes fire. The most ancient people compared things in man (and regarded them as having a likeness) to gold, silver, brass, iron, stone, and wood-his inmost celestial to gold, his lower celestial to brass, and what was lowest, or the corporeal therefrom, to wood. But his inmost spiritual they compared (and regarded as having a likeness) to silver, his lower spiritual to iron, and his lowest to stone. And such in the internal sense is the signification of these things when they are mentioned in the Word, as in Isaiah:

For brass I will bring gold, and for iron I will bring silver, and for wood brass, and for stones iron; I will also make thine officers peace, and thine exactors righteousness (Isaiah 60:17).

Here the Lord’s kingdom is treated of, in which there are not such metals, but spiritual and celestial things; and that these are signified is very evident from the mention of “peace” and “righteousness.” “Gold” “brass” and “wood” here correspond to each other, and signify things celestial or of the will, as before said; and “silver” “iron” and “stone” correspond to each other, and signify things spiritual or of the understanding.

[2] In Ezekiel:

They shall make a spoil of thy riches and make a prey of thy merchandise; thy stones, and thy wood (Ezekiel 26:12).

It is very manifest that by “riches” and “merchandise” are not meant worldly riches and merchandise, but celestial and spiritual; and the same by the “stones” and “wood”—the “stones” being those things which are of the understanding, and the “wood” those which are of the will.

In Habakkuk:

The stone crieth out of the wall, and the beam out of the wood answereth (Habakkuk 2:11).

The “stone” denotes the lowest degree of the understanding; and the “wood” the lowest of the will, which “answers” when anything is drawn from sensuous knowledge [scientifico sensuali]. Again:

Woe unto him that saith to the wood, Awake; and to the dumb stone, Arise, this shall teach. Behold it is fastened with gold and silver, and there is no breath in the midst of it. But Jehovah is in the temple of His holiness (Habakkuk 2:19-20).

Here also “wood” denotes cupidity; “stone” denotes the lowest of the understanding, and therefore to be “dumb” and to “teach” are predicated of it; “there is no breath in the midst of it” signifies that it represents nothing celestial and spiritual, just as a temple wherein are stone and wood, and these bound together with gold and silver, is to those who think nothing of what they represent.

[3] In Jeremiah:

We drink our waters for silver; our wood cometh for price (Lamentations 5:4).

Here “waters” and “silver” signify the things of the understanding; and “wood” those of the will. Again:

Saying to wood, Thou art my father; and to the stone, Thou hast brought us forth (Jeremiah 2:27).

Here “wood” denotes cupidity, which is of the will, whence is the conception; and “stone” the sensuous knowledge [scientifico sensuali], from which is the “bringing forth.” Hence, in different places in the Prophets, “serving wood and stone” is put for worshiping graven images of wood and stone, by which is signified that they served cupidities and phantasies; and also “committing adultery with wood and stone” as in Jeremiah 3:9.

In Hosea:

My people inquire of their wood, and the staff thereof declareth unto them; because the spirit of whoredoms hath led them away (Hosea 4:12), meaning that they make inquiry of graven images of wood, or of cupidities.

[4] In Isaiah:

Topheth is prepared from yesterday, the pile thereof is fire and mulch wood, the breath of Jehovah is like a stream of burning sulphur (Isaiah 30:33).

Here “fire” “sulphur” and “wood” stand for foul cupidities. In general, “wood” signifies the things of the will which are lowest; the precious woods, such as cedar and the like, those which are good, as for example the cedar wood in the temple, and the cedar wood employed in the cleansing of leprosy (Leviticus 14:4, 6-7); also the wood cast into the bitter waters at Marah, whereby the waters became sweet (Exodus 15:25), concerning which, of the Lord’s Divine mercy in those places. But woods that were not precious, and those which were made into graven images, as well as those used for funeral piles and the like, signify cupidities; as in this place does the gopher wood, on account of its sulphur. So in Isaiah:

The day of vengeance of Jehovah; the streams thereof shall be turned into pitch, and the dust thereof into sulphur, and the land thereof shall become burning pitch (Isaiah 34:9).

“Pitch” stands for dreadful phantasies; “sulphur” for abominable cupidities.

Poznámky pod čarou:

1. The word “sulphur” was formerly used not exclusively as the name of brimstone, but also as a general term for inflammable substance. The classification of gopher here with the fir (abies), which is a turpentine tree, would seem to imply that the inflammable constituent of the gopher also was turpentine, and that this is what is meant here by “sulphur.” See Lord Bacon’s “History of Sulphur, Mercury, and Salt.” [Note in the Rotch edition.]

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.