Bible

 

Klagovisorna 2

Studie

   

1 Huru höljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker! Från himmelen ned till jorden kastade han Israels härlighet. Han vårdade sig icke om sin fotapall på sin vredes dag.

2 Utan skonsamhet fördärvade Herren alla Jakobs boningar; i sin förgrymmelse bröt han ned dottern Judas fästen, ja, han slog dem till jorden, han oskärade riket och dess furstar.

3 I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring.

4 Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.

5 Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen; så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer.

6 Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård, han förstörde sin högtidsplats. Både högtid och sabbat lät HERREN bliva förgätna i Sion, och i sin vredes förgrymmelse försköt han både konung och präst.

7 Herren förkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus såsom på en högtidsdag.

8 HERREN hade beslutit att förstöra dottern Sions murar; han spände mätsnöret till att fördärva och drog sin hand ej tillbaka. Han lät sorg komma över vallar och murar; förfallna ligga de nu alla.

9 Hennes portar sjönko ned i jorden, han bräckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undfå ej heller någon syn från HERREN.

10 Dottern Sions äldste sitta där stumma på jorden, de hava strött stoft på sina huvuden och höljt sig i sorgdräkt; Jerusalems jungfrur sänka sina huvuden mot jorden.

11 Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden.

12 De ropa till sina mödrar: »Var få vi bröd och vin?» Ty försmäktande ligga de såsom slagna på gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn.

13 Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor såsom ett hav; vem kan hela dig?

14 Dina profeters syner voro falskhet och flärd, de blottade icke för dig din missgärning, så att du kunde bliva upprättad; de utsagor de förkunnade för dig voro falskhet och förförelse.

15 Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet åt dottern Jerusalem: »Är detta den stad som man kallade 'skönhetens fullhet', 'hela jordens fröjd'?»

16 Alla dina fiender spärra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tänderna, de säga: »Vi hava fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.»

17 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han för länge sedan hade förordnat; han har brutit ned utan förskoning. Och han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn.

18 Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro.

19 Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn.

20 Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?

21 jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning.

22 Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2336

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2336. Att ’gata’ betecknar det sanna är tydligt av många ställen i Ordet, såsom hos Johannes, där det handlar om det Nya Jerusalem:

De tolv portarna var tolv pärlor, varje port var en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, som var som genomskinligt glas. Uppenbarelseboken 21:21.

[2] ’Det Nya Jerusalem’ är Herrens rike. Då det nu beskrivs till det goda och sanna, så beskrivs det med murar, portar och gator. Med de sistnämnda – ’gatorna’ – förstås alla sanningens vägar som leder till det goda, eller allt av tron som leder till kärlek och människokärlek. Och eftersom sanningarna på detta sätt blir en del av det goda och därigenom låter det goda skina igenom, så heter det ’att gatan var av rent guld, som var som genomskinligt glas’. I samma bok:

Mitt på dess gata, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär tolv frukter. Uppenbarelseboken 22:2.

Detta syftar också på det Nya Jerusalem eller Herrens rike. ’Mitt på dess gata’ är det sanna i tron och genom vilket det goda kommer och som sedan härrör från det goda. ’De tolv frukterna’ är de som kallas trons frukter, ty ’tolv’ betecknar allt som hör till tron, såsom visats i nr 577, 2089, 2129, 2130.

[3] Hos Daniel:

Vet och förnim att sedan det från Ordet utgick att Jerusalem skulle återställas och byggas upp, och allt intill Messias, Ledaren, skall sju veckor förgå – och sextiotvå veckor. Och det skall återställas och byggas upp med sin gata och vallgrav. 9:25.

Detta syftar på Herrens Ankomst. Att ’det skall återställas med gata och vallgrav’ betyder att sant och gott skall finnas vid denna tid. Att Jerusalem inte återställdes vid denna tid är bekant och att det inte skall återställas och byggas upp på nytt torde också var och en veta, om han inte fixerar sina föreställningar på ett världsligt rike, utan på ett himmelskt rike, som i den invärtes meningen förstås med Jerusalem.

[4] Hos Lukas:

Husbonden sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och i gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta. Lukas 14:21.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen får av denna vers inte ut annat än att tjänaren skulle gå överallt och att det är detta som avses med ’gator och gränder’ och att han skulle hämta in alla och att det är detta som menas med ’de fattiga, krymplingar, blinda och lytta’. Men vart och ett för sig av dessa ord innebär ett arkanum, ty de är Herrens ord. Befallningen att han skulle gå ut på gator och gränder betecknar att han skulle söka överallt efter äkta sant, det vill säga efter sant som lyser fram ur de goda, eller genom vilket det goda lyser fram. Befallningen att han skulle hämta in alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta betyder att han skulle hämta dit sådana människor som i den Forngamla Kyrkan kallades fattiga, krymplingar, blinda och lytta. Det vill med andra ord säga att han skulle hämta dit de människor som var så beskaffade med hänsyn till tron, men som förde ett gott leverne och som därför förtjänar att undervisas om Herrens rike – således att hämta dit hedningarna som ännu inte fått någon undervisning om detta.

[5] Eftersom ’gator’ betecknade sanningar, så var det bland judarna en förebildande sedvänja att undervisa på gatorna, något som framgår hos Matteus 6:2, 5 och Lukas 13:26-27. Var ’gator’ än nämns hos Profeterna betyder de i den invärtes meningen sanningar eller motsatsen till sanningar, såsom hos Jesaja:

Domen är kastad tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ty sanningen snavar på gatan, och vad rätt är kan inte komma fram. 59:14.

Hos samme profet:

Dina söner försmäktade och låg vid alla gathörn. 51:20.

Hos Jeremia:

Döden har stigit upp och in genom våra fönster, den har kommit in i våra palats och utrotat det lilla barnet från gatan och ynglingarna från gränderna. Jeremia 9:21.

[6] Hos Hesekiel:

Med sina hästars hovar skall Nebukadnessar trampa sönder alla dina gator. 26:11.

Detta syftar på Tyrus, som betecknar insikter i det sanna, nr 1201. Med ’hästhovar’ förstås kunskapsfakta som förvränger det sanna. Hos Nahum:

På gatorna stormar vagnarna fram, de rusar hit och dit i gränderna. Nahum 2:4.

’Vagnar’ står för lärobegrepp som hör till det sanna, vilka sägs ’storma fram på gatorna’, när det falska trätt i stället för det sanna.

Hos Sakarja:

Än en gång skall gamla män och gamla kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem. Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor, som leker där på gatorna. Sakaria 8:4-5.

Detta har avseende på böjelser för det sanna och följaktligen på yttringar av glädje och fröjd. Det finns andra ställen än här nämnda, såsom 24:11; Jeremia 5:1; 7:34; 49:26; Klagovisorna 2:11, 19; 4:8, 14; 3:6.

  
/ 10837