Bible

 

Domarboken 17

Studie

   

1 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.

2 Denne sade till sin moder: »De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.» Då sade hans moder: »Välsignad vare du, min son, av HERREN

3 Så gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: »Härmed helgar jag dessa penningar åt HERREN och lämnar dem åt min son, för att han må låta göra en skuren och en gjuten gudabild. Här lämnar jag dem nu tillbaka åt dig.»

4 Men han gav penningarna tillbaka åt sin moder. Då tog hans moder två hundra siklar silver och gav dem åt en guldsmed, och denne gjorde därav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan ställdes in i Mikas hus.

5 Mannen Mika hade så ett gudahus; han lät ock göra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig.

6 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

7 I Bet-Lehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt; han var levit och bodde där såsom främling.

8 Denne man vandrade bort ifrån sin stad, Bet-Lehem i Juda, för att se om han funne någon annan ort där han kunde bo; och under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.

9 Då frågade Mika honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag är en levit från Bet-Lehem i Juda, och jag är nu stadd på vandring, för att se om jag finner någon annan ort där jag kan bo.»

10 Mika sade till honom: »Stanna kvar hos mig, och bliv fader och präst åt mig, så skall jag årligen giva dig tio siklar silver och vad kläder du behöver, och därtill din föda.» Då följde leviten med honom.

11 Och leviten gick in på att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son.

12 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, så att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.

13 Och Mika sade: »Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst.»

   

Komentář

 

Bethlehem

  
Joseph and Mary arrive in Bethlehem, by William Brassey Hole

Det finns en stark relation mellan Ephrath och Betlehem i Bibeln; de kan vara två olika namn för samma stad, eller det är möjligt att Ephrath beskriver ett distrikt som inkluderar Betlehem. Hur som helst spelar de nyckelroller i Bibeln. Bethlehem är naturligtvis känd som Jesu födelseplats, men var också David och Benjamin födelseplats, och Benjamins mamma Rachel begravdes där.

Anledningen till detta är att Ephrath och Bethlehem (och Benjamin, förresten) representerar ett viktigt inslag i vår andliga ledningar, ett element som gör det möjligt för oss att ha ett andligt liv.

På de djupaste nivåerna är vår identitet, vår mänsklighet, en fråga om kärlek - vad vi älskar gör oss till vem och vad vi är. Men den kärleken är inlåst i oss; det är inte något vi kan dela med andra direkt. För att dela den måste vi ge den en form - och att ge den en form betyder att vi faktiskt förvandlar den till idéer, till sanning. Som sanning kan det delas, och om vi har tur kommer de som får det att kunna köra processen omvänd, känna och internalisera kärleken i den sanningen.

Denna process involverar emellertid två slags "kvantsteg." Kärlek är en intern sak, och sanning är en extern sak (eller som Swedenborg uttrycker det, kärlek är himmelsk och naturen är andlig) och interna saker och externa saker är separata på två olika existensplan. Att uttrycka kärlek som sanning kräver en speciell process och att ta emot kärlek från sanning gör det också. Det är där Betlehem kommer in.

Bethlehem (och Ephrath och Benjamin) representerar vad Swedenborg kallar ”det himmelska andliga”. Det är här det himmelska elementet - kärlek - kan driva mot att ta en form, kan bli så ”sanningsliknande” som möjligt. Det matchas av något som kallas ”det andliga himmelska”, där det andliga elementet - sanningen - kan bli så ”kärleksliknande” som möjligt. Genom dessa mellanhänder kan kärlek hoppa över gatan, typ av nervimpulser som korsar synapser, eller som magnetfält som drar två magneter tillsammans. Det är det enda sättet vi kan få kärlek till användbara former, och det enda sättet vi kan dela med oss av.

Detta förklarar varför Joseph inte kunde avslöja sig för sina bröder i Egypten förrän Benjamin var med dem - Joseph representerar det andliga himmelska och behövde kopplas ihop med det himmelska för att kommunicera. Det förklarar också varför Herren måste födas i Betlehem: Han kom i mänsklig form så att hans perfekta, oändliga, gudomliga kärlek kunde sättas i form som sanning och delas med oss. Det måste göras genom att sätta en intern, himmelsk sak - Hans kärlek - i en yttre, andlig form - Hans sanning. Det kan bara hända genom det himmelska, som är Betlehem.

(Odkazy: Himmelska Hemligheter 4584, 4585 [5-6])